Estlands tidigare president Kersti Kaljulaid, som numera leder landets Olympiska kommitté (NOC), har riktat skarp kritik mot hur den internationella idrotten styrs. Under konferensen Play the Game 2025 i Tammerfors, Finland, anklagade hon de globala idrottsorganisationerna för att sakna transparens och verklig öppenhet i sina beslutsprocesser.
– Det finns ingen demokrati inom idrotten, sa Kaljulaid och sammanfattade sin uppfattning att de stora förbunden ofta tystar kritiska röster istället för att uppmuntra till dialog.
Konferensen Play the Game pågår just nu i finska Tammerfors, där Handbollskanalen representeras av Ola Selby, och flera intressanta presentationer har lockat de runt 500 deltagarna. Ett av talen som fått stort genomslag var det från Kersti Kaljulaid.
Efter sitt anförande utvecklade hon sina tankar i en intervju med Play the Game, där hon reflekterade över sitt första år inom den olympiska rörelsen. Hennes främsta oro: att idrottens organisationer saknar den öppenhet och idéutväxling som är självklar i demokratiska institutioner.
”Ledningen blir verkligen nervös”
– I FN håller ledarna sina tal, motsäger varandra, och journalisterna analyserar vem som sa vad. Men när du går på ett möte i en internationell idrottsorganisation är allt väldigt regisserat. Det hålls inga långa tal, och när folk börjar ställa frågor blir ledningen verkligen nervös.
Kaljulaid berättade att hon tydligt uttryckt sin frustration direkt till den tidigare IOK-presidenten Thomas Bach, och menar att tystnad bara bevarar status quo.
– Jag har sagt det här till Thomas Bach, och därför har jag också rätt att tala öppet om det. Om jag känner att vi inte är särskilt öppna eller mottagliga för nya idéer, kommer jag fortsätta att säga det. Förändring kan bara ske om folk börjar säga ’kungen är naken’. Annars kommer ingenting att förändras.
Kaljulaid betonade att hon inte är ensam i sina krav på reformer. Övriga deltagare i samma panel – Mark Pieth, Alex Marshall, Arnout Geeraert, Alex Phillips och Stanislas Frossard – delade hennes uppfattning att idrottens löfte om demokrati sällan motsvarar verkligheten.
När hon fick frågan om hennes frispråkighet kan skapa spänningar inom den egna organisationen avfärdade hon det bestämt.
– Jag konfronterar ingen. Jag beskriver bara vad jag ser och uttrycker min åsikt fritt. Och nej, jag tycker inte att vi ska komma överens om färdiga pratpunkter, rösta igenom dem och sedan leverera dem. Det vore väldigt tråkigt. Jag tycker inte att vi ska arbeta på det sättet.
Ifrågasätter idrottens ”autonomi”
Kaljulaid har ingen traditionell bakgrund inom idrottens styrning – något hon menar ger henne en annan blick på strukturerna. En av hennes tydligaste poänger handlar om hur begreppet ”idrottens autonomi” ofta används som ett skydd mot ansvarstagande.
– Absolut. För mig är idrottens autonomi ett väldigt bekvämt sätt att säga att vi är så speciella och därför har rätt att bortse från resten av samhället. Och min fråga är: varför skulle resten av samhället acceptera det? Jag förstår inte vad idrottens autonomi egentligen betyder. Det finns inget sådant som autonomi från världen omkring oss.