Efter mer än fyrtio år inom handbollen – som spelare, domare, tränare, manager och internationell profil – tar Gerd Butzeck nästa steg. I december utmanar han den långvarige presidenten Hassan Moustafa om presidentposten i Internationella Handbollförbundet. ”Handbollen förtjänar mer”, säger han, och lovar transparens, global utveckling och ett modernt arbetssätt om han blir vald.
Hassan Moustafa, känd som ”Faraon”, siktar på att stanna vid rodret för IHF även efter 2025 – 81 år gammal och 25 år efter att han först blev president. Men till skillnad från de tre senaste valen 2013, 2017 och 2021 kommer egyptiern denna gång att möta minst en utmanare.
Valet är planerat till den 21 december i Kairo, och minst en kandidat kliver fram: Gerd Butzeck, som ger Handbollskanalen en exklusiv intervju – första gången tysken gör en intervju utanför sitt hemland sedan han meddelade sin kandidatur i april.
Butzeck, som har en oöverträffad erfarenhet i handbollsvärlden, framstår som en stark kandidat. Den 66-årige har spelat handboll, dömt på högsta nivå, lett en klubb, arbetat för stora nationella förbund, genomfört över 300 övergångar som spelaragent, vunnit medaljer med Belarus och SKA Minsk som ledare, varit delegat på över 100 internationella matcher, varit klubbordförande i Tyskland, varit pionjär i utvecklingen av beachhandboll och grundat Forum Club Handball där han fortfarande är verkställande direktör. Ett minst sagt gediget CV.
Kan Butzeck bryta Moustafas decennielånga grepp om handbollsvärlden? År 2004 besegrade Moustafa Sveriges Staffan Holmqvist, och 2009 föll Luxemburgs Jean Kaiser mot egyptiern.
Nedan följer den djupgående intervju som Ola Selby gjort med Gerd Butzeck:
Hur och när föddes idén om att kandidera till IHF-presidentposten?
– Jag försökte övertala presidenterna i de franska, danska, tyska och svenska förbunden, samt EHF:s president, att ställa upp som kandidater, men ingen av dem gick med på det. Till slut blev jag tillfrågad av en mycket god vän att göra det, eftersom den nuvarande IHF-presidenten behöver en motkandidat. Och jag sa ja.
Skulle det vara rättvist att beskriva det som att du försökte få andra att kandidera, men när ingen annan ville så bestämde du dig för att göra det själv?
– Jag fortsätter fortfarande att försöka få andra potentiella kandidater att kliva fram. Men samtidigt tror jag att jag skulle bli en bra president. Jag är säker på att jag har goda chanser att bli vald.
Vad fick dig att bestämma dig för att ställa upp som IHF-president?
– Jag har varit en del av handbollsfamiljen i flera decennier och jag tycker att efter 25 år med samma president förtjänar handbollen en förändring. Mitt motto för kandidaturen är ”Handbollen förtjänar mer”. Jag behöver fokusera på den globala scenen för internationell handboll och också på nya strukturer – IHF måste bli en modern organisation för att frigöra handbollens fulla potential. Det finns mycket att förbättra, och det jag har sett under de senaste åren är min motivation.
Du har stor erfarenhet inom handbollens organisationer – vilka erfarenheter vill du särskilt ta med dig in i rollen som president?
– Jag tror att allt handlar om lagspel. Du måste sätta rätt person på rätt plats. Detta måste ske på ett transparent sätt, och vi måste etablera god styrning inom IHF. Det är nyckeln.
En ny handbollsdisciplin på gång?
Hur skulle du beskriva din vision för internationell handboll de kommande tio åren?
– Det är IHF:s uppdrag att utveckla handbollen över hela världen – och Europa måste vara motorn i denna utveckling. Det är nyckelmeningen i min kandidatur. Min vision är goda relationer mellan IHF och EHF:s ledning, vilket ska leda till europeiskt stöd för alla nationer och kontinenter globalt.
– Min vision är också att vi behöver en tredje handbollsdisciplin som är mer urban, men mer om det senare. Vi behöver också mer finansiering till mindre nationer och vi måste nå och utveckla nya marknader. Vi måste förbli en olympisk sport och vi måste investera i modern PR och kommunikation. Jag anser att fler icke-europeiska arrangörer behövs för att arrangera världsmästerskap, även om IHF måste stötta detta ekonomiskt. Som du ser på mitt svar – det finns mycket arbete framför oss.
Vad betyder handboll för dig personligen?
– Handboll är mitt liv. Jag började med handboll när jag var 14 – idag är jag 66 och däremellan har jag arbetat med handboll. Det finns inte en dag i mitt liv då jag inte har arbetat med handboll.
Varför ska förbunden rösta på dig?
– Jag tror att förutom EHF-presidenten, som är en utmärkt ledare och mycket väl förankrad, så är jag troligen en av de mest erfarna specialisterna inom handboll, särskilt om man räknar alla områden som domarskap, coaching, beachhandboll, agentverksamhet och administration. Jag hoppas att förbunden ser det. Handbollen förtjänar någon som har erfarenhet från så många områden som möjligt. Men det handlar inte om mig – det handlar om laget.
– Jag hoppas att förbunden ser att endast en förändringens vind kan ta handbollen till en högre nivå, och att förbunden kan gynnas av en ny IHF-struktur. Jag kan ge ett exempel: IHF har 20 anställda och FIBA (Internationella basketförbundet) har 200.
Valet sker i Kairo i december. Hur förbereder du dig de kommande månaderna?
– Jag reser mycket. Till exempel tillbringade jag nyligen en vecka i Asien där jag besökte ett nytt land varje dag. Hemma har jag två–tre zoomsamtal varje dag med nationer från Oceanien, Sydamerika, Centralamerika, Asien och Afrika.
Hur kan ett av dessa samtal se ut? Vad pratar ni om?
– Vanligtvis ger jag en kort introduktion på cirka 15 minuter om mig själv. Sedan föredrar jag att lyssna på dem och deras behov. Det är väldigt intressant – till exempel berättade någon att deras förbund bara styrs av volontärer och att de inte har några professionella anställda. De frågar mig om jag skulle vara villig att komma och prata med deras regering så att de kan finansiera en heltidsanställd på förbundet. Och självklart kommer jag att göra det.
– Jag pratade med en president för ett handbollsförbund i Centralamerika och han sa att de bara har en handbollsplan i sitt land – och den är gammal och trasig.
”Vi måste öka våra ansträngningar”
Hur ser du på potentialen för handboll att växa globalt, utanför de traditionellt starka regionerna i Europa?
– Jag anser att handboll är den bästa av alla lagsporter och självklart har den en enorm potential. Jag tror att Europa ska stötta resten av världen med IHF:s ekonomiska stöd. Europa ska dela sin erfarenhet för att få handbollen att växa globalt. Vi behöver fler toppevenemang utanför Europa.
Vilka konkreta initiativ vill du införa för att öka sportens popularitet bland unga människor?
– Min webbplats med hela mitt program kommer att lanseras snart, men jag kan ge ett konkret exempel på en idé jag tror på: Jag tycker att vi behöver utveckla en handbollsdisciplin som kan spelas på en basketplan, vilket jag tror är intressant för afrikanska, asiatiska och amerikanska länder som inte har vanliga handbollshallar. I USA till exempel finns det bara en permanent 40×20-plan, men överallt annars måste de rita linjer och bygga upp allt från början varje gång.
– Idén är att vi ska efterlikna 3×3 i basket. Om vi utvecklar en variant av handboll som kan spelas på en basketplan så får vi plötsligt tusentals potentiella handbollsplaner över hela världen. Du behöver bara sätta upp en rak linje och två mål och så har du en plan. Och kanske spelar man 5 mot 5 eller 4 mot 4.
– Du kan spela den här versionen på varje skolgård, inte bara på basketplaner. Tanken är att alla i skolan som någon gång spelat handboll kanske tio år senare blir potentiella åskådare till en TV-match. Och om du spelade på skolgården kanske en eller två elever i varje skola blir talanger som vill testa 7 mot 7 senare. Så jag tror att vi behöver en urban disciplin av handboll för att föra människor närmare sporten. Det är verkligen mitt mål – och handbollen förtjänar fler spelare.
Handbollen kämpar med synlighet i vissa länder – hur skulle du stärka sportens attraktionskraft för sponsorer och media?
– IHF har i princip ingen medieavdelning och de globala marknadsrättigheterna har outsourcats. Idag förändrar förbunden sina strategier och funderar på att samarbeta direkt med sina partners. Eftersom jag varit med i EHF:s rådgivande styrelse från början känner jag väl till problemen.
– Vi måste öka våra ansträngningar, vi måste producera highlights gratis för media och förbund att sprida i världen. Vi måste investera i teknik och räckvidd, och vi behöver människor som du i media som sprider sin entusiasm för handboll.
”IHF är ingen bank”
Du ställer upp mot Hassan Moustafa, som haft posten i många år. Vad tycker du att han gjort bra – och vad vill du göra annorlunda?
– Han har skött intäkterna väldigt bra – IHF har mycket pengar. Men medan han enbart fokuserat på intäkter vill jag börja satsa på investeringar. IHF måste investera i handbollens utveckling. IHF är ingen bank, det är inte vårt jobb att äga enorma byggnader – vårt jobb är att investera i handboll och i ungdomars utveckling för att säkra sportens framtid.
– Dessutom tror jag att Hassan har uppfattningen att handboll måste spelas i arenor med 20 000 åskådare. Jag menar att handboll måste spelas i fulla arenor. Om vi har gruppspel i ett VM i en arena för 10 000 åskådare, men det sitter 300 i publiken – det gynnar inte sporten. Om vi har en fullsatt arena med 3000 åskådare är det fantastiskt. Men 3000 i en arena som tar 15 000 ger en dålig bild.
– Vi måste anpassa våra koncept till verkligheten, och vi måste göra det nu. Detta kommer på medellång och lång sikt att öka antalet åskådare.
Kritiker har anklagat IHF under Moustafas ledarskap för brist på transparens och demokrati. Hur ser du på det, och vad vill du ändra?
– Jag håller med kritikerna. Handbollen förtjänar mer transparens och demokrati och det blir avgörande under min tid. Vi behöver nya strukturer inom IHF, och dem måste vi skapa. Vi behöver införa åldersgränser – samma gränser som Hassan Moustafa avskaffade för år sedan. Vi måste också ha begränsade mandatperioder – man kan inte vara president hela livet.
Hur ser du på balansen mellan de traditionella maktcentrumen inom handboll och behovet av att inkludera nya länder och regioner?
– Handbollen behöver båda. De traditionella maktcentrumen finns i Europa, och kanske ytterligare centrum i Egypten & Tunisien, Brasilien & Argentina, Japan & Korea, och möjligen i gulfregionen med Bahrain, Qatar, Saudiarabien och Kuwait.
– Vi måste lägga tonvikt på de stora marknaderna. Det finns tre och de är utan tvekan Kina, Indien och USA. Där måste vi stärka vårt engagemang, men vi måste också stärka de redan etablerade handbollsnationerna.
”Vi förtjänar en förändring”
Handbollens rykte internationellt är inte det bästa och många menar att mycket av det har att göra med nuvarande IHF-presidenten. Tycker du att det är problematiskt att Moustafa fortfarande är president?
– Ja, det är problematiskt. Många i handbollsfamiljen minns skandalerna, men även folk inom IOK. Alla förbund jag pratat med säger att de tycker att handbollen förtjänar en förändring.
Jag läste ett citat från dig från 2009 där du sa ”Med någon sådan på toppen borde vi inte bli förvånade över att det pratas så mycket om korruption och mutor inom handbollen”. Kan du utveckla?
– Självklart kan jag det. Och det kan du också, är jag säker på. Men jag vill inte. Jag tycker att vi ska fokusera på framtiden. En förändring behövs, och vi förtjänar en förändring. Handbollsfamiljen vill kunna lita på ledarskapet och jag kan försäkra dig om att om jag står för något så är det neutralitet, transparens och förtroende. Jag kommer inte acceptera några människor som inte följer dessa principer.
Känner du fortfarande så om Hassan Moustafa?
– Hassan Moustafa är en 81-årig man som ägnat hela sitt liv åt handboll. Självklart har han gjort misstag, men jag tycker att hans närmaste krets borde låta honom vila och njuta av livet. Och självklart, om jag blir vald, kommer jag bjuda in Hassan till de stora turneringarna och han kommer att ha en hedersplats på läktaren.
Vilka är de största utmaningarna för IHF idag?
– Prioritet nummer ett för mig är att handboll förblir en olympisk sport. Det är den största utmaningen i närtid. Och vi behöver fler människor som spelar handboll över hela världen, det är den andra viktiga frågan.
Är du orolig för handbollens status som olympisk sport?
– Det är inte lätt att få konkret information om ämnet, så jag har gjort en förfrågan till IOK. De olika sportförbunden rankas inom IOK från A till E. Detta system infördes 2004 och från början låg handboll i grupp B, men vår sport degraderades sedan till D. Det är inte bra om vi hamnar i E, även om de nu skapat en grupp F.
– Ungefär 40 procent av IOK:s utvärdering baseras på TV-siffror. Andra faktorer spelar också roll, som sociala medier och publiksiffror på plats, men 40 procent är TV-siffror. Och det speciella med handboll är att om du tittar på länderna som deltar i OS så är det ofta Sverige, Norge, Danmark, Island, Kroatien och Slovenien. Vad har dessa länder gemensamt? De har alla mindre än 10 miljoner invånare. Det vore fantastiskt att få med Kina i OS eftersom du hellre tar 0,1 procent tittarsiffror i Kina än 50 procent i Sverige, helt enkelt för att befolkningen är så stor. Och vi måste erkänna det för oss själva.
Vad skulle din första prioritet vara om du blev vald?
– Jag kommer upprepa i varje intervju att IHF:s mål är att utveckla handbollen globalt och Europa måste bli motorn i denna utveckling. Vi måste arbeta tillsammans med kortsiktiga, och långsiktiga planer. IHF måste omstruktureras.
Har du redan några löften från förbund som kommer stödja din kandidatur?
– Alla förbund jag pratar med säger att Hassan Moustafa borde avgå. Alla säger det. Inte ett enda förbund har sagt att de vill att han ska sitta kvar. Sedan finns det några förbund där vissa personer har personliga intressen.
Vilka förbund syftar du på?
– Det finns bara tre europeiska förbund som verkligen stödjer Hassan Moustafa. Ärligt talat förstår jag inte presidenterna för dessa förbund. Jag tror att detta kommer bli tydligt under den kommande EHF-kongressen. Och jag hoppas att åtminstone två av de tre ändrar sig.
– Jag tror att min kandidatur har startat något som liknar en våg. Ett nyckeldatum för om vågen växer eller inte blir den 20 september, dagen för EHF-kongressen i Österrike. Då hålls val och jag hoppas att åtminstone en ny kandidat till IHF-presidentposten tillkännages dagen efter – helst två!
Hoppas på ett VM utanför Europa
Vad betyder det för din kandidatur att det tyska förbundet nominerade dig?
– Det betyder mycket. Det är avgörande. För av någon anledning är många förbund rädda för Hassan Moustafa. Jag förstår inte varför, men så är det. All respekt till den tyske presidenten.
På en mer personlig nivå – vilket är ditt bästa minne från handbollen – som spelare, ledare eller åskådare?
– Det är en svår fråga eftersom jag har så många fantastiska minnen. Som spelare minns jag när jag var 12 år och inte kunde somna på onsdagen inför matchen på söndagen – som spelmotor tänkte jag på alla kombinationer jag ville göra på planen. Och när matchen var över var jag helt knäckt över att jag var tvungen att vänta en hel vecka på nästa. Den känslan är fortfarande stark än idag.
– Ett annat underbart minne är från Island 1995 och festen på Café Reykjavik där alla spelare njöt av livet tillsammans. Svenskar, ryssar, belarusier, fransmän, kroater, spanjorer, danskar – alla hade roligt tillsammans.
– Som ledare minns jag Champions League-finalen 1990 med Minsk när vi besegrade Barcelona i Barcelona. Och med Belarus landslag när vi slog Tyskland i EM 1994. Som du kan föreställa dig var det enormt stort för mig.
Om du fick drömma fritt – hur skulle ett handbolls-VM se ut 2035 under ditt ledarskap?
– Jag vill gärna bredda frågan och säga hur handbollsvärlden bör se ut 2035. Jag skulle vilja ha ett herr-VM i Brasilien, Egypten eller Japan. Med utsålda arenor och minst tre icke-europeiska lag bland topp 8. Helst fyra.
– Och jag skulle vilja ha en damernas IHF Super Globe inför fullsatta läktare i Madison Square Garden i New York. Och att handbollsvärlden förbereder sig för beachhandboll i OS 2036.
Vad motiverar dig mest i den här kampanjen – är det sporten, organisationen eller något mer personligt?
– Jag tror det är något personligt. Jag har arbetat hela mitt liv inom handbollen och att föreställa mig att en 81-årig man som representerar handbollen blir omvald till stående ovationer och utan motkandidat – det är min största motivation. Jag tycker att handbollen förtjänar mer.
Det låter som att presidentposten är något du vill snarare än något du behöver?
– Ja, precis så är det. Helt ärligt har det aldrig varit min livsdröm att bli IHF-president. Men jag har arbetat hela mitt liv för handbollen och jag tycker att handbollen förtjänar en motkandidat mot Hassan. Om ingen annan gör det så gör jag det.
Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!