Det tog 20 år, men nu är Sverige mästare i handboll igen. Vilka spelare, vilka ledare, vilka hjältar. Men framförallt – vilket lag. Det bästa är att mycket tyder på att Sverige är tillbaka i toppen för att stanna.
Det går givetvis att skriva spaltmeter om flera av spelarna i det här laget. Och vi kan väl börja där. Med individerna. Andreas Palicka gjorde sina bästa matcher under EM i semifinalen mot Frankrike och i finalen mot Spanien. Det säger väl egentligen allt. Och det är få människor jag unnar ett guld mer än Palicka.
Oscar Bergendahl då? EM:s bästa mittsexa och bästa försvarsspelare. Han har spelat sig in som förstagubbe på mittsex i landslaget nu och det är lätt att förstå varför. Utöver hans försvarsspel missade han inte ett skott i finalen. Magiskt.
Det går givetvis att skriva detaljerat om flera andra spelare i det här laget, men jag nöjer mig att skriva om en spelare till. Jim Gottfridsson. Efter matchen mot Norge skrev jag att ”Gotte”, eller Gud som han kallas i Ystad, bara behövde vinna två matcher till för att bli större än Gud. Där är vi nu. I den sista timeouten sa han: Tysk höger, dansk vänster, du släpper inte honom för hela ditt jävla liv och nu ska vi bli Europamästare”. Det säger allt.
Men vi måste naturligtvis även prata om laget. För alla individer i all ära, men det här laget har något speciellt. Glenn Solberg, Martin Boquist och de andra har byggt upp något utöver det vanliga och nu är Sverige Europamästare som resultat. Vad det bästa är? Att Sverige har otroligt mycket mer på gång.
Om ett år är det VM på hemmaplan. Jag längtar redan.
Och handboll är världens bästa sport.