Finalspelet i USM är igång i allra högsta grad och Sveriges förbundskapten på damsidan, Tomas Axnér, är en av flera profiler som är på plats i Uppsala. I en intervju med Handbollskanalen pratar förbundskaptenen bland annat om varför han är på plats, vilka spelare han tittar extra på och ger samtidigt råd till spelarna och lagen som inte tagit sig till finalspelet.
Innan han blev förbundskapten för damlandslaget var Tomas Axnér förbundskapten för ett ungdomslandslag på pojksidan. Då var det givet att han var på plats på USM, men nu är det kanske inte lika givet. Eller?
– Jag tycker att det är viktigt för mig att vara här, sen är det klart att det blir mindre viktigt i takt med att jag har skaffat mig en bra överblick genom att jag har en bra kontakt med de andra förbundskaptenerna, säger Tomas Axnér till Handbollskanalen.
– Nu har vi också den yngsta klassen, tjejer födda 2008, som vi tittar extra på för att se vad vi kan förvänta oss vad gäller spelartyper i den kullen. Det är inte nu vi väljer spelare, men vi har ingen utpekad förbundskapten i den åldern så då gäller det att stötta upp.
Det är handbollfest i Uppsala och det som är talande för handbollen är att förbundskaptenen och tillika en av de största profilerna inom svensk handboll, står och tittar på matcherna bland föräldrar och andra åskådare.
– Jag är så klart medveten om att alla som är här är intresserade av handboll och alla vet vad jag jobbar med. Det är inte besvärande på något sätt, jag hälsar på många och en del känner jag inte. Och ibland vill någon byta några ord eller fråga vad jag tycker. Det är bara kul, jag är ju medveten om vad det betyder att jag är här.
Jag gissar att F18-klassen är den klass du har bäst koll på. Vilka spelare där tittar ni extra på?
– Jesper Östlund som är förbundskapten sitter hemma och ser mycket matcher, så han och hans assisterande tränare har bra koll. Vi tittar kanske inte på spelarna som har kommit längst utan vi tittar mer på om det är några spelare vi har missat. Jag hinner inte se mycket allsvensk handboll och flera av spelarna här spelar ju i Allsvenskan, så det är blir ett bra tillfälle att se de spelarna, förklarar han.
Det formligen kryllar av spännande spelare i IFU Arena. Men det finns så klart väldigt många talanger vars lag inte tagit sig till finalspelet. Axnér berättar att de spelarna verkligen inte är bortglömda eller förbisedda.
– Som individ kan man vara en av Sveriges mest spännande spelare och ha potential att spela i landslaget, men man spelar kanske i en klubb som inte tar sig hit. Vi är medvetna om att steg 4 är tufft och det kan vara små marginaler i en match, till exempel om någon är sjuk, som gör att de inte tar sig till finalspelet.
– Vi hade full bevakning på steg 4 och även på de andra stegen. Så vi har koll på väldigt många fler spelare än de som är här nu och spelar.
Ofta är det mindre klubbar som inte lyckas ta sig hela vägen. Ska spelarna då söka sig till större klubbar eller är det bättre om de blir kvar i en mindre klubb där de förmodligen får mer speltid?
– Så länge man är i en förening som bedriver en bra verksamhet och har bra tränare, bra förutsättningar, koll på hur spelaren ska jobba med sin fysik och helheten med skola fungerar, då finns det ingen anledning att flytta till en större drake. Konkurrensen är ju väldigt hård i de större klubbarna och spelarna ska inte samlas på hög där, det bästa är om vi får en fördelning på det.
– Sen finns det alltid spelare som behöver bli utmanade och det kan man ju bli i ”sin” klubb. Samtidigt kan spelarna inte spela med F16 och F18 samt träna med A-laget. Då måste någon vara den vuxna i rummet och ta ansvar. Den värderingen är jätteviktig, annars är risken att spelaren bränner ljuset i båda ändar.
Du var själv en late bloomer. Hur viktigt är det att fortsätta kämpa trots att man som spelare inte har stora framgångar som ungdom?
– Jag var nog en late, late bloomer kan man säga. Jag spelade inte ens någon juniormatch, säger han och skrattar.
– Vi kan tjata oss blåa i ansiktet om att det är inte nu i Uppsala livet peakar. Även om man inte kom med i distriktslaget är det inte slut för det. Vi har så många exempel på spelare i A-landslaget nu som aldrig varit på riksläger ens. Det är ofta bra att tvingas kriga och kämpa, någonstans handlar det om att man tror på sig själv. Alla kommer inte att gå långt, men det går att komma extremt långt med hårt arbete.
Mindre klubbar som Habo HK och Norrköpings HK har inte bara tagit sig till finalspelet. De är dessutom topp 4 då de tagit sig till semifinal. Så det är med andra ord inte bara de stora drakarna som kan lyckas här.
– Det betyder jättemycket att de klubbarna är här och Habo är ett jättebra exempel. De har några fina typer, jag har redan sett två av deras matcher och det är jättekul att se. De måste göra något väldigt rätt i sin grupp. Det här är snarare en signal till större klubbar att vad håller ni på med? Om det går att göra vad Habo har gjort med deras organisation och de förutsättningar de har innebär det att de större klubbarna behöver vakna och sätta en struktur, säger Tomas Axnér och avslutar.
– Spelarna och föräldrarna måste också göra bedömningen vad som är bäst för spelarna själva. Jag har tre barn och inte alla tre hade klarat att flytta utomlands direkt efter studenten. Det måste vara en personlig bedömning och där är det viktigt att vara förälder i det läget och hjälpa till att fatta rätt beslut.