Under söndagen avslutades IHF:s kongress 2025 där bland annat presidenten som ska leda arbetet de kommande fyra åren valdes. Hassan Moustafa vann en överlägsen seger, men huruvida Sverige röstade på egyptiern eller någon av motkandidaterna kommer att förbli en hemlighet.
– Vi berättar inte vilka vi röstar på. Det brukar vi inte gå ut med och det kommer vi inte att göra den här gången heller, säger Svenska handbollförbundets ordförande Fredrik Rapp till Handbollskanalen.
Inför presidentvalet i IHF handlade det om fyra kandidater: sittande president Hassan Moustafa och motkandidaterna Gerd Butzeck, Franjo Bobinac och Tjark de Lange. Frågan var om någon skulle kunna bryta Hassan Moustafas hårda grepp om presidentskapet, som han haft sedan år 2000.
Så blev det inte. Moustafa vann i förkrossande stor majoritet, inför ögonen på bland andra Fredrik Rapp – SHF:s ordförande var på plats och representerade Sverige. Men för alla som är nyfikna på hur Sverige egentligen röstade väntar enbart besvikelse.
– Vi berättar inte vilka vi röstar på. Det brukar vi inte gå ut med och det kommer vi inte att göra den här gången heller. Det beror på att vi vill kunna jobba med de som blev valda och även de som inte blev valda, säger Fredrik Rapp till Handbollskanalen.
Vilka är riskerna med att berätta var ni står?
– Det finns inga risker med det, men heller inga fördelar med att göra det. Idag är ny dag, de som blivit valda är valda. Och nu måste alla jobba tillsammans oavsett hur det gick.
Kan du förstå att många är nyfikna på hur Sverige röstade, framförallt när den ifrågasatte Moustafa vann i så överlägsen stil?
– Det vet jag inte. Det finns kanske några i Sverige som är nyfikna. Men i princip alla som blev valda blev det med stor majoritet, så demokratiskt var där inget konstigt. Jag tror att det hade varit mer spekulationer om det hade varit tajt.
Vilka var de avgörande argumenten till varför ni röstade som ni gjorde?
– Om vi röstade – man kan ju också välja att inte rösta. Vi tycker att det viktigaste var att vi fick ett team som vi tror skapar de bästa tänkbara förutsättningarna. Eftersom vi har varit med länge visste vi ungefär hur valet skulle gå, även om det blev överraskande stora siffror. Vi försöker bygga allianser med alla, inte bara våra nordiska vänner som vi så klart pratar jättemycket med, utan även andra länder och kontinenter.
– Oavsett är vårt mål att först och främst bygga svensk handboll och sen göra så bra saker som möjligt för handbollen i hela världen, oavsett vem som är president eller vice president i IHF och EHF.
Vad tycker SHF om utkomsten av presidentvalet?
– Vi tror att det var det i princip bästa som det gick att få fram. Vi måste förhålla oss till det. Det blev ändå överväldigande majoritet för samtliga valda. Nu får vi göra det bästa av det och komma med våra idéer.
Finns det risk att handbollen nu kommer att hamna ännu längre ifrån andra idrotter när det gäller modern styrning, öppenhet och utveckling?
– Risker att halka efter finns alltid, framförallt om inte allihopa går samman och jobbar framåt. Blir det en väldigt stor splittring går saker inte framåt. Så det är allas ansvar nu, även kandidaterna som inte blev valda och som jobbat hårt för handbollen tidigare, att samlas och föra handbollen framåt. Vi fick ju in några nya personer också, bland annat presidenterna från stora länder som Frankrike och Spanien. Frankrike är ett av länderna som lägger mest tid på utvecklingsarbete, framförallt i Afrika, och det är ju så klart positivt.
Hassan Moustafa har lett IHF som president sedan år 2000. Flera experter vi har pratat med säger att förändring i ledarskap behövs efter så lång tid. Tycker du då att det är sunt att handbollen röstar fram ytterligare fyra år med samma ledare?
– Jag har svårt att uttala mig om det. Nu infördes ändå en 75-årsgräns efter en motion från Grekland, och den gick igenom då 70 procent av kongressen röstade ja. Motionen går ut på att man inte får bli vald till någon av de högsta positionerna om man fyllt 75 år på valdagen. Sen är det heller inte uteslutet att det kommer att komma fler motioner som stärker det till mellanårskongressen 2027.
Vilka frågor kommer SHF att driva de fyra kommande åren?
– Det är svårt att svara på, men både nuvarande ledning i IHF och de andra kandidaterna har varit inne på att vi saknar någon form av spjutspetsprodukt i form av landslag och ungdomsrörelse i de tre riktiga stora marknaderna i USA, Indien och Kina. Där skulle vi i världshandbollen behöva ta nästa steg.
Slutligen, om vi sitter här om fyra år och konstaterar att utvecklingen stagnerat inom såväl IHF som inom världshandbollen, vilket ansvar är SHF beredda att ta?
– Vårt ansvar är att se till att det händer något under den här perioden, att hjälpa IHF och EHF med utvecklingsprojekt i andra länder. Och att få fram en enad europeisk kandidat till nästa val, en kandidat som är bra för handbollen även hos våra kollegor i Afrika och Asien, säger Fredrik Rapp.