Det finns otursförföljda spelare och så finns det Alexandre Cavalcanti. Den portugisiske vänsternian har haft enorm otur med skador de senaste åren, skador som har hindrat hans utveckling. Men nu har 26-åringen tagit sig tillbaka till toppnivå på ett imponerande sätt.
– Skador är en del av sporten. Jag försöker bara göra vad jag kan för mitt lag, säger Alexandre Cavalcanti till Handbollskanalen.
Portugal åkte på en tung förlust mot Island, men trots det verkar humöret vara på topp hos 26-åringen. Men det är kanske inte så konstigt – Alexandre Cavalcanti verkar glad över att överhuvudtaget vara på plats i ett mästerskap igen.
Du har haft enorm otur med skador. Vill du berätta om allt du har gått igenom?
– Har du en timme över?, säger han och skrattar.
– Jag har haft så många skador och de flesta har varit i mina fötter och haft med anklarna att göra. Jag har brutit fötterna två gånger och därför opererat båda. Nu har jag metallbitar i båda fötterna eftersom jag åkte på stressfraktur i både vänster och höger fot.
Cavalcanti är en del av Portugals gyllene generation, men trots det har han inte riktigt kunnat visa upp sig fullt ut under mästerskap, då på grund av skador.
– Det jobbigaste att gå igenom var när jag skadade mig två dagar före OS. Det var Portugals första OS någonsin och då skadade jag min ankel på träning och fick åka flyg hem i tolv timmar i rullstol istället för att spela matcher för mitt land. Men samtidigt är det inget jag kan kontrollera utan det var bara att fortsätta jobba hårt.
Har du fått någon förklaring från läkare på varför du skadar fötterna så ofta? Eller är det bara otur?
– De flesta av skadorna hände när jag trampade på någons fot under match och det är ju svårt att göra något åt, svårt att förhindra. Så kanske är det lite otur. Men återigen, det är inget jag kan kontrollera. Skador är en del av sporten, även om jag har råkat ut för fler än vad många andra har gjort. Min inställning har alltid varit att återhämta mig så fort som möjligt.
– Men det är klart att det var tufft att missa OS. Jag har haft tunga skador tidigare, men OS var en dröm för mig och det var jobbigt att inte kunna spela. Jag accepterade skadan ganska fort, men efter att ha varit ledsen i en eller två dagar försökte jag gå vidare.
Många andra spelare hade slutat spela handboll om de var i dina skor. Varför fortsätter du?
– Jag har alltid haft mentalitet att jag inte kan påverka eller kontrollera skadorna och då är det inte lönt att tänka på det. Jag kommer fortsätta att spela så länge jag bara kan.
Du verkar vara rätt stark mentalt?
– Det tror jag att jag är. Men det måste man vara för att kunna spela på den här nivån. Man kan inte tänka på skadorna utan bara jobba hårt för att hjälpa sitt lag.
Men nu har vänsternian varit skadefri hela säsongen och gjort det riktigt bra i klubblaget Nantes, där han har en stor och viktig roll.
– Det är nog rekord att jag har varit skadefri i sex månader, säger han och skrattar igen.
– Varje gång jag ser trä knackar jag tre gånger och det fungerar just nu.
Förlust mot Island, men nu väntar enklare motstånd i form av Sydkorea. Två poäng är ett måste för Portugal.
– Sydkorea är ett lag vi ska besegra. Vi måste vinna den här matchen, men vi måste förbereda oss annorlunda eftersom de inte spelar som europeiska lag gör.
Matchen blir speciell för Cavalcanti (och säkert för fler portugisiska spelare) eftersom Sydkoreas förbundskapten Rolando Freitas tidigare var U20-tränare för Portugal och även förbundskapten för landets A-landslag.
– Det var han som ringde och tog ut mig till landslaget första gången. Jag var väldigt ung, men vi har en bra relation, säger Alexandre Cavalcanti.
Lördagens matcher i Kristianstad:
18.00: Portugal–Sydkorea
20.30: Island–Ungern