För de flesta är Partille World Cup en vecka fylld av matcher, gemenskap och internationella möten. Men samtidigt pågår ett betydligt mer lågmält arbete runt planerna. Medan tusentals ungdomar jagar segrar passar elitklubbarna på att skapa sig en bild av framtidens spelare. Handbollskanalen har pratat med IK Sävehofs huvudtränare Linus Ekman och Lugi HF:s sportchef Robert Månsson om hur scoutingen egentligen går till.
Under Partille World Cup fylls Heden och övriga spelplatser av spelare från hela världen. Runt planerna står inte bara föräldrar och lagkamrater. Där finns också representanter från elitklubbarna, som delvis använder veckan för att följa både svenska och internationella ungdomar. Men någon jakt på snabba värvningar handlar det sällan om.
– Vi tittar så klart på spelare och gör en del research redan innan. Vi pratar med agenter i bland annat Island, Danmark och Norge som har bra koll och kan tipsa om spelare. Vi vet också vilka klubbar som brukar få fram bra spelare, som FH och Valur på Island, och då tittar vi extra där, säger Linus Ekman.
För IK Sävehof börjar arbetet långt innan spelarna är aktuella för seniorhandboll.
– Vi tittar ofta på spelare som är yngre än till U18. Det är nästan lite sent att börja där. Som svensk klubb har vi inte ekonomin att konkurrera med tyska, danska och franska klubbar om de största talangerna. Därför behöver vi hitta dem lite tidigare. Och egentligen är det mest fokus på våra egna lag.
Även Robert Månsson och Lugi använder Partille World Cup för att skapa sig en långsiktig bild av spelarna.
– Främst följer jag våra egna lag, men också lag i närområdet och andra intressanta lag i Sverige. Det är bra att redan när spelarna är 14–15 år börja skapa sig en uppfattning, även om det kanske inte blir aktuellt med kontakt förrän flera år senare.
Men det är inte bara tekniska färdigheter som väger in. Partille World Cup spelas utomhus, vilket ger tränare och sportchefer möjlighet att se andra sidor av spelarna.
– Man får en första magkänsla kring hur spelarna agerar och beter sig på banan. Hur hanterar de att det regnar eller att bollen inte studsar som vanligt? Blir det mest gnäll eller försöker de lösa situationen? Man får också en känsla för ledaregenskaper och hur de hanterar motgångar, säger Månsson.
Ekman beskriver scoutingen som mer öppen än många kanske tror.
– Ofta går jag till en match utan att veta exakt vad som finns där. Då handlar det om att upptäcka vad som finns just i den matchen. Senare, när spelarna kommer upp i gymnasieåldern, blir det mer konkret utifrån vad vi behöver i våra trupper.
Trots att många elitklubbar finns på plats tonar båda ned bilden av Partille World Cup som en rekryteringsmarknad.
– Jag tycker att det är ganska lite rekryteringsplats. Fokus ska vara att det här är en upplevelse och en fest, inte att springa runt och jaga 14-åriga spelare. Samtidigt är det viktigt att ha en uppfattning om spelarna tidigt. Hos oss blir det sällan aktuellt förrän de är runt 19 år, och då har man hunnit följa dem under flera år, säger Månsson.
Ekman instämmer.
– Vi tittar inte på Partille World Cup och värvar spelare till hösten. Ofta handlar det om att följa en spelare under minst ett eller två år. Under den tiden kommer det också in andra klubbar i bilden, så man försöker hela tiden hänga med och hitta guldkornen.
Att turneringen ändå kan bli starten på en elitkarriär finns det flera exempel på. IK Sävehof upptäckte Elias Ellefsen a Skipagötu i samband med Partille World Cup och European Open. Och samma sak gäller Óli Mittún. Två extremt lyckades värvningar av Sävehof, även om begåvningen hos färöingarna naturligtvis inte hör till vanligheterna.
Robert Månsson nämner två exempel, ett från hans tid i HK Malmö och ett från Lugi, där han ju tog över som sportchef inför förra säsongen.
– Malte Månsson är ett tydligt exempel till HK Malmö. Och Ola Peterson såg jag första gången här när han var 14–15 år och följde honom därefter. Det har fallit väldigt väl ut.
Men för Linus Ekman finns det en scouting som betyder minst lika mycket som jakten på externa talanger. Den egna.
– Den bästa scoutingen är egentligen den interna. Alla våra ungdomslag finns samlade på samma plats under veckan och jag försöker se så många av dem som möjligt. Det är svårt under resten av året när lagen spelar på olika tider och på olika platser. Det ska man inte förringa.