ANNONS

Hilmersson intervjuar: Elias Ellefsen Á Skipagøtu

Elias Ellefsen a Skipagötu från Färöarna har i flera år ansetts som en av världens mest lovande och intressanta spelare i tonårsåldern. Vi som såg honom förra säsongen kan bara instämma. Elias gör saker som ingen annan, helt oberäknelig med ett spel- och bollsinne av högsta dignitet. Handbollskanalen tog ett snack med Elias, bland annat om hur det är att som ung spelare lämna familj och vänner. 

Hur gammal var du när du flyttade hemifrån?

–  Jag var 15-16 år. Men redan då hade jag spelat handboll i 8-9 år.

Man är inte direkt mogen då? Var det en jobbig omställning för dig?

–  Jo, jag flyttade till en handbollsakademi i Danmark, det var kanske för tidigt. Jag längtade hem mycket då. 

Till syskon, mor och far?

– Ja, jag har två bröder och mor och far. Det blev mycket ringande hem för att stilla hemlängtan. 

Det är ganska ovanligt att man i så tidig ålder ger sig iväg?

– Ja, det är lite tidigt. Men vi var några unga spelare på Färöarna som inte hade någon riktig konkurrens, så jag lärde mig mycket på ett år i Danmark. Sen flyttade jag hem igen. 

Var kommer din talang från, mamma eller pappa?

– Hela min familj är en handbollsfamilj. Min pappa var målvakt i landslaget och min mor spelade också handboll. 

Har du haft någon dipp i handbollen, när du känt att nu vill jag inte spela mer?

– Nej, faktiskt aldrig. Handboll har alltid varit kul. 

Hur är det idag, längtar du hem ibland?

– Ja, ibland längtar jag efter min familj och vänner och inte minst min flickvän.

Det kan inte vara lätt ha en flickvän så långt bort?

– Nej, det blir mycket facetime… Men jag är äldre nu så jag kan hantera hemlängtan bättre.

Du har ju en ganska spektakulär spelstil med rörelser, skott och passningar som man inte ser hos någon annan. Är de intränade eller har de bara kommit naturligt?

– Jag har vistats i handbollshallen en stor del av mitt liv, så jag tror det mesta kommit genom lek sedan barnsben. Min mamma hade nyckeln till hallen och den lånade jag och mina kompisar. Det har betytt mycket för min spelstil.

Nu är du 19, ordinarie i Sävehof och alla utgår från att du snart hamnar ute i Europa. Vad säger du om det?

– Jag vill gärna komma till en av de bästa klubbarna i världen, det är min plan. Men nu tänker jag bara på Sävehof och denna säsongen, så får vi se vad som händer sen.

I vilket elitsammanhang debuterade du som spelare?

– Det var i färöiska ligan. Jag var 16-17 då.

Idag är du given i Färöarnas landslag. Händer det att ni vinner?

– Jaja, vi slog Tjeckien i ett EM-kval i våras. Totalt sett var vi endast två mål från att avancera vidare till slutspel. Trots att vi hade flera spelare skadade, annars hade vi klarat av det. 

Tränar du hårt eller mer än de andra spelarna?

– Hela laget tränar hårt, så det finns inte mycket energi kvar efter träningarna. När jag var yngre tränade jag oerhört mycket och fick svåra problem med knäna. Nu är jag bättre och känner inget, så det gäller att hålla träningen på en lagom nivå.

När du kom till Sävehof fick du hjälp med lägenhet i närheten av hallen. Men hur är det socialt att komma till ett nytt land, ny klubb, man känner inga och så vidare

– I början var det svårt, speciellt som jag inte kunde svenska. Nu pratar jag bra svenska men i början fattade jag ingenting! Jag har i stort sett lärt mig svenska språket på egen hand men med hjälp även av laget.

Hur känner du för Partille jämfört med huvudstaden på Färöarna?

– Det händer inte så mycket i Partille. I Torshavn har du allt på nära håll. Vill man ha uteliv i Partille så åker man in till stan. 

Vad gör du en lördagkväll när du vill ha lite kul?

– Då träffar jag någon eller några från laget, så hänger vi ute. Laget är en stor trygghet för mig. Så jag trivs med livet här.

Elias Á Skipagøtu, IK Sävehof.
Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN

Du åker hem till Färöarna då och då?

– Ja, så snart jag får chansen flyger jag hem och träffar familj och kompisar. 

Jag läste om flygplatsen på Torshavn att den är liten och svår att landa på. När franska fotbollslandslaget skulle spela i Thorshavn vägrade stjärnan Thierry Henry att spela.

– Ja, det stämmer. Men det har aldrig hänt något allvarligt. 

Hur ser du på kommande säsong, inget annat än guld är väl det som gäller för Sävehof. Trots att ni tappat nyckelspelare som Jonathan Edvardsson?

– Jag tror att vi är lika starka som förra säsongen. Vi har tappat några viktiga spelare men även fått in riktigt starka. 

Och du själv, ska du bli ännu bättre i år?

– Ja, det är planen. 

Elias Skipagøtu, IK Sävehof.
Foto: Christian Örnberg / BILDBYRÅN
ANNONS
ANNONS