”Gotte”, ”Gud” eller Jim Gottfridsson som han också kallas är bara 25 år gammal. De senaste fem åren har Ystadspågen vunnit allt det största som går att vinna inom klubbhandbollen. Det var nära att gå om intet, men det gjorde det inte.
– Det var ren eufori och lättnad efter slutsignalen. Det har varit ett ganska konstigt läge för vi har haft en hel vecka på oss att koncentrera på den här matchen (mot Göppingen). Man kunde se det rätt så tydligt på oss att det var mycket nerver, säger Gottfridsson på väg mot landslagets samling inför Nederländerna.
Den sista matchen mot Göppingen skulle bara vinnas, allt var uppdukat för det. Rhein-Neckar Löwen hade tappat greppet om ligan och Flensburg kunde nu avgöra allt på hemmaplan. Men en veckas förberedelser och förhoppningar kan också slå fel. Men ibland slår allt bra in istället.
– Vi hade verkligen allt att förlora. Det hade varit ren katastrof för oss som lag, för klubben och för regionen. Allt var upplagt för att vi skulle vinna. De hade till och med lagt dit pristallriken och alla guldmedaljer i arenan. Som tur var såg man dem inte innan matchen, säger stjärnan och fortsätter.
– Hade vi spelat matchen på onsdag eller torsdag istället hade man inte behövt tänka på det så mycket innan. Men, ajja, skitsamma – vi vann Bundesliga.
För mittnians egen del har säsongen varit upp och ner, eller ner och upp. Höstsäsongen var dyster och förstördes av skador. Under vårsäsongen blev det mycket spel i Flensburg och han hann bli frisk till EM i Kroatien. Ett EM som slutade med silver för Sverige. Och ytterligare fyra månader senare står 25-åringen med ett ligaguld att lägga till samlingen.
– Ja, det är så jäkla häftigt. Jag och Hampus (Wanne) satt och snacka lite att man har vunnit de tre största titlarna man kan vinna med sin klubb nu – Bundesliga, cuppokalen och Champions League. Att göra det på fem år det känns helt otroligt.
– Det känns också rätt skönt att ha med det på sitt CV, att man är en spelare som vinner och är med och skapar en vinnarmentalitet. Nu ska jag suga på den här tabletten ett tag.
På tal om vinnarmentalitet, vad vill ni skapa därborta i Flensburg?
– Nu ska vi inte sätta för stor press på nästa år. Det försvinner många tunga rutinerade pjäser ur laget som man ska ersätta – det är Mattias Andersson som varit i klubben i sju år, Thomas Mogensen elva år och Jacob Heinl som har varit här i 24 år. Sen har du Henrik Toft Hansen (går till PSG) och Kentin Mahé (går till Veszprem) som lämnar också. Vi har ju startsexan kvar men man kan nog inte kräva guld de kommande två säsongerna.
Men på tal om guld. Tobias Karlsson sa att ligapokalen, tallriken, bland annat användes som serveringsfat igår på guldfesten.
– Jag var inte en av dem, jag tar drickan istället för att servera den.
Och det var ingen som somnade med tallriken?
– Inte vad jag såg, och den var kvar när jag lämnade i alla fall.
Och du Vet att den finns kvar idag?
– Njae. Men den är väl i den där lokalen isånafall, haha.
Fysisk tallrik eller ej, 25-åringens troféskåp håller på att fyllas på mer och mer. I helgen väntar VM-kval med Sverige mot Nederländerna och sen hoppas vi att Gottfridsson kan plocka in några fler pokaler till skåpet därhemma – gärna VM-dekorerade. Men så länge får han suga på den tyska guldtabletten ett tag till.
