Vid en viss ålder står spelare inför ett vägskäl: satsa 100 procent eller sluta med handbollen. I Linköping har RP valt en tredje väg – skapa ett nytt breddlag för de spelare som inte har tid att satsa och som trots allt vill fortsätta spela.
– Det är så många som slutar spela handboll helt för tidigt, säger Jan Carmesten från RP till Handbollskanalen.
Diskussionen kring hur svensk handboll ska få fler att spela handboll och att de som spelar ska spela längre är ständigt pågående. Kanske är de i Linköping och närmare bestämt RP något på spåren. Där har de nämligen ett ”andra” bredd-damlag, med spelare i åldrarna 20 till 28 år, som spelar i division 2 Mitt.
– Det började med att vi hade ett par tjejer i klubben som tyckte att det var kul att spela handboll när de höll på i ungdomslaget, men som inte hade några ambitioner att bli A-lagsspelare. Men eftersom de inte hade de ambitionerna fick de inte vara kvar i U-laget, med risk för att ta plats för yngre. Då satt några tjejer en sommarkväll och kom fram till att de ville starta ett eget lag, säger Jan Carmesten, som varit engagerad i RP på olika sätt under 20 års tid.
Sagt och gjort. Initiativtagarna tog frågan till RP och lite senare fick de ett organisationsnummer kopplat till ”RP IF HK” som är det officiella namnet för damlaget, som då inledde med seriespel i division 3. Carmesten berättar om den succéartade starten.
– Väldigt tidigt hade vi 25-26 tjejer som ville komma och kasta lite klisterboll. Det började där och sen fylldes det på med studenter, till och med några tyska utbytesstudenter som ville prova på att spela med laget. Efter ett tag var det 20-25 tjejer på varje träning och det var välskolade tjejer som såg en otrolig glädje i att spela handboll tillsammans.
RP IF HK vann serien första året och då kom nästa fråga: var det värt att ta steget upp med division 2 med allt som tillkom i form av längre resor, högre kostnader osv?
– Vi vet ju alla hur serieindelningen ser ut. För laget innebar det resor från Bollnäs till Hultsfred, vilket inte är det lättaste att lösa. Men vi tog chansen, vi finansierade oss själva med stöd av föreningen i vissa delar och tack vare ett stort engagemang från spelare, ledare och föräldrar.
– Vi slutade trea i serien på samma kompromisser som i division 3 – spela handboll, göra saker tillsammans och ha kul.
Carmesten hymlar inte om att grundbultarna i varför det har fungerat är engagemanget och drivet som hela tiden funnits där bland spelare och ledare. Annars hade det aldrig fungerat.
– Det krävs att någon engagerar sig och driver på – och då kryper det fram spelare från alla möjliga håll och kanter. Det vore underbart för oss i den här regionen om vi kunde få fram liknande lag i Vadstena, Norrköping, Mantorp och Nyköping. Då kunde vi hjälpas åt att behålla många handbollsintresserade.
– Det är så många som slutar spela handboll allt för tidigt och då tappar de även handbollsintresset till viss del. Då är det ju bättre att när de blir äldre och bildat familj kan tänka sig att hjälpa till inom en förening på något sätt som ledare eller andra sysslor.
Har ni stött på något motstånd i det här?
– Ja. Inom vår förening har vissa tyckt att de här tjejerna inte ska konkurrera med våra unga tjejer. Men vi ser det inte alls som en konkurrens eftersom våra tjejer inte har ambitioner att ta plats i A-laget, de kan inte träna fem-sex pass i veckan utan tiden de har just nu är till den här nivån. Men vi har också flera spelare i dagens RP Dam A som kommit via vårt träningsgäng som velat kliva upp efter att fått mersmak på handbollen igen, vilket också är positivt.
Du nämnde att ni finansierar er själva. Hur gör ni det?
– Vi säljer bingolotter och gör olika aktiviteter för att få in pengar. Sen jobbar tränarna helt ideellt och föräldrar som spelat handboll en gång i tiden är med och sitter i sekretariatet och bidrar med annat.
– Vi vill bedriva handboll för att tjejer och killar ska fortsätta spela och inte lägga av. Det är huvudsyftet. Inom många föreningar tror jag snacket är att de inte har råd att ha den här typen av lag. Det är precis därför det är bra att ha en ekonomisk uppgörelse att laget finansierar sig självt så mycket det går – det krävs bara rätt driv hos spelarna och folk runtomkring.
Varför är det här med breddlag så viktigt enligt dig?
– I stället för att serie efter serie läggs ner och föreningar försvinner har vi till slut bara division 2 kvar, vill vi ju hellre att handbollsfamiljen ska bli större. Jag är själv gammal bandyspelare och inom den sporten finns där knappt några lag eller spelare kvar. Jag är lite rädd för att handbollen går samma väg om vi inte ser till att behålla spelarna längre. Så jag uppmanar alla föreningar att tänka om och även ha breddlag på seniornivå om det finns möjlighet och förutsättningar, säger Jan Carmesten.