Jim Gottfridsson var ordentligt rörd efter finalen och pratade om betydelsen av ett EM-guld, arvet efter Bengan Boys och tacksamheten över de svenska fansen. Med guldet har Gotte visat att han är en av svensk handbolls stora profiler också med historiska mått mätt.
Efter slutsignalen var turneringens mest betydelsefulla spelare både stolt och känslosam.
– Det är så många man vill tacka men fy fan vad glad jag är att äntligen få vinna det här guldet alltså. Ni anar inte hur mycket man har drömt det här. Jag är så jäkla rörd och glad. Jag tror poletten börjar trilla ner nu för nu börjar jag bli känslosam, säger han.
Några som han gärna lyfter fram extra är de svenska fansen:
– Alltså jag hoppas kunna bjuda alla på varsin öl minst i kväll. Ett stort jäkla tack! Så mycket gult hade jag inte trott på. Det var en fruktansvärt fin stämning och man har sett klipp och video från barerna de har varit på innan och kört på. Jag vill tacka varenda en. Det är svensk lagidrott. Dom är för jäkla fina, säger han.
Med finalens sista kast avgjorde Niclas Ekberg, tillsammans med Gottfridsson en av de mer rutinerade spelarna i laget.
– Det där är vinnarskalle och fingertoppskänsla. Det är världsklass. Folk förstår inte hur jäkla svårt det är att göra det han gör.Det har inte varit något lätt mästerskap för honom. Han har inte mått svinbra. Sen går han in och ger det här jäkla guldet till Sverige, alltså jag ska gå in och krama honom nu, säger han och rösten spricker.
”Växt upp med Bengan Boys”
Jim Gottfridsson vill gärna sätta guldet i ett historiskt sammanhang – det var tjugo år sedan sist – och tacka sina förebilder.
– Man har haft Bengan Boys sedan man var knatte och har växt upp med dem, fått vara med under deras tränarkarriärer och fått lära av dem. Att få vara med och vinna något som dom också har vunnit och ge tillbaka det till svensk handboll det betyder allt, säger han och fortsätter:
– Jag hoppas att det har lyst genom TV-apparaterna även i de andra finalerna som vi har förlorat att vi har viljat vinna hela tiden. Sen att vi står där som mästare. Jag vet inte, jag ska inte svära men jag är så jäkla glad och nöjd.
Nu väntar guldfesten men Jim Gottfridsson har ingen aning om vad som ska hända.
– Jag hoppas att det finns kall öl till mig men jag vet inte. Jag är inte ansvarig, säger han.