När hon var fem år gammal kom hon till Sverige från Iran. Sohaila Nouri Paldanius hamnade i en riktig handbollsfamilj och det tog inte lång tid innan hon började spela handboll. Sohaila hittade ett sammanhang i först Staffanstorps HK och sen i H43, där hon nu spelar USM:s finalspel i F14-klassen. Största förebilden? En viss Jamina Roberts.
– Hon är så explosiv – precis som jag är, säger Sohaila.
Hon var alltså bara fem år gammal när hon flyttade till Sverige från Iran. Från den första tiden i sitt nya hemland minns Sohaila inte mycket, så här flera år senare.
– Jag kommer ihåg att det var väldigt grått och kallt, säger hon och skrattar.
Sohaila hade ”tur” att hamna i en riktig handbollsfamilj, en familj med efternamnet Paldanius och där båda storasyskonen Victor och Maja spelade handboll, vilket de båda fortfarande gör och med meriter i beachhandbollslandslagen.
– Jag fick börja spela handboll tidigt och jag fastnade direkt. Mina syskon betydde och betyder jättemycket – jag ville ju bli som de och eftersom de är fem och sju år äldre ville jag komma upp till deras nivå, säger Sohaila.
– Det är handbollen som gör att vi bondar extra mycket som familj. Har vi inget att prata om kan vi alltid prata om någon som har bytt klubb, om något av mina storasyskon har vunnit en match eller vad det nu kan vara. Det händer ju alltid något i den här sporten!
Vad är det bästa med handboll?
– Farten. Det är hög fart, det är mycket kontakt och därför roligare att spela än till exempel fotboll. Det är väl det och gemenskapen som gör att jag trivs så bra. Sen tror jag att jag kan umgås med vem som helst, vissa säger att jag pladdrar lite väl mycket, säger Sohaila.
Det händer att svensk handboll får kritik för att den inte är så framstående när det gäller att få fram spelare med olika bakgrund. Sohaila har naturligtvis märkt av det.
– Jag tycker att det är tråkigt att det är så, det är ju många som missar hur bra sport handbollen är. Att inte fler vågar utforska handbollen är trist. Sen har jag inte brytt mig så mycket om det i övrigt, även om det har jag känts konstigt ibland. Men det är själva spelet som spelar roll.
Utöver storasyskonen Victor och Maja berättar 14-åringen att hon har en till riktigt stor förebild, en viss landslagsstjärna.
– Jamina Roberts är den spelaren jag ser upp till mest – hon har ju inte heller samma bakgrund som alla andra. Och så är hon så explosiv – precis som jag.
Du är ju väldigt ung fortfarande, men hur tänker du kring din handbollsframtid?
– Jag vill satsa och drömmen är att bli proffs. Nu ska jag på beachhandbollsutbildning och där vill jag gärna komma med i landslaget som mina syskon. Sen sakta men säkert bygga upp till landslaget i vanlig handboll, säger Sohaila Nouri Paldanius.
Visa detta inlägg på Instagram