Efter två år skadehelvete är Mikael Appelgren tillbaka på handbollsplanen. När Rhein-Neckar Löwen besegrade MT Melsungen hoppade 32-åringen in på en straff. I en stor intervju med Handbollskanalen berättar ”Äpplet” bland annat om sin comeback, vad han lärde sig under rehabiliteringen och hans drömmar.
– Det var fantastiskt att få stå i mål igen, säger målvaktsstjärnan till Handbollskanalen.
I mars 2020 spelade Mikael Appelgren sin sista match inför vad som skulle utvecklas till två års skadehelvete. Men i söndags var 32-åringen tillbaka när Rhein-Neckar Löwen tog emot MT Melsungen på hemmaplan.
– Det var fantastiskt att få stå i mål igen. Sen är jag inte helt tillbaka än, jag har fortfarande en del kvar att bygga upp och jag behöver vänja mitt knä vid handbollsbelastning, men att spriga in framför fansen i Mannheim var en fantastisk känsla, säger Mikael Appelgren till Handbollskanalen.
– Jag blev överraskad över hur jag gick in i game mode faktiskt. Adrenalinet började att pumpa, jag fick det där tunnelseendet och mitt fokus ställdes in på att gå ut och rädda bollar igen. Det var som på den gamla goda tiden.
”Äpplet” körde till och med sina gamla uppvärmningsrutiner, eller åtminstone de flesta.
– Jag kom inte ihåg alla, skrattar han.
– Jag var ju euforisk över att få vara med inför våra fans, även om det var som tredjemålvakt och med restriktioner att inte spela mer än fem-tio minuter. Det var en härlig start.
Var det även lite pirr i magen?
– Absolut, det var det. Nervositet har jag alltid inför match, ibland håller det sig till en förberedande känsla för att kunna prestera och ibland blir det en jobbig känsla. Men det var härligt att få pirret inför att gå ut och prestera. Samtidigt var det också lite overkligt och obehagligt att komma in i hetluften igen eftersom jag har varit borta så länge. Det var en viss ambivalens.
I den 39:e minuten fick Appelgren hoppa in då gästerna fick straff. Men någon räddning blev det inte – straffspecialisten Tobias Reichmann gjorde mål.
Borde du inte ha räddat straffen med tanke på all tid du har haft på dig att läsa in dig?!
– Jag hade faktiskt läst in mig, men precis när jag skulle bytas in pratade jag med Andy Schmid. Vi brukar prata om var gubbarna skjuter och då brukar han säga till mig var skotten kommer. Då sa jag till honom att Reichmann kommer att flippa nu va? Schmid svarade då att Reichmann inte vågar flippa så han kommer skjuta lågt.
– Jag var lite tudelad där, men det blev ju en flipp så jag får skylla på Schmid där. Mitt nya jag, version 2.0, kommer inte att lyssna på Andy Schmid, säger han med ett skratt.
Kollade video på samtliga motståndare
En vecka innan match fick ”Äpplet” reda på att han skulle vara med i matchtruppen mot Melsungen. Och man kan lugnt säga att det påverkade honom.
– Jag förberedde mig så klart under hela veckan fram till match och kvällen före match när jag gick och la mig kollade jag video på alla spelare i Melsungen för att visualisera in i sömnen mina räddningar. Det var det sista jag gjorde innan jag släckte.
– Då förstod jag också att ’shit, nu ska jag spela match igen’.
Nu är Mikael Appelgren tillbaka igen och även om han själv vill kalla det en ”minicomeback” var det tydligt att se hur mycket fansen i Mannheim hade saknat honom. Under två års tid har han inte spelat en enda match på grund av axel- och knäproblem. Inför säsongen 2020–21 drog målvakten av en sena i axeln och när axeln opererades i sepetmber fattades det ett beslut om att operera knäet, ett knä som ”Äpplet” haft problem med under flera år.
– Vi kunde lika gärna göra det då eftersom jag ändå skulle vara borta från spel en längre tid. Då kunde jag göra comeback inför OS, vilket var mitt stora mål. Men så blev det komplikationer och de fick in och operera i knäet igen i augusti 2021. Det var otroligt frustrerande.
Du känns inte som en person som tycker synd om dig själv, men till och med du måste ha varit djupt nere under den här tiden?
– Det har varit väldigt tufft. Det här var min första stora skada – innan dess hade jag spelat nästan tio år i Bundesliga utan att missa mer än en ligamatch och en match i Champions League. Jag har alltid hanterat frustration genom att träna, men när även det försvann var det en utmaning och en frustration att inte kunna röra på sig utöver mina rehabövningar.
– Några gånger tyckte jag synd om mig själv, bland annat när jag fick flytta hem till mamma och pappa. Det var tufft att bli omhändertagen av sina föräldrar när jag satt i rullstol. Men det blev också ett ifrågasättande – vem är jag när jag inte kan spela handboll? Jag var inte längre handbollsspelare och kunde inte få utlopp för det, vilket ledde till en identitetskris. Men det förde också med sig något positivt eftersom jag fick en tankeställare och insåg att jag måste ha en plan b och plan c om jag inte skulle kunna fortsätta spela handboll.
Hittade du någon plan b?
– Jag tycker att idrottspsykologi är väldigt intressant. Jag har inte börjat några studier än och nu är mitt fokus på att komma tillbaka fullt ut på handbollsplanen. Efter det blir nästa steg att gå från ord till handling och lägga upp en plan för hösten att starta mina studier. Och då har jag mycket med mig i bagaget som jag hoppas få användning för.
Det finns idrottsstjärnor som inte är särskilt reflekterande och det finns idrottsstjärnor som reflekterar men som inte är bekväma att prata om det. Mikael Appelgren är inget av ovanstående utan öppen med sina tankar och känslor.
– Jag fick lära mig att släppa saker, att gå vidare och blicka framåt. Någonstans kommer jag nog alltid att vara en människa som ältar saker, men jag har också fått med mig att fokusera på det som är bra. Jag har lite mer tålamod och konsekvenstänk nu och den där odödliga pojken är tyvärr borta – jag har fattat att jag inte är den personen.
Handbollsspelare säger ofta att de använder sin rehabilitering till att bygga upp sig, att bli starkare helt enkelt. Men hur har det varit för dig, som alltid har varit ett fysiskt fenomen?
– Eftersom jag opererade både axel och knä tappade jag ju både vad gäller över- och underkropp. Under en period kunde jag ju inte träna alls, men nu känns det som jag är tillbaka till den fysiska status jag hade innan jag skadade mig. Sen behöver jag naturligtvis utveckla min handbollsfysik.
– Men i min ålder och i den här fasen av min karriär jag är i nu kan jag främst förbättra den kognitiva delen, alltså förmågan att läsa spelet bättre och reaktionssnabbhet. Det senaste året har jag kört min rehab hos fotbollsklubben Hoffenheim då de har helt andra förutsättningar än vad handbollsklubbar har. Där har det varit mycket fokus på det kognitiva och jag har fått gå in i en stor cirkel där det kommer upp saker som jag ska hålla reda på och reagera på. Jag tror framtiden ligger där för oss handbollsspelare – kan vi inte utmana kroppen kan vi utmana knoppen.
Du förlorade två år av din karriär, men kan du rentav tjäna in de två åren i slutändan eftersom du har fått vila under så lång tid?
– Jag kan vara ärlig och säga att även om jag kände att det var väldigt jobbigt att bli skadad så var känslan också positiv i början. Jag skulle opereras och bli borta till maj, vilket på ett sätt var en lättnad eftersom jag var väldigt sliten i kropp och knopp. Klubben hade varit på toppen under flera år men nu börjat dala. Då var det en lättnad att jag fick en paus för att fixa i ordning kroppen, återhämta skallen och slippa den fysiska stressen och pressen.
– Tyvärr blev den resan alldeles för lång, men den har gett mig ett perspektiv som jag inte hade tidigare. Nu ser jag det som en stor förmån att ens kunna spela och prestera på nivån jag gjorde tidigare. Och när jag har tittat tillbaka på vad det jag har presterat under min karriär tänker jag att jag trots allt har spelat i samtliga stora mästerskap. Så kommer jag bara tillbaka till nivån jag var på tidigare och mitt knä tillåter det kan jag säkert ha förlängt min karriär med ett eller två år, både vad gäller motivation och fysiskt.
Landslaget är det stora målet
Det svenska landslaget har tagit enorma kliv de senaste åren och Appelgren, som var given i landslaget före sitt skadehelvete, har ”missat” två medaljer: VM-silvret 2021 och EM-guldet 2022.
– Till största delen är jag ju bara väldigt glad över att det har gått bra, men jag har varit ledsen också eftersom jag har kämpat mycket tillsammans med det här laget och nu kunde jag inte vara med och skörda frukten. Men jag är jätteglad för alla och framgångarna är ju jättebra för att få fler att spela handboll i Sverige.
– Jag hade gärna varit med, men jag hoppas komma tillbaka en dag och ha en plats i landslaget igen. Det är ett av mina största mål att kunna spela för Sverige igen och vinna saker tillsammans.
Men innan dess ska ”Äpplet” se till att avsluta säsongen med sitt Rhein-Neckar Löwen på bästa sätt.
– Målet är att spela mer och mer och att prestera igen. Förhoppningsvis kan jag då vara med och konkurrera om en landslagsplats framöver, avslutar Mikael Appelgren.