Jackie Moreno spelar USM för fjärde gången och har nått finalsteget alla gånger utom en. 18 år gammal har hon redan samlat på sig en hel del rutin – men bästa minnet är det första guldet. – Förra året när vi slog Skövde efter förlängning var häftigt, men första guldet var mest speciellt eftersom vi var så små, berättar hon för Handbollskanalen.
Det här året har det inte gått något vidare för Nacka – utslaget i gruppspelet och en tunn trupp har fått slita hårt.
– Det har ändå varit fruktansvärt kul att vara här och möta bra lag. Det är det man tränar för hela året. Tyvärr har det gått piss för oss, men att vara här är det man strävar efter, säger Jackie Moreno.
– Vi har en tunn trupp och när andra kan byta runt tvingas vi gå runt på få spelare. Det är problemet.
På frågan hur många gånger hon har spelat USM tvekar hon först innan hon svarar:
– Jag tror att jag har varit med fyra gånger och nått finalsteget alla gånger utom en. Förra året när vi slog Skövde efter förlängning var häftigt, men första guldet var mest speciellt eftersom vi var så små.
Efter förra årets final flyttade Jackie Moreno från Gustavsberg till Skuru IK. Under säsongen har det blivit en del tid i Skuru och en del tid i Nacka. 18-åringen berättar att det har varit ett tufft år.
– Att kombinera A-lag och U-lag har varit en utmaning, jag har inte riktigt kommit in i något av lagen. Men det har varit utvecklande att spela mot seniorspelare. Framförallt det fysiska och tempot har jag fått lära mig – tempot är så mycket högre.
Samarbetet mellan Skuru och Nacka har brutits och därför kommer nästa säsong att bli något annat för Moreno än den som nu är avslutad.
– Jag kommer att stanna kvar i Skuru i och med att jag har ett år kvar i skolan. Det blir besvärligt att flytta innan dess.
För ett par månader sedan skrev Handbollskanalen om ryktet som placerade Moreno i Önnereds HK. Så här kommenterar stortalangen det:
– Det var lite snack om det, men jag blir kvar i Skuru. Jag gör klart skolan och sen får vi se efter det. Jag kan inte få bättre träningsmiljö än den jag har i Skuru, säger hon och avslutar.
– Jag är fortfarande väldigt ung så jag ska inte ha bråttom. Så länge jag utvecklas i miljön jag är i är jag nöjd.