Förra säsongen var Jackie Morenos första i storklubben Borussia Dortmund och vänstersexan gjorde riktigt bra ifrån sig. Men inför årets säsong fanns 21-åringen inte längre med på klubbens hemsida. I en stor intervju med Handbollskanalen bryter Jackie Moreno tystnaden. Vad hände i Tyskland? Var hon nära att sluta? Och hur ser hennes framtid ut?
För en tid sedan fick vi på Handbollskanalen ett tips om att Jackie Moreno hade bestämt sig för att sluta med handbollen. Moreno hade då gått från att sitta på bänken i Skuru IK till att bli firad stjärna i storklubben Borussia Dortmund, via en säsong i SönderjyskE.
Tipset kändes naturligtvis intressant och när vi upptäckte att Moreno inte längre fanns med på Dortmunds hemsida blev tipset ännu hetare. Vi sökte 21-åringen, som sa sig inte vara redo för att prata. Nu, lite mer än en månad senare, har Jackie Moreno bestämt sig för att berätta – vad hände i Tyskland? Varför lämnade hon Dortmund? Stämde tipset att hon tänkte sluta? Och vad händer nu?
Bakgrunden är givetvis den skandal som briserat i Borussia Dortmund och tränaren André Fuhr, som nu har fått sparken efter att han enligt samstämmiga uppgifter ska ha brukat både fysiskt och psykiskt våld mot sina spelare.
För lite över ett år sedan pratade du och jag efter att du hade gjort fem mål på fem avslut i en match i Champions League. Var din start i klubben så bra som den verkade utifrån?
– Ja, det var den. Det jag sa till dig då var precis så jag kände. Min uppfattning av klubben var wow och att jag fick leva min barndomsdröm där. Jag var så jäkla glad och exalterad och jag minns att jag ringde min mamma och att jag sa att jag var på helt rätt plats vid helt rätt tidpunkt, säger Jackie Moreno till Handbollskanalen.
– Men det blev successivt värre och värre och den vackra miljön jag kom till blev sakta men säkert helt destruktiv. Men när jag ser tillbaka på det fick jag nog en väldigt bra start – allt dåligt som hände kröp fram mer och mer ju längre säsongen gick. Det var många som sa till mig att min karriär gick spikrakt uppåt, jag var ju aktuell för landslaget också. Men någonstans kunde jag inte glädjas åt det, jag såg inte det fina i det. För jag fick vara med om allt bakom i Dortmund och jag såg att livet jag hade drömt om inte var så kul eller glamoröst som jag hade trott. Varje dag handlade om att överleva, sen var det så klart starkt att jag trots det presterade bra på planen. Men jag kunde inte njuta av det eller uppskatta det.
När vi pratades vid då sa du att du om ett år ville vara etta på din position i Dortmund. Kom det en punkt när du inte längre kände så?
– Ja. Jag tappade hjärtat och passionen för vad jag sysslade med. Jag brydde mig inte. Om jag startade på bänken kände jag ’fan va skönt’ eftersom han (André Fuhr) då inte skulle skrika på mig och jag skulle inte få skit. Jag tappade mig själv och mina värderingar och jag ifrågasatte mitt värde som person och som spelare. Allt jag gjorde var passionslöst och jag minns att jag tittade på klockan när vi tränade och att jag räknade ner minuterna. Samma sak gjorde jag under match.
– Allting var en börda och jag kände bara vem är jag och vem gör jag detta för. Och jag lovar dig, jag överdriver inte detta utan snarare underdriver jag det.
Fanns det någon du kunde söka tröst hos?
– Alla i laget satt i samma båt så vi hade tröst i varandra. Fatos (Kücükyildiz) och jag blev väldigt tajta. Men någonstans upplevde alla vi tjejer i laget samma saker och därför fann vi tröst i varandra. När jag pratade med folk utanför laget, som med min familj, var uppfattningen utifrån mer att det vi upplevde inte kunde stämma. Men vi i den inre kretsen kunde stötta varandra och det var jäkligt skönt att inte stå ensam i det. Alla föll offer för den här mannen.
Grät under möte med assisterande tränaren
Jackie Moreno fortsatte att leverera på handbollsplanen. Duktig både framåt och bakåt, effektiv i läget och en riktig lagspelare. Men utanför planen hade hon bestämt sig för att lämna klubben ett år innan hennes kontrakt gick ut.
– Jag minns att jag flaggade för det redan i december. Då hade jag ett möte med vår assisterande tränare på ett offentligt café och jag sa uttryckligen att jag inte mådde bra och att jag behövde komma vidare. Jag sa inte ens att jag behövde komma vidare till en annan klubb utan jag sa bara att jag behövde komma hem, få andrum och må bra igen eftersom jag mådde skit i Dortmund.
– Det var noll förståelse från klubben. Hans svar var att vi hade helt olika uppfattning och att jag mådde som jag gjorde på grund av att jag hade svårt att anpassa mig till den tyska kulturen. Jag satt där och grät, tårarna sprutade ut och jag kunde inte hålla ihop mig själv. Han satt bara där med armarna korsade och tittade på mig som om jag var helt dum i huvudet.
Samtidigt pratade 21-åringen med sin agent eftersom hon inte ville lämna sina lagkamrater i sticket.
– Det krävdes sex möten med klubben där jag bad om att få bryta mitt kontrakt till sommaren. Jag sa att jag skulle spela klart till sommaren och att jag sedan ville få lämna till nästa säsong. Det tog sex möten för att få igenom det. Det var ganska befriande när vi kom överens under våren – då fick jag veta att det skulle komma en ny tid och säsongen blev lite lättare då. Jag såg ljuset i tunneln.
Tränaren utsatte spelare för sexuella trakasserier
Flera spelare har redan berättat om vad de utsattes för i Dortmund. Jackie Moreno säger sig vilja vänta med att gå in på för mycket detaljer, men berättar ändå en del av hennes upplevelser.
– I stora drag har det varit extrem psykisk terror och en destruktiv miljö där man inte fått öppna käften överhuvudtaget. Gjorde man det blev man illa behandlad. Det var en kontrollerande miljö och vi blev kontrollerade även på vår fritid och då kände jag att jag tappade mig själv. Jag har aldrig varit så rädd för att säga vad jag tycker.
– Sen utsatte han folk för sexuella trakasserier och även mig. Han skrev till en tjej i laget att jag hade den snyggaste rumpan i truppen och det är ju inget som en tränare överhuvudtaget ska kommentera. Jag visste att jag skulle stå framför honom och göra knäböj och sådana mentala grejer störde allt fokus på handboll. Och det sjukaste är att man börjar normalisera saker för att man är i det varje dag. Vissa dagar kunde jag komma hem och tänka att det inte var så jobbigt, men då hade helt sjuka saker hänt.
Det ska sägas att André Fuhr ännu inte har kommenterat saken, men hans advokat har uttalat sig i tidningen Ruhr Nachrichten, något SVT redan har skrivit om.
– Det finns ett beteende som presenterats av spelarna som passar under rubriken rasism, men det har inte kritiserats av spelaren som det gällde utan av tredje part, sa advokaten Markus Buchberger till tidningen.
Istället för att ta fortsatta kliv mot den absoluta toppen valde Jackie Moreno att bryta kontraktet med Dortmund utan att ha klart med en ny klubb. Vänstersexan säger sig inte ha mycket till övers för sin före detta klubb, men kan ändå peka på en del saker hon lärde sig under det knappa året i Tyskland.
– Det var jättehäftigt att spela på en så hög nivå och alla resor vi fick göra tillsammans. Det blev på riktigt och jag tror att jag har lärt mig vilken disciplin som krävs på den nivån. Sen har jag alltid varit yngst i alla lag har jag har spelat i och i Dortmund fanns flera spelare som var runt 30 år gamla och där kunde jag observera hur de var. Men framförallt har jag lärt mig att hantera press – och var mina gränser går.
”Ser jag en handboll så dör jag”
I somras flyttade Jackie Moreno hem till Stockholm igen. Utan tankar på att spela handboll.
– Jag flyttade hem så fort den sista matchen var spelad i Tyskland. Jag ville vara med familj, pojkvän och vänner och så långt bort från handbollsmiljön som möjligt. Jag var inte mottaglig för att prata med andra klubbar, för det var många som hörde av sig. Istället kände jag att om jag ser en handboll så dör jag. Jag ville inte ha med handboll att göra, så det var väldigt negativt i somras. Sen har jag jobbat som personlig tränare för att sysselsätta mig med något annat.
Vi fick uppgifter om att du hade bestämt dig för att sluta helt. Stämmer det?
– Jag gick igenom ett trauma och kände att nu klarar jag inte mer. Jag måste erkänna att tankegångarna om att sluta fanns där och tankarna på att ha en civil karriär slog mig. Men jag insåg att det inte var det jag ville göra. Innerst inne i mitt hjärta stred ju tankarna om att sluta mot det jag egentligen vill.
– Skitmånga svenska och utländska klubbar har hört av sig och frågat varför jag inte ville spela, men jag orkade inte ens förklara.
Vad ändrades längs vägen?
– Sakta men säkert, efter att jag tog avstånd från allt det destruktiva, insåg jag att en dålig upplevelse i en dålig klubb hade påverkat mig så kraftigt att jag hade släppt tanken på att fortsätta att leva min barndomsdröm. Hade du frågat mig för två månader sedan hade jag sagt att jag aldrig ville se en handboll igen. Men nu saknar jag det livet jättemycket och jag inte redo att kasta bort det.
– Jag har förstått i efterhand att jag hamnade på ett dåligt ställe, det hade inte med handbollen att göra utan det handlade om en person och det runtomkring. Men nu har jag landat i beslutet att jag ska ge det här en ärlig chans. Försöka göra research och komma till ett ställe där jag kan utvecklas och vara glad.
Är du nära att skriva kontrakt med någon klubb?
– Jag har varit i kontakt med flera klubbar, vi förhandlar i dagsläget och jag är ganska nära en signering, säger Moreno, som naturligtvis inte vill gå in på vilken klubb det handlar om.
I intervjun vi gjorde för ett år sedan sa du att ditt stora mål var att ta en plats i landslaget. Går det att blicka mot det nu eller hur tänker du där?
– Mitt stora mål, som det är för alla handbollsspelare, är att representera mitt land och att spela mästerskap på A-landslagsnivå vore det fetaste. Men just nu är det inte min prio. Min prio är att komma tillbaka till nivån jag var på tidigare och framförallt att få lite balans i livet. Jag tar det därifrån – nu vill jag bara börja lira igen.
Det är lite tunt på vänstersex bakom Elin Hansson och du var ju uttagen i bruttotruppen till EM-kvalet mot Serbien så sent som i februari…
– Ja, jag vet. Det är klart att det är lite morot också. Den platsen tar jag gärna och jag kommer göra allt för att ta den. Men jag ska vara snäll mot mig själv också, ha tålamod och må bra. En glad handbollsspelare är en bra handbollsspelare.
Till sist, hur mår du idag och hur ser du på din framtid?
– Det är inte många gånger jag har tagit upp en handboll sedan jag lämnade Dortmund, men jag har tränat med ett lag i Stockholm eftersom jag inte vill vara helt kall i kroppen när jag kommer till min nya klubb. Det är kul att spela igen, säger Jackie Moreno och avslutar.
– Jag mår jättebra. Jag är nära min familj som har varit helt fantastisk och för en gång skulle känner jag att jag kan fokusera på mig själv. Jag är lättad, glad och jag känner att livet är lättare att hantera.
LÄNK: Jackie Moreno – från bänk i Skuru till stjärna i Dortmund
