Danmark körde över Ungern och vann med 40–23. Här är Ola Selbys tre punkter efter matchen.
Från ”nu lyfter taket” till tyst som tusan
Danmark spelade sex matcher i Malmö arena och i varenda en av matcherna var den otrolig stämning, skapad av galna danska fans. I Stockholm och Tele2 arena var det en helt annan ”vibe”. Inte mycket danskar på plats och även om de som var här gjorde sitt för att höras var det rätt risig stämning. Trist, och förmodligen lite ovant, för de danska spelarna. Känslan från start till mål var att det var lite avslaget och jag inser att en stor del av det har med den danska överlägsenheten att göra, men nog påverkade även känslan av ödslighet i arenan.
Danmark är bra – Gidsel är bäst
All vet att Danmark är ett ruggigt bra lag. Niklas Landin, Mikkel Hansen, Simon Pytlick, Magnus Saugstrup och de andra i det stjärnspäckade laget bidrar med mycket. Men allra bäst och viktigast för det här laget är Mathias Gidsel. Det går inte att stoppa högernian och Ungern lyckades definitivt inte med det. Gjorde han inte mål själv hittade han sina lagkamrater i bra lägen. Dessutom verkar Gidsel ha förmågan att bara bli bättre ju större match det är. Nio mål på tio avslut blev det mot Ungern.
Litar Jacobsen inte på sina högersexor?
Johan Hansen och Hans Lindberg presterar båda på hög nivå i klubblagen SG Flensburg-Handewitt respektive Füchse Berlin. Frågan inför matchen var vem av dessa herrar som skulle få chansen från start? Svaret blev…högernian Niclas Kirkelökke. Ett taktiskt drag för att Mathias Gidsel skulle kunna spela etta bakåt? Eller litar Nikolaj Jacobsen inte på sina högersexor? Varken Hansen eller Lindberg har haft något kanonmästerskap så här långt, men Kirkelökke fick spela även framåt och det syntes ju lång väg att han inte är en naturlig kantspelare.