Så var det klart – Michael Apelgren är, föga överrskande, ny förbundskapten för Sveriges herrlandslag. Jag har varit inne på det tidigare och jag säger det igen: Sverige kommer att bli ett bättre landslag med Michael Apelgren som förbundskapten.
För det är ju så att Sveriges 13:e förbundskapten någonsin för herrlandslaget har allt som krävs för att kunna göra Sverige ännu bättre. Och detta påstår jag trots att de sex mästerskapen och tre medaljerna under Glenn Solberg var Sveriges näst mest framgångsrika era någonsin (naturligtvis efter ”Bengan”).
Det viktigaste först:
- Michael Apelgren är en vinnare. Sex ligatitlar i Norge, två cuptitlar i samma land och två ligatitlar med Sävehof samt en cuptitel med samma lag säger det mesta. Det är mycket annat som är viktigt när du är tränare för ett lag, men det viktigaste i slutändan är att vinna, och det vet Apelgren hur man gör.
- Han är en taktiker ut i fingerspetsarna. Apelgren kan sitt lag och sina spelare, vilket innebär att han är en expert på att få ut maximalt av dessa i olika situationer. Och eftersom han är en handbollsnörd har han också stenkoll på motståndarna och därmed på hur man bäst kan neutralisera, eller i vissa fall åtminstone bromsa, stjärnorna som Sverige ställs mot. Dessutom är han även en taktiker i hur han hantera media, men mer om det senare.
- Han är en bra människa som får folk omkring honom att må bättre. Jag kan inte minnas att jag någonsin hört ett ont ord om Michael Apelgren som person eller hur han behandlar andra personer omkring sig. Dessutom verkar han vara totalt prestigelös.
- Han utvecklar spelare. Visst, det är skillnad på att ha ett klubblag eftersom du som tränare spenderar betydligt mer tid med spelarna, och i ett landslag är det så klart mer ”färdiga” spelare, men titta bara på hur ”Apel” har fått fart på flera spelare i Pick Szeged, vars karriärer har varit på väg utför i flera år.
En av de här delarna (framförallt det faktum är att han är en vinnare) hade kanske räckt för att han skulle vara bra nog för jobbet. Men eftersom Apelgren har fyra stora delar i sin repertoar råder det inga tvivel om att han kommer att göra Sverige till ett bättre landslag.
Finns det då några risker med det här? Apelgren ska ju trots allt dubbeljobba eftersom han är anställd av Pick Szeged (där han redan hunnit visa att han är en topptränare även på den högsta nivån). Nej, jag tycker inte det. Och det är där teamet runt omkring honom kommer in i bilden. Apelgren och landslaget kommer att bygga teamet runt förbundskaptenen av personer som ”Micke” litar på och det är gott nog, åtminstone just nu. Det är inte officiellt ännu, men namn som Patrik Fahlgren och Tobias Karlsson får det säkert att vattnas i munnen på många svenska handbollsfans.
Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att Glenn Solberg inte visade särskilt stort intresse för något annat än själva herrlandslaget, som ju var hans yttersta ansvar som förbundskapten. Han la inte mycket tid på ungdomslandslagen eller på USM till exempel, till skillnad från damlandslagets Tomas Axnér. Där tror jag att det kommer att bli bättre nu, även om Apelgren själv inte kommer kunna ”stå på golvet” hemma i Sverige särskilt ofta.
På ett personligt plan kan jag inte säga att jag är missnöjd över att det blir Michael Apelgren som tar över som förbundskapten. Han är både bra och enkel att prata med och förstår medias roll fullt ut. Så kändes det aldrig med Solberg.
Nu tror jag att relationen mellan media och förbundskaptenen kommer att bli mer lik hur det ser ut i damlandslaget, där Tomas Axnér alltid är suverän att prata med. Jag vet att det inte är förbundskaptenens viktigaste uppgift (kanske den minst viktiga, om vi ska vara ärliga), men det skadar inte när förbundskaptenen har förståelse för medias roll i det hela. Och det har Apelgren.
Under Glenn Solbergs tid som förbundskapten tog Sverige tre medaljer på sex mästerskap. Min gissning är att Sverige tar minst lika många under de kommande åren, trots att det förmodligen kommer att ske något av en generationsväxling (åtminstone en liten sådan). Så bra är Apelgren.