Sveriges första halvlek avskräckte ingen av konkurrenterna som tänkt hävda sig i medaljstriden. Med tydligare försvarssamarbete och mer fysiskt spel gick det ändå vägen mot Chile som halkade efter till 42–30.
Chile var snäppet mer samspelt än premiärmotståndet och bjöd på frejdiga finter. Superrutinerade Ervin Feuchtmann och kompani agerade slagkraftigt i en halvlek med försvarsfrossa.
Fabian Norsten som fick förtroendet när Andreas Palicka vilade på läktaren höll trots allt en godkänd räddningsprocent i den oönskade målfesten.
Även om blågult var längre ifrån sin kapacitet än outsidern Chile såg det okej ut på tavlan om än med knapp blågul ledning.
Niclas Ekbergs ruscher och Felix Möllers förmåga att öka träffprocenten höll Sverige i front med 20–19.
För att återställa ordningen krävdes mer kroppskontakt och brutna bollbanor på egen planhalva.
Samtidigt ökade Jim Gottfridsson och uppenbart formstarke Albin Lagergren närvaron i offensiven, fördelade bollar och såg till att anfallsspelet blev mer direkt.
När Chile väl var akterseglat löste sig det mesta, inklusive Tobias Thulins positiva inhopp.
Möller gjorde sin allra bästa landskamp med totalt tio mål och Sverige fixade oklanderligt vinstfacit, om nu någon någon gång tvivlat på den matchutgången.
Chile–Sverige 30–42 (19–20)