Lördagsintervju: Andrésson om första tiden i Tyskland

Kristján Andrésson och Rhein-Neckar Löwen tappade poäng. Foto: Rhein-Neckar Löwen

I somras flyttade Kristján Andrésson tillsammans med sin familj till Tyskland. Den svenske förbundskaptenen inledde då sin tjänst som ny huvudtränare för storklubben Rhein-Neckar Löwen – en tjänst som han nu har haft i några månader. I en stor intervju med Handbollskanalen berättar 38-åringen om första tiden i Tyskland.

– Vi har stått inför en massa utmaningar och har många utmaningar kvar, men än så länge trivs jag väldigt bra, säger Kristján Andrésson till Handbollskanalen.

När Handbollskanalen når ”Krille” är arbetsveckan precis avslutad och 38-åringen ska ha helg. Vi börjar med att fråga honom om hur den första tiden i ett nytt land, ny miljö och ny klubb har varit.

– Tidigare hade vi en vardag där jag jobbade som förbundskapten, var borta riktade veckor och kunde annars jobba mycket hemifrån. Nu är det längre dagar och även om det inte är något Champions League för oss är det fortfarande en hel del matcher. Och så är det ett helt nytt språk, lära känna nya människor och för mig som ledare jobba på ett annat språk än svenska, säger han.

– Men jag har en väldigt bra arbetsgivare och jätteduktiga spelare att jobba med, så det är kul.

Var bor du och din familj?

– Kommunen heter Walldorf och orten vi bor i ligger ungefär tio minuter från Heidelberg. Vi trivs jättebra, har bra grannar och skolan och kindergarten är fem minuter hemifrån. Det finns dessutom massa möjligheter här med bad, fotboll och annat.

Vad har ni upptäkt för likheter och skillnader med att bo i Sverige?

– En skillnad för oss som nyinflyttade är naturligtvis språket. Allt är väldigt nytt fortfarande och det kommer väl ta ett gäng månader till innan man känner att man har full koll på läget, framförallt när det gäller språket.

– Vad gäller maträtter finns det annat tänk här, men på det stora hela är det ganska likt hemma. Och så är det väldigt mycket papper här också vad gäller bankkonto och liknande, precis som i Sverige. Det är tyskarna jämngoda med oss.

Och tyskan, hur går det med den?

– Besser und besser, säger Andrésson med ett skratt.

– Jag blandar engelska och tyska på träning och under matchförberedelser. Och så har jag förhoppningar att inom några månader vara helt tysktalande. Det är svårt med ironi och att i stressade situationer kunna greppa allt, men det är mitt jobb att anstränga mig och försöka lära mig.

I en intervju med Eskilstuna-Kuriren i januari pratade den före detta Guif-tränaren om att landslagstjänsten kom i en bra tid för honom då han ”var lite trött på att leda träningar dagligen och som förbundskapten jobbar man ju helt annorlunda mot i ett klubblag”. Det blev några år utan ett klubblag – nu är Andrésson tillbaka och dessutom i en av världens största klubbar.

– Jag tyckte att det var fantastiskt kul i Guif också, skillnaden var att efter nio år så flöt inte allt på till hundra procent och jag jobbade dessutom mer eller mindre heltid civilt vid sidan om. Det märktes sista året i Guif att jag inte hade lika lätt att förbereda inför matcher och bussresan till Skåne som tidigare varit så kul att hänga med på var inte lika lätt. Det hängde ju så klart ihop med hela situationen och inte med killarna i laget, säger han.

– Nu är det en helt ny situation och att leda laget på ett språk som är nytt. Samtliga killar är vana vid att vinna Bundesliga eller andra ligor och är dessutom väldigt framgångsrika på internationell nivå. Det sätter krav på mig som jag inte haft tidigare som klubblagstränare – det känns inspirerande och det är något för mig att utvecklas i.

Du kommer in på kraven där och det är allmänt känt vilka krav det är i Tyskland och framförallt i en storklubb som RNL. Hur hanterar du det?

– Det är klart att jag som alla andra i liknande positioner lever med en hög förväntansbild. Klubben vann Bundesliga två år i rad innan Flensburg har vunnit två raka, så pressen är hög, men också tilltalande. Jag kan bara göra mitt bästa, det kommer alltid finnas någon som inte är nöjd. Vi har 15 spelare som har spelat eller spelar i olika landslag och eftersom vi bara kan ha sju spelare på plan samtidigt kommer det alltid att finns åsikter om vem som spelar och inte spelar.

– Jag har massa åsikter om Liverpool också, även om de vinner just nu och då är det lugnare. Nyckeln för mig är att vi vinner matcher, då får jag nog vara ifred. Om vi förlorar kommer kritiken att komma, men det är inget som oroar mig.

Det verkar onekligen som att Kristján Andrésson trivs i sin nya klubb.

– Jag är jätteglad över att vara här, det är en otroligt bra stämning i hela klubben. På kansliet jobbar det många unga och drivna människor och vi har en jättefin blandning av erfarenhet och talang i vår spelartrupp. Största utmaningen är som jag sa, vi har många duktiga spelare och det finns bara 60 minuter att fördela speltid på.

– Men det är samtidigt en lyxtillvaro, precis som i landslaget.

Starten har varit bra, RNL har vunnit fem av sju matcher och bland annat tagit en riktigt tung bortaseger mot Magdeburg.

– Vi har spelat om 14 poäng och tappat fyra, borta mot Flensburg och borta mot Melsungen. Tittar man på tabellen är det bara Hannover som har vunnit samtliga matcher. Jag tror på en mycket jämnare serie än förra året där fler lag kommer att vara med och slåss om det. Det blir viktigt att vi försvarar vår hemmaborg och att vi kan ta skalper som mot Magdeburg borta.

Segern mot Magdeburg måste ha känts riktigt skön för dig?

– Med den stämning som råder i den hallen är jag otroligt glad för hur laget genomförde matchen och var fokuserade i 60 minuter. Sedan hade vi ytterligare en kraftansträngning mot Melsungen borta och där lyckades vi inte riktigt. Vi är inte där som grupp ännu, åtminstone inte den här veckan, att vi kan leverera i två toppmatcher efter varandra mot väldigt bra motstånd.

Det är kanske inte många handbollsintresserade hemma i Sverige som har insyn i hur en dag som tränare för en toppklubb i Europa kan se ut. ”Krille” berättar att det är mycket jobb men åtminstone lite kortare dagar nu än det var under försäsongen.

– Då jobbade vi ungefär 9–19 varje dag, så är det inte nu. Är det matchfri dag jobbar jag med förberedelser inför vår kommande motståndare och så kan det vara möten på mitt kontor där jag sitter mittemot vår sportchef. När vi inte tränar jobbar jag hemifrån med datorn och de dagar vi tränar är jag på plats innan och preppar och så har vi en videosession före varje träning.

– Efter träning är det spelarsamtal, så det finns alltid saker att göra. Mellan matcherna går vi igenom matcher som en analytiker klipper åt mig. Jag tror att det är som på många andra arbetsplatser – du planerar och förbereder saker och efter det utvärderar du vad som har gått bra och vad som har gått mindre bra. Men som sagt, vi trivs otroligt bra här, avslutar Kristján Andrésson.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here