Kejsarn av Portugallien – Magnus Anderssons nya liv

Magnus Andersson. Foto: FC Porto

I en lång intervju med Magnus Andersson pratar vi om vad han gjorde under sitt nio månader långa uppehåll, portugisisk ekonomi, varför han valde just Porto och kvällens stormatch mot Sporting.

Obrigado, tack. Men det är väl det alla kan, svarar Magnus Andersson på frågan portugisiskt favoritord och fortsätter.

— Annars gillar jag troca, det betyder byte.

Magnus Andersson har bytt ”byte” mot ”bytte” mot ”beute” mot ”troca”. I flera länder har Magnus Andersson stått på bänken och ropat ut spelarbyten, från Sverige till Danmark till Tyskland, och så till Portugal.

Han har inte bara bytt ut orden, livsstilen är också annorlunda i södra Europa. När Handbollskanalen ringer den relativt nyblivna Portotränaren kl 15 på eftermiddagen sitter han och äter lunch i 27 gradig värme.

— Hej, ursäkta, det blev en god senlunch vid stranden. Jag bor nära så det var smidigt.
I ett hus utmed stranden, som klubben har ordnat, kommer Magnus Andersson att bo de kommande två + ett åren. Om några veckor kommer även fru Andersson ner och gör honom sällskap. ”Det blir fint” när hon kommer ner även om de många träningarna har hållit tristessen borta. Med hjälp av allt det nya.

— Det är mycket nytt och staden är helt fantastisk. Hemlängtan har man väl alltid lite. Men just nu är det spänningen av nyhetens behag. Sen har jag varit ledig i nio månader så det har varit skönt att komma igång igen.

Karriären och uppehållet

Under en graviditetslång period har han inte gjort överdrivet mycket, Magnus Andersson. Under de 33 åren som föregick ledigheten gjorde han desto mer.

Från starten i Linköping och RP 1985 till sista året som tränare i Frisch Auf Göppingen i Tyskland 2017 har det skänkts en enorm massa energi i hans handboll. Och låt oss bli lite statiska och räkna upp framgångarna som de där tiotusentals timmarna har gett.

Två säsonger med Saab, tio med Drott, en i norska Viking, tre säsonger i Shutterwald, Tyskland, och en i Minden. Sen ett gästspel i spanska Ademar några månader och ett för Nordhorn med Ola Lindgren.

Efter det, fyra år som tränare för Drott, fem i FC Köpenhamn, ett år som österrikisk förbundskapten, ett år med AG Köpenhamn, ett år i Hästö, assisterande tränare i herrarnas U21-landslag, en säsong i Malmö och fyra i Göppingen.

Dessutom har vår magiska mittnia registrerat 307 landskamper och 922 mål för Sverige. Han har fyllt på kansliet med två VM-guld, fyra EM-guld, tre OS-silver. Samt sexfaldig mästare med Drott. Och som tränare, vinnare av SM-guldet, vinnare av danska ligan, danska cupen och två gånger, i rad, EHF-cupen med Göppingen.

Det var förmodligen lite avigt för er att läsa all den där statistiken rakt upp och ner. Tänk då all uppoffring som ligger bakom den. Det är inte konstigt att det behövdes ett uppehåll från sporten.

— Jag kände att jag inte hade mycket energi kvar. Min första tanke med ledigheten var att resa världen runt. Så det blev en månad i Indonesien och Thailand med min son. Sen har jag rest runt med dottern och sen med frun. Jag har varit borta i några månader och hemma några månader. Så jag har i stort sett rest, besökt vänner, njutit av livet och gjort det jag inte har kunnat.

Nystarten i Portugal

Efter långledigheten började det att klia i de berömda klisterfingrarna. Men istället för att välja vaneuppdrag valde Magnus Andersson att ta upp ett gammalt erbjudande.

— Jag kände att jag kunde varit kvar i tryggheten i Tyskland, Danmark och Sverige men jag ville nånstans. Varför det blev Portugal var att jag är 52 år snart och velat bosätta mig här ett tag. Jag har velat se om det skulle funka med livsstilen och maten och klimatet.

— Jag fick många erbjudanden från Spanien och så under karriären. Sen har Porto jagat mig under ett par år och gjort allt för att få hit mig. Vad fasen, vi prövar, tänkte jag. Även om handbollen inte är riktigt där man vill i publik, liga eller kvalitet.

Portugisiska högstaligan, Andebol 1, är rankad som den nionde bästa ligan på EHF:s koefficient-ranking. Det är flera högre än Handbollsligan som finns på plats 15. Men siffrorna ljuger lite om kvaliteten på lagen överlag i Portugal.

Koefficientpoängen plockas genom klubbarnas prestationer i europeiska cuper de tre senaste åren. Där vissa svenska lag tackat nej till, eller inte avancerar till, olika cuper kan portugisiska lag som Sporting, Porto, Benfica och Braga göra bra resultat i dem.

Resurserna är också helt andra för ett lag som Porto och ett lag som deras utlåningsklubb Avanca, som man slog med 16 bollar senast. Innan den matchen vann Magnus Andersson lag med 27 mål mot Boa Hora och 24 mot Fermentoes.

— Jag visste väl att ligan inte var den bästa men jag hade nog trott att de sämsta lagen skulle vara lite bättre än de var.

Ekonomi är självklart det som ligger i grunden för kvalitetsskillnaderna. En genomsnittslön i de stora klubbarna är ungefär 1000 euro, tror Andersson, något de mindre inte har råd med. Dessutom blir det svårt att låna ut de egna spelarna utomlands för att få erfarenhet.

— Allt handlar om ekonomi idag. Om vi skulle skicka någon till RP så är det inte lätt att få en portugis, kap verde-kille eller kuban att studera på ett nytt språk eller jobba vid sidan och då blir det ju bara handboll. Då kan kostnaden skena iväg med lön och boende.

Istället har Porto kommit överens med Avanca att låna ut spelare. Till exempel har man lånat ut högernian Diogo Silva – som blev utsedd till hela U20-EM:s bästa spelare 2018, där Portugal överraskande slutade fyra. Även vasse vänsternian Andre Gomes från samma årskull är på lån i Avanca.

Rivaliteten mellan storlagen

Den låga kvaliteten på lagen i botten är något som Andersson oroar sig för inför stormatcherna. Som till exempel i kvällens match mot mästarna från de senaste två säsongerna, Sporting Lissabon.

— Det är svårt att bara trycka på en knapp och spela bra mot de bra lagen. Sporting är ute i Champions League och får sin tuffhet där.

Sporting har två raka segrar i Champions League mot makedonska Metalurg Skopje och ryska Chekhovskiye Medvedi. Dessutom är de föga överraskande obesegrade i serien efter fyra omgångar. Trots det, och att Sporting har ännu mer ekonomiska muskler och en världsmålvakt som Matevž Skok är inte Andersson helt övertygad om Lissabonlagets storhet i år.

— Jag har sett dem i några matcher och i försäsongen imponerade de inte så stort på mig. Men man ser ju att de har en större bredare trupp, bra fysik, kraftfulla spelare. De har några spelare som har varit med förr i CL och liknande. Spanjoren Ruesga, några serber, två bra målvakter i Skok och Ašanin. Men jag tycker att Benfica har sett bättre ut.

Sporting och Porto kommer stå som fiender ikväll, men annars har klubbarna en något mer avslappnad relation till varandra än vad Porto och Benfica har.

— De två är som hund och katt. Här får man ju knappt nämna färgen rött för att det kan kopplas till Benfica. Så det kommer att bli häftigt att möta dem också.

Vet du redan nu när ni möts?

— Nja, jo, vi spelar hemma mot Benfica den 1 december. Det har nog många skrivit upp i sina almanackor.

Svenska förändringar

Vad har då Magnus Andersson att tillföra den portugisiska handbollen? Framförallt fokuset på försvaret. Den portugisiska ligan är en teknisk liga där snygga mål och vackra passningar oftast premieras.

— Det ser jättebra ut att slå pass bakom ryggen eller en bakom nacken. Man blir själv lite förblindad över hur bra det ser ut. Men mot de bra lag sitter en i nacken istället.

— Så det har varit mest fokus på försvar, 80% ungefär. Jag gillar ett offensivt, aggressivt försvar, att ta initiativ. Det har vi jobbat med. Man glömmer ofta att Sverige har extremt bra skolade spelare. Det är en självklarhet för mig men inte här borta. Det blir en rolig utmaning att lära ut det.

En av de svåraste delarna med utlärningen har varit språket. Magnus Andersson, eller Mister Andersson som han också kallas i Porto, kör genomgångarna på engelska. Och för de som inte förstår får hans assistent Carlos Martingo översätta.

— Jag vill att spelarna vet att de kan komma och prata med mig när de vill. Språket gör den biten svårare men tanken är att jag ska börja ta lektioner snart.

Till exempel pratar inte fyra av de sex kubanska spelarna i klubben någon engelska. Det språket som däremot alla av spelarna pratar är en respekt gentemot tränaren.

— De är otroligt professionella. Här har tränarna en enormt hög status, det är ingen som gör nåt utan att jag har det sista ordet. Det är något jag måste vänja mig vid med, ibland känns det lite löjligt hur de tippar på tå med tränaren.

Även utomstående vet vem handbollstränaren är i den fotbollstokiga staden. Klubben har en egen tv-kanal och PR-byrå. Så när det inte är fotboll, som Andersson säger, ”måste de fylla rutan med nånting, då blir det handboll”.

Ikväll ska förhoppningsvis hela staden fyllas av handboll när den svenske tränaren står inför sitt första stora test.

Boa sorte, Mister, det betyder lycka till.

LÄNK: Matchen sänds, förhoppningsvis, på Portos egen livekanal med start 21:30.

Foto: FC Porto
Grafik: Handbollskanalen