Målvaktshjälten: Kristina

Handbollskanalen har sökt svar på den eviga frågan: Varför ställer man sig i ett handbollsmål frivilligt? Vi frågade ett antal målvakter på olika nivåer, i olika åldrar, i olika delar av världen och fick en härlig resa in i handbollsmålvaktens hjärta och hjärna.

Boom! Bollen visslar förbi i 130 km/h men allt du vill är att få den på dig. Under de förutsättningarna ställer sig en handbollsmålvakt frivilligt mellan stolparna och alla undrar: VARFÖR?!

Tillsammans med bandymålvakter pekas handbollsmålvakterna ofta ut som de värsta galningarna så i en ny artikelserie ska vi försöka ta oss ett steg närmare svaret på frågan. Resan dit är en underbar resa genom målvakternas egna berättelser om adrenalinkickar, oräddhet och hur sjukt roligt det är att rädda bollar.

Kristina Jönsson tog 4 SM-guld med Sävsjö på 90-talet, spelade 182 A-landskamper och blev utsedd till årets handbollsspelare i Sverige både 1992 och 1996. Nu får vi följa hennes berättelse om livet som handbollsmålvakt.

Kristina Jönsson, 1995. Foto: Bildbyrån

Min syster började spela handboll när hon var 15 år och i Värnamo HK. Jag tjatade mig till att få följa med henne. Snälla som de var laget tycker jag vara med och spela fast jag bara var 8 år.

Min syster stod i mål och jag fick hålla till inne på linjen. Det fanns inget lag i min åldersgrupp men tre år senare startade de upp ett lag och vi var många i min klass som började. På första träningen frågade det om det fanns någon som ville stå i mål och jag räckte upp handen och där blev jag fast. Gjorde nog det för syrran hade stått i mål.

Börjar man att stå i mål i ung ålder så vänjer man sig. Jag har aldrig varit bollrädd. Jag tyckte nog om att ha ett eget område och sköta själv. Att vara sista utposten.

Nu var det ju längesen jag stod i mål men var nog inte rädd så ofta på match, kanske något kantskott ibland.😬

Det kunde väl hända någon gång på träning om någon hårt skjutande högernia, som inte hade kontroll på var skottet kom, gick igenom på utsidan av tvåan. Då hade jag kanske en arm som täckte ansiktet.

Kristina Jönsson. Foto: Bildbyrån

En målvakt tror jag behöver vara orädd och våga stå i centrum. Kunna läsa spelet och samspela med försvaret. Olika tekniker för olika målvakter, Jag var ju kort som målvakt och behövde då vara snabb, explosiv och ha ett bra samarbete med försvaret.

Minns inte någon speciell räddning men favoriträddningen var när jag attackerade långt ut på kantskott och tog lobben på uppvägen. Den ”räddningen” kom Janne Linden på när vi var på något träningsläger med U-landslaget. Tack Janne!

Det roligaste matcherna var när allt klaffade i försvaret och i målet. När det brinner i ögonen både hos försvaret och hos målvakt.

Men till sist, det viktigaste av allt för en målvakt är försvaret.🙂