Tänkte passa på att skriva några ord om min upplevelse hittills under EM i Polen. Som ni redan vet spelar Sverige i Wroclaw, vilket är en väldigt vacker stad med många kyrkor. Vad ni kanske inte hade koll på är att staden dessutom är årets kulturstad och detta firas denna helgen tillsammans med handbolls EM.
Jag och min flickvän åker med buss från Berlin för att ta oss till Wroclaw. Mitt första intryck av Polen kommer ungefär samtidigt som vi passerar gränsen då bussen börjar skaka. Har vi fått punktering? Kommer jag att missa Tyskland – Spanien nu? Svaret är nej, det var bara kvaliteten på vägen som försämrades. Så efter ungefär tre timmars skakig färd så är vi framme i Wroclaw.
Vi letar upp vårat hotell och checkar in, sedan är det dags att åka mot arenan. Äntligen! Vi väljer att åka spårvagn där vi packas in som i en sillburk med flertalet goa svenska fans från olika delar av vårt avlånga land. Inga utrop om var vi är under färden, och många börjar fundera på hur vi tar oss till arenan, men som tur är träffar vi en svensk student som berättar när vi ska gå av.
Från spårvagnstationen väntar en kort promenad till arenan. Det är egentligen först här man börjar märka av evenemanget. Runt omkring är det folk som erbjuder gratis ansiktsmålning. De smått läskiga maskotarna går runt och high-fivear. Precis innan arenan finns dessutom en ”fan-zone” vilket består av ett stort tält där de visar matcherna under EM. Tyvärr hade vi inte tid att gå in i fan-zone vid detta tilfälle, utan vi går direkt in i arenan.
Väl inne i arenan börjar vi med lite mat och dryck. Utvalet av mat består av korv, kebab, toast och köttbullar med lingonsylt(!). Kösystemet är dock lite av italiensk modell och påminner undertecknad om när man ska tränga sig fram i en bar på studentfest. Efter mycket om och men så står vi i alla fall redo för match. Mätta och laddade med varsitt glas öl. Vi har vår plats på kortsidan, vilket är där större delen av de svenska fansen sitter. Gött! Arenan är riktigt häftig, även om den inte direkt är som en vanlig sportarena. Sikten från våra platser är lite sådär, och delar av matchen får följas via bildskärmen inne på arenan.
Första matchen drar igång och det är två stornationer inom handbollen. Häftigt att se de unga tyskarna stå upp så bra mot Spanien. Läktarmatchen vinner tyskarna tydligt då inte många spanska fans verkar vara på plats. Som boende i Tyskland så är det klart vilka jag håller på. Men trots den starka insatsen så får tyskarna se sig besegrade till slut. De får dock ordentligt med applåder efter matchen och de tyska fansen verkar nöjda med deras lags insats.
Efter den första matchen så är det äntligen dags för Sverige! Jag går ut för att ladda upp med ny dryck. Råkar stöta i en väldigt stabil man på vägen. Tittar upp och ser att det är ingen mindre än THW Kiels coach Alfred Gislason. Känner mig lite liten brevid honom. Han går dock rappt iväg mot vad jag kan ana är VIP eller det tyska TV båset.
Tillbaka inne i arena så börjar stämningen komma igång. Sverige *klapp* *klapp* *klapp*! Varje mål firas ordentligt under första halvlek. Det är häftigt! Under andra halvlek däremot så börjar det, som ni vet, gå lite tugnt. Man ser flera svenska fans som börjar tvivla. Till slut löser det sig som tur är och vi får fira segern! Våra hjältar kommer till oss och gör vågen. Den känslan är riktigt skön. ”Vi är svenska fans allihopa!”
Dagen efter Sveriges match passar vi på att gå runt och få lite känsla för staden. Vi bor i gamla stan och håller oss mest i den delen. Det finns många vackra byggnader, flera torg och väldigt många kyrkor.
Vi försöker också ta reda på vad det är för evenemang som hålls för att fira att Wroclaw är årets kulturstad. Detta visar sig dock vara mycket svårt, all information är på polska. Efter några försök så får jag tag i en voluntär som kan lite engelska som berättar att det är någon form av promenad genom olika ställen av Wroclaw där man passerar olika punkter som är av olika vikt kulturellt. Vi får en plats och tid och tar oss dit. Väl där så visar det sig att vi är de enda där utan cykel. Det är nämligen någon form av cykling som denna rundan var.
Vi bestämmer oss därför för att gå till närmsta torg där många människor samlats. Efter ungefär en timme så sätter de igång men någon kombination av eldshow och dans. Häftigt, men man förstår inte alls vad som händer. Därför börjar vi gå tillbaka till gamla stan.
I gamla stan så hittar vi svenska handbollsfans hemmabar Guinness, se artikelbilden längst upp. Där inne träffar vi på två härliga bajare som kommit ner för att stötta vårt landslag. Mycket sköna grabbar det där. Här kollar vi på Norges bravader och hälsar på fler och fler svenska fans som dyker upp ju längre kvällen lider. Även ett tyskt par har vågat sig in och de får höra ett par gånger att imorgon (läs idag) så kommer våra hjältar i gult och blått att vara det vinnande laget!
Så med de orden så avrundar jag denna krönika. Hoppas att det var en kul läsning. Nu är det dags att börja ladda för kvällens matcher. Kom igen Sverige kom igen *klapp* *klapp*!