Samuel Wahlberg har valts till ny ordförande för Group of Copenhagen, nätverket som samlar Europas nationella plattformar mot matchfixning. För Handbollskanalen berättar han om det internationella samarbetet, handbollens relativa förskoning – och den största utmaningen av alla: bristen på insyn i globala spelströmmar.
– Öppenheten och viljan att tackla problemen gemensamt är det viktigaste vi har, säger han till Handbollskanalen.
Det är kanske inte en organisation som diskuteras i omklädningsrum eller på årsmöten i svenska handbollsföreningar. Men i kulisserna pågår ett omfattande arbete för att skydda idrotten mot manipulation. I centrum står Group of Copenhagen, ett europeiskt nätverk för så kallade nationella plattformar mot matchfixning, kopplat till Europarådets Macolinkonvention.
Nyligen valdes svensken Samuel Wahlberg, till vardags verksam vid Spelinspektionen, till ny ordförande. Han har under flera år representerat Sverige i gruppen, men kliver nu in i en ledande roll i det internationella samordningsarbetet.
Group of Copenhagens uppdrag är i grunden tydligt: att få länder att dra åt samma håll i kampen mot matchfixning. I praktiken handlar det om att skapa strukturer för informationsdelning, bygga kontaktvägar mellan myndigheter och att stötta länder som kommit olika långt i sitt arbete.
Foto: Coe.int
I Sverige leds den nationella plattformen av Spelinspektionen, där polis, åklagare, idrottsrörelse och spelbolag samlas i ett matchfixningsråd. Där delas aktuell information om misstänkta fall och risker.
– Det är en mix av policy, utbildning och operativ samordning. Inom Group of Copenhagen delar vi notiser om misstänkt matchfixning mellan länderna. Om flera ser samma mönster kan vi snabbt sätta myndigheter i kontakt med varandra. Mycket handlar om att bygga fungerande kontaktvägar, säger Samuel Wahlberg till Handbollskanalen.
Handbollen – relativt förskonad
När samtalet förs in på handbollen är bilden, åtminstone i Sverige, förhållandevis positiv. Under Wahlbergs tid på Spelinspektionen har inte ett enda misstänkt matchfixningsfall i svensk handboll rapporterats till myndigheten.
– Handbollen är ganska förskonad jämfört med de största sporterna. Fotboll och basket dominerar när det gäller misstankar. Globalt sett är nivåerna i handboll relativt låga, säger han.
Han menar att det kan finnas flera förklaringar. Handbollens dynamik gör den svårare att manipulera än vissa andra sporter. Samtidigt finns riskmoment även här: domare, enskilda spelare eller insiderinformation.
Men lugnet är ingen garanti för framtiden. Wahlberg pekar på hur matchfixning historiskt har förflyttat sig geografiskt och mellan sporter, beroende på var övervakningen är svagare eller regleringen mindre utvecklad.
– Vi har sett hur problemen i svensk fotboll ökade precis vid omregleringen av den svenska spelmarknaden 2019 och senare synts mer i Finland. Det handlar ofta om var det finns luckor att utnyttja. Att handbollen lyckats hålla nere nivåerna är positivt, men det betyder inte att allt upptäcks.
Vänskapsmatcher och globala spelströmmar
Internationellt ser Group of Copenhagen vissa trender. En sådan är att vänskapsmatcher visat sig vara särskilt utsatta. Ofta saknas tydliga arrangörer och strukturer, vilket skapar sårbarhet. Samtidigt har den globala spelmarknaden förändrats snabbt. I takt med att smartphones och onlinespel sprids ökar tillgängligheten, även i länder med svagare reglering.
Den största utmaningen, enligt Wahlberg, är dock densamma som varit i flera år: bristen på insyn i oreglerade eller utomeuropeiska spelmarknader.
– Många misstänkta spel sker hos bolag baserade i länder där vi saknar samarbete eller insyn. Stora volymer kan vara kopplade till organiserad brottslighet och penningtvätt. Vi är beroende av information från spelbolag, men har inte alltid tillgång till hela bilden. Han lyfter siffror från 2024 där en genomsnittlig match i Handbollsligan omsatte omkring 2,3 miljoner kronor i spel. En betydande del av den summan kom från asiatiska spelbolag – marknader där europeiska myndigheter saknar insyn.
– Ungefär en tredjedel av spelen lades i Sverige, men över 20 procent kom från Kina. Där har vi ingen inblick alls.
Transparens eller varumärkesskydd?
I samtal med internationella företrädare upplever många att matchfixningsproblematiken ibland tonas ned. Finns det en rädsla för att skada sportens varumärke? Wahlberg är försiktig men tydlig.
– Jag tror att det i vissa fall kan finnas en sådan oro. Men erfarenheten visar att medvetenhet och systematiskt arbete är bättre än att försöka tysta ner problemet. Matchfixning slår mot trovärdigheten för hela sporten.
Han efterlyser transparens, tydliga regelverk och en beredskap att samarbeta med myndigheter och spelmarknad.
– Matchfixning är brottslighet. Det måste behandlas som det. Förbund behöver ha reglementen på plats, utbilda spelare och ledare och vara öppna med riskerna, särskilt när man samtidigt har kommersiella avtal med spelbolag.
Balansgången är uppenbar: att marknadsföra sin sport och samtidigt vara transparent kring manipulation och fusk.
– Det handlar inte om att skylta med problem, men om att ta ägandeskap. Förhoppningsvis är det enskilda individer som bryter mot reglerna, inte hela strukturer. Då gäller det att agera tidigt och förebyggande.
Framtiden – snabbare spel, långsammare myndigheter
Den tekniska utvecklingen gör att spelmarknaden rör sig snabbare än myndighetsarbetet. Vissa länder, som Danmark och Frankrike, har infört system där allt spel passerar genom en central nod för att ge bättre överblick. Men så länge stora volymer ligger utanför europeisk kontroll är arbetet komplicerat.
Trots det ser Samuel Wahlberg en försiktig optimism.
– Fler länder tar frågan på allvar i dag. Nivån på arbetet höjs successivt. Matchfixning kommer fortsätta vara svårt att upptäcka, men jag är positiv till att fler belyser problemen och arbetar förebyggande.
Och om han fick önska sig en förändring?
Svaret kommer snabbt.
– Mer insyn i spelmarknaden. På en väldigt bred och internationell nivå.