Klassiska Ljungsbro HF drar sig ur division 2: ”Det gick inte längre”

Foto: Ljungsbro HF

Ännu ett lag tvingas lägga ner verksamheten i Linköpingsområdet. Den här gången är det klassiska Ljungsbro HF:s herrlag som drar sig ur division 2. Anledningarna är för få spelare och sviktande ekonomi.

– Det gick inte längre. Vi var för lite folk. Det här snacket har varit sen vi startade i år, det har varit svårroddat från början. Vi var kanske lite naiva och körde på ändå trots att vi vet att det alltid blir att två, tre spelare som droppar av. Senaste hemmamatchen var vi bara åtta stycken utespelare, säger Ljungsbros trogna, forna, kontringsspelare Ted Ottey.

Även den ansträngda ekonomin i föreningen var en av anledningarna till att Ljungsbro, som låg på negativ kvalplats, drog sig ur serien.

– Och vi skulle ändå ut och åka mycket den här säsongen, till Borlänge (fyra timmar bil från Linköping) bland annat. Styrelsen hade väldigt lite pengar också så vi skulle vara tvungna att åka personbil upp. Då ska man sätta sig i bilen på söndagen och sen spela match kl 16 och sen köra hem igen i vinterväglag. Man behöver ju ett varmt bad för att ens orka gå till jobbet dagen efter nuförtiden, så man skulle väl ha kört av vägen, säger 33-årige Ottey på hälften allvar.

Förr var det fetare tider i föreningen. Då fanns det i alla fall en buss, och chaufför, som skjutsade laget till matcherna runtom i svenska andradivisionen.

– Ja, Erik måste man också nämna. Superchaufför. Han skulle alltid in på de trångaste gatorna som fanns, helst köra hela vägen in i omklädningsrummet om det gick. Även om han stoppade upp hela E4:an så skulle han in.

Segeröl tillåtet i baksätet också?

– Det fick det vet du! Och ”Holma” (Christian Holm) hade med sig guran ibland med så det var riktigt god stämning där bak.

Ljungsbro HF består till en stor del av gamla rutinerade rävar från Linköpingslaget RP.
Satsningen i Ljungsbro, som ligger 20 minuter utanför Linköping, började med Andreas Karlsson och några andra äldre spelare för ungefär sju år sen, tror Ted Ottey, han själv hoppade på något år senare.

Från början startade laget i division 4 och har sen, nästan motvilligt, jobbat sig upp i seriesystemet. För med bättre motstånd ökade bensinavståndet och försvann lördagskvällarna.

– Det här i Ljungsbro har varit väldigt familjärt. Det är det som har varit roligast, att få umgås med polarna och bara kasta lite boll. Men nu går det inte mer. Allt började väl egentligen när vi fick byta från hallen i Ljungsbro till Lambohov.

Det är ingen publik på matcherna längre?

– Det är väl de närmast sörjande, om knappt det, haha.

Och det går inte att få tag på spelare från andra lag?

– Vi har hört av oss till spelare på krogen och på alla möjliga sätt. Snackat med spelare från RP och så som ska lägga av, men de bara struntar i det istället för att kasta på skoj. Det känns som en ny grej, att inte spela vidare på lägre nivå. För några år sen hade vi liksom till och med ett B-lag härute.

Ljungsbro är inte den enda föreningen som har lagt ner i Linköpingsområdet de senaste åren. Malmslätt har lagt damlaget, Linköpings Lejon sitt herrlag, Lambohov och nu Ljungsbro. och det är bara de som undertecknad kommer på rakt av. Även ungdomssatsningen har gått i stå i många lag.

– RP får alltid bra kullar men de som bor utanför får åka in med barnen till stan. I Ljungsbro fick styrelsen inte heller in alls lika många ungdomar och medlemsavgifter som de hade hoppats, därför blev vi i A-laget väldigt dyra. Nu känns det som att det är innebandyn som har lag i varje stadsdel istället, säger Ottey.

Skillnad har det varit på rävarna som hållit till i Ljungsbro de senaste åren. De flesta tillhör den gyllene 85-generationen från Linköpings Lejon och RP. Flera av de spelarna gick även vidare och spelade tillsammans i A-lagen i RP och LHK ända upp till division 1. Sen när folk slutade på den högre nivån strålade de alltså samman i ”Ljungen”.

– Som sagt, det finaste har ju varit att vi har spelat tillsammans. Många av oss sen vi var 9-10 år. Det är därför det har varit kul att hålla på, och att vi ändå kunde hålla på tills nu är jäkligt kul.

Bra stämning även när det delas ut straffbackar?

– Inga straffbackar faktiskt! Det var så pass kompis kompis i laget. Bara man hade en tillräckligt bra förklaring så var det lugnt, säger Ottey.

Snyggt. En annan fråga då, vem sköt lösast i laget?

– Det värsta var väl att det kanske var jag. Annars ”Klarre” (Klas Lindqvist), han har ju bara flippat och knorrat hela tiden, jag har inte sett honom skjuta än.

Och Hårdast? Oscar Liljegren?

– Mm, Oscar. Den ofrivillige guldkalven. Han var ju klart bäst ända sen den gamla goda tiden. Han var och provtränade med det Hammarby som vann massa SM-guld när han typ 15 år. Men bohem som han var så valde att stanna i Linköping. Han har alltid kört sin grej, det respekterar man honom för.

På Correnhuset i Linköping hänger ju ett ikoniskt foto på Oscar..

– Haha, ja. När Oscar kommer naken med målvakten. Corren arrangerade ju såna sportcitat på den tiden när vi spelade i A-laget i RP. Till exempel ”En rökare i krysset” och så stod någon och rökte på ett kryss. Oscar skulle köra ”Komma naken med målvakten”. Vi fick ju spärra av hela Sporthallen och dra varenda draperi så att han kunde springa runt naken därinne. Den blev utsedd till årets bild i Corren det året.

Haha, underbart. Hur blir det nu då för alla? Kommer folk att spela vidare? 

– Tre av de yngre grabbarna drar till Mantorp och lirar. Philip Nordqvist har fått lite anbud från några olika klubbar. Många av 85-orna, som (Andreas) Näsman och Jafaar (Khachab) i målet, har redan lagt av. Och för mig och Christian ”Chricka” Siverskog, (Christoffer) Björne, Victor ”Nypa” Nystrand och några andra så räcker det nog nu. Det var tråkigt att lägga ner, men det kändes ändå rätt.

Den som skulle få ha varit en fluga på väggen ”Inside Ljungen” hade nog fått höra en näve ljug och garv på wen öschötska. Och att titta djupare i bildarkiven är nog bäst att låta bli. Nu får spelarna istället sitta, som så många innan, och snacka samma gamla handbolls-historier på Mörners. Och det kommer de, jag har redan hört dem, och redan glömt dem, och garvar när jag tänker på att höra dem igen. Speciellt den där riktigt sjuka om …

Lycka till Ljungsbro!