Handbollskanalen intervjuar förbundskaptenen: Vem är Glenn Solberg egentligen?

Han har varit förbundskapten för det svenska herrlandslaget i snart tre år. Men vem är egentligen Glenn Solberg? I en stor och öppenhjärtig intervju med Handbollskanalen berättar 50-åringen bland annat om livet i Lier, kärleken till familjen och hans syn på ledarskap.

När Handbollskanalen ringer upp är Glenn Solberg ”ute på tur” med en hund som familjen Solberg passar under några dagar. Samtalet vi ska ha kommer att pågå i drygt en timme med målet att få fram en bredare bild av människan Glenn Solberg.

Det har snart gått tre år sedan han tog över som förbundskapten efter Kristján Andrésson. Ett VM-silver, en OS-kvartsfinal och ett EM-guld har det blivit och ingen kan ifrågasätta framgångarna landslaget har haft sedan 50-åringen tog över. Däremot har Solberg ifrågasatts för en del annat, eller framförallt har det verkat som om den svenska handbollspubliken inte riktigt har eller haft haft koll på honom som person.

Vi börjar med en stor fråga. Vem är Glenn Solberg utanför handbollen?

– Jag är en ganska lugn person som tycker om att umgås med min familj. Det gör mig väldigt glad att vara tillsammans med dem. Det är viktigt för mig att ha balans i livet, i förhållande till jobb, familjer och vänner och jag är inte en person som kan strunta i det ena eller det andra. Jag är en person som bryr mig om andra och jag tror att jag är snäll och omtänksam. Jag gillar att göra saker för andra, så har jag alltid varit, både som spelare och som människa. Det som har gett mig mest i livet är att få andra att må bra, säger Glenn Solberg till Handbollskanalen.

– Det tror jag har med min uppväxt att göra och erfarenheterna jag har haft i livet, som inte alltid har varit så bra.

Glenn Solberg har i andra intervjuer pratat om sin uppväxt, där han rökte innan han hade fyllt 11 år och där han var med och stal en bil. Handbollen skulle senare bli hans räddning. Men det som hände under hans uppväxt var längesedan och något han till stora delar verkar ha lagt bakom sig.

Hur stor del av den Glenn Solberg du är privat får vi se i mediala sammanhang?

– Internt upplever jag att jag är väldigt lik i handbollen som jag är privat. Jag är den jag är. Mitt ledarskap handlar mycket om att se människor och att ge dem ansvar och tillit och på så sätt få ut deras fulla potential genom att jag skapar trygghet och att jag bryr mig. Det är den viktigaste delen i mitt ledarskap. Utåt är jag inte personen som står längst fram i kön för att synas utan jag gillar att hålla mig i bakgrunden och låta jobbet jag gör tala för sig själv.

Handboll är så klart en otroligt stor del av Glenn Solbergs liv, det vore konstigt annars. Men 50-åringen, som flera gånger under vårt samtal återkommer till vikten av att ha balans i livet, hittar också tid till annat.

– På somrarna blir det mycket golf och så spelar jag en del padel, som har blivit väldigt stort även i Norge. Vilken av sporterna jag är bäst på? Jag tror att jag är lika dålig på båda ungefär, säger han och skrattar.

– Jag tycker också om att resa tillsammans med familjen. Barcelona har jag bott i tidigare och det är en stad jag tycker väldigt mycket om. Men det finns otroliga många fina resor att göra.

Efter en otroligt framgångsrik spelarkarriär, en karriär som tog honom till klubbar som Barcelona och SG Flensburg-Handewitt, flyttade Glenn Solberg hem och spelade för Drammen 2006. Då flyttade han, tillsammans med sin sambo och två barn, in i ett hus i orten Lier, cirka 30 minuter med bil från Oslo.

– Det är där jag växte upp, men vi flyttade faktiskt hit av en tillfällighet. Några vänner till min sambo skulle sälja sitt hus när vi skulle flytta hem och då blev det så. Det är jag väldigt glad över, för vi trivs otroligt bra här.

Hur engagerar du dig i samhället?

– Det har mest varit genom handbollen, jag har varit tränare för barnen när de har spelat fotboll och handboll. Det är det jag brinner för – det är viktigt att få in barnen och ungdomarna i idrotten och jag tycker ju att lagidrott är speciellt eftersom du får lära dig att vara med andra människor.

Båda barnen spelar handboll

Glenn Solberg och hans sambo har två barn: Helena, som är 16 år gammal, samt 19-årige Magnus.

– Nu märkte jag att jag kallade dem för barn, men de är ju inte barn längre. Där inser jag hur gammal jag har blivit, för även om jag är ung och stark i huvudet är jag 50 år gammal.

– Magnus har gått ut gymnasiet och har börjat jobba tre dagar i veckan samtidigt som han spelar handboll i den näst högsta divisionen i Norge. Helena går på vad vi i Norge kallar för toppidrettsgymnas med inriktning på handboll. Det är som ett vanligt gymnasium med allt vad det innebär, men så har de fyra timmar extra i veckan att lägga på sin idrott.

Vad har Magnus och Helena för ambitioner med sin handboll?

– De har så klart ambitioner och om de vill bli bra är jag med och berättar vad som krävs. Men det viktigaste är att de har det bra och fortsätter att idrotta.

Den som har sett Sverige spela har säkert noterat norrmannens lugn. Oavsett om det går eller dåligt i matchen ser han i princip alltid kontrollerad och samlad ut. Enligt honom själv lyckas han behålla samma lugn som idrottsförälder.

– Jag försöker åtminstone att vara lika lugn. Men det är enklare med landslaget där vi har så duktiga spelare som hanterar så mycket själva under match.

– Men jag försöker att vara konstruktiv med Magnus och Helena. Men när det kommer till deras prestationer kan jag vara lite hård och tuff.

Hur viktig är familjen för dig?

– Familjen är det allra viktigaste. Så länge jag kan se mig själv i spegeln på morgonen och kvällen och säga att jag är en bra familjefar så mår jag bra. Sen vill jag så klart vara en bra medmänniska och en bra tränare, men det viktigaste är att vara en bra far.

– Jag mår som bäst när jag är med familjen och känner att jag har gjort något bra för dem.

Hur delar ni på ansvaret där hemma, slänger du sopor, diskar du eller hur ser det ut?

– Vi har en viss fördelning. Bland annat klipper jag gräset, skottar snö och rengör toaletterna. Det är några av mina uppgifter. Sen är jag inte någon stor kock, men vardagsmatlagning klarar jag av.

Glenn Solberg ger intryck av att vara en lugn och självsäker person som helt saknar ett behov av att framhäva sig själv. Flera gånger under intervjun försöker undertecknad få honom att säga något bra om sig själv, men det sitter oerhört långt inne.

Hur stark är din tro på dig själv och dina idéer?

– Det är en svår fråga. Jag tror väldigt mycket på mig själv och på den väg jag har valt. Det står jag för. Men det är klart att tvivel ibland kan komma in i bilden. Är det vi gör bra nog? Är jag bra nog? Det har nog varit en begränsning i min karriär att jag, även när jag spelade, ställer så oerhört höga krav på mig själv. Jag är aldrig nöjd.

– När jag tänker tillbaka, jag spelade i bland annat Barcelona och Flensburg och vann en massa saker med massa lag och har sen tagit EM-guld och VM-silver, då borde jag vara nöjd och njuta lite. Men det har jag svårt för att göra. Jag tänker kanske lite för fort på nästa steg, vad kan jag göra för att vi ska bli ännu bättre? Jag tror att jag måste bli bättre på att reflektera över vad vi har gjort och vara stolt över det. Klarar man det får man också massa energi.

Är det något din familj har reagerat över, din oförmåga att njuta över framgångar?

– Jag tror att de där hemma hade mått bra om jag hade kunnat njuta lite mer. Jag har varit tränare för min son under nästan hela hans liv och jag minns ett tillfälle där vi hade ett fint samtal. Jag tror att han var 12-13 år gammal och han berättade att han upplevde det som att jag ställde högre krav på honom än på de andra spelarna i laget. Och då försökte jag lära av det och bli bättre. Det var ett otroligt fint samtal.

Kan du luta dig tillbaka hemma i TV-soffan i Lier och njuta av en handbollsmatch?

– Det är svårt. Jag analyserar istället hur jag hade gjort i olika situationer.

Den före detta mittnian ser oerhört mycket handboll. Är det inte när hans egna barn spelar är det så klart fokus på de svenska spelarna ute i Europa som han följer, både på plats och hemifrån.

– Jag är ute och reser väldigt mycket. Det är mest för att få den personliga kontakten med spelarna. Så nu, före samlingen på måndag, har jag besökt alla spelare som ska vara med på samlingen. Och jag ska göra samma sak sen inför VM med alla spelare.

– Det är en av de bästa delarna med mitt jobb, att kunna åka ut och träffa spelarna och skapa den där personliga kontakten och bygga de relationer som jag menar är viktiga för att vi ska lyckas tillsammans. Informationen jag får när jag är ute på plats hade jag aldrig fått via tv eller telefonsamtal. När jag träffar spelarna kan vi sätta oss ner och prata om allt. Framförallt nu när så många spelare har bytt klubb, för det är en sak att byta från en tysk klubb till en annan och en helt annan sak att byta land. Då blir det ett helt nytt språk, en ny kultur och ett nytt sätt att spela. Det kan ta tid att vänja sig vid det och känna sig trygg.

Hyllar Kent-Harry Andersson

Som spelare bytte Solberg Drammen HK mot HSG Nordhorn, till Barcelona och sedan till SG Flensburg-Handewitt innan han flyttade hem till Drammen igen. Karriären var otroligt framgångsrik, men 50-åringen menar att ett minne sticker ut mer än något annat.

– Det är vår Europacupseger med Drammen 1996. Ett kompisgäng som med Kent-Harry Andersson som tränare byggde ett lag och vann hela cupen. Det var väldigt stort.

Hur mycket har Kent-Harry betytt för dig?

– Han är den tränare som betytt mest för mig i min karriär. Det är en tränare som hade en väldigt tydlig filosofi och som lärde mig det kollektiva spelet, det som genomsyrar svensk lagidrott. Han är väldigt bra på att bygga lag, att sätta samman spelare till att bli ett riktigt bra lag. Han gav mig stort förtroende och ansvar som jag fick lov att växa i. Och det är en person jag alltid har kunnat komma till när det var något, oavsett om det var bra eller dåligt. Så är det fortfarande.

Utanför handbollen, vem eller vilka ser du upp till där?

– Snälla människor. Att vinna titlar och allt sånt är imponerande, men mest imponerande är vänlighet.

Inom mediabranschen är det många som upplever dig som svår att intervjua. Varför tror du att det är så?

– Jag vet inte varför, jag tycker att jag är en väldigt öppen person. Sen har pandemin kanske påverkat, under lång tid var det svårt att träffas och prata. Men när jag pratar om handboll tycker jag inte om att prata om varför den spelar och den inte spelar eller att leta fel. Jag är mer upptagen med att hitta varför vi var bra eller vad vi kan göra bättre.

– Det är ingen hemlighet att media gärna vill ställa saker på sin spets och att skapa rubriker genom att ha fokus på specifika spelare, och det är inget jag är glad för. Då försöker jag snacka om laget – det är vi som vinner EM-guld, inte en spelare. Så det är säkert en kombination av olika saker varför jag uppfattas så.

En anledning till att vi ville göra den här intervjun är för att det verkar som att den svenska handbollspubliken inte riktigt har koll på vem Glenn Solberg är. Enligt Glenn själv är det inget medvetet val av honom att det ska vara på det sättet.

– Jag är som sagt en öppen person och jag har aldrig haft något problem med media. Jag försöker vara ärlig och öppen och jag har inga problem med att få kritik, jag vet ju när jag har gjort ett dåligt jobb. Så det är inte medvetet. Men jag gillar att snacka om laget och inte om mig själv eller om specifika spelare.

Har du fått tillräckligt med stöd och uppskattning för de resultat ni har uppnått under dina år som förbundskapten?

– Det är väldigt svårt för mig att säga och jag tänker inte så mycket på att få hyllningar. Men det tycker jag att jag har fått. Det är spelarna som presterar först och främst och jag över stolt över våra framgångar och på sättet vi har nått våra framgångar.

– Jag bryr mig inte om hyllningar utan då är respekt mycket viktigare.

Det har skrivits spaltmeter om hur och varför Martin Boquist tvingades lämna jobbet som assisterande förbundskapten. In som hans ersättare har Michael Apelgren kommit och honom pratar Solberg gärna om.

– Vi har haft kontakt genom åren, först när han var tränare i Elverum och även nu när han är det i Sävehof. Han var med och byggde upp Elverum och det är bara att titta på vad de har åstadkommit. Han gjorde ett fantastiskt jobb där och det gör han även i Sävehof. Alla pratar väldigt mycket om hans taktiska egenskaper och det är inget snack om att de är på en väldigt hög nivå. Det var därför jag valde honom – han är extremt duktig på att förstå helheten och han vet vad som krävs för att bli ett topplag och hur man sätter en god kultur.

– Vi har kontakt nästan varje dag för att lära känna varandra och ju mer vi pratar ju bättre känns det. Det känns jättebra, jag känner mig väldigt trygg med honom. Han vet att han kan bidra till att vi blir ett bättre lag och han har visat stor lojalitet, både mot mig och mot laget, allt för att vi ska bli bättre. Som jag ser det är mitt huvudansvar att sätta kulturen i laget och vår spelstil, vårt grundspel med bredd, bollsläpp och mer. Och sen har vi ett ledarteam runt mig som alla är viktiga experter på det de gör. Och så spelarna som ska utveckla det och ta det hela vägen i matcher.

”Min största styrka är att få ihop en grupp där vi har en stark kultur”

Och så var det det där om att prata väl om sig själv. Inte Glenn Solbergs paradgren. Men till slut lyckas han få ur sig några positiva ord om sig själv.

– Jag tror att min största styrka är att få ihop en grupp där vi har en stark kultur och jobbar för varandra. Att få människor att känna sig bra och delaktiga i det vi håller på med. De ska känna sig trygga och det tror jag syntes i EM. Lucas Pellas kom in och gjorde en toppmatch mot Frankrike, Karl Wallinius likaså och Isak Persson kom in och gjorde sina mål från kanten. Vi har skapat en god trygghet i gruppen som gör att spelarna vågar prestera och alla unnar varandra att vara bra.

Du verkar inte ha några problem med att lämna över ansvar till andra heller?

– Nej, det har jag inte. Jag ger ansvar till de som förtjänar det och då måste de i sin tur fortsätta att visa att de förtjänar det. Jag har ingen prestige i att jag måste bestämma. För mig spelar det ingen roll vem som säger vad så länge vi gör det vi ska och har den kulturen vi ska ha. Spelarna sätter standarden där.

VM på hemmaplan är bara några månader bort. Hur mycket längtar du dit?

– Jag ser otroligt mycket fram emot det. Ett mästerskap på hemmaplan och att få känna det stora stödet från den svenska publiken ska bli fantastiskt. Jag följde det svenska landslaget hela vägen under EM 2020 och stämningen var otrolig. Jag vill väldigt gärna att vi ska ha ett bra mästerskap.

Mästerskap på hemmaplan och dessutom med ett färskt EM-guld i bagaget. Pressen finns där, men den har förbundskapten inga problem med.

– Det är klart att det automatiskt blir en större press när vi ska spela på hemmaplan och eftersom vi tog EM-guld senast. Det har vi pratat en hel del om och då blir framförallt två saker viktiga: först och främst att vi omfamnar det och är glada och stolta över att vi har sådana förväntningar på oss. Det är en komplimang. Och den andra delen är att inte läsa allt som skrivs om oss och strunta i andra yttre faktorer för att istället hålla fokus på de viktiga sakerna.

Vad talar för att Sverige gör ett starkt VM?

– Först och främst att vi har väldigt många bra spelare i Sverige som levererar på den högsta nivån. Vi har ett lag som jobbar jäkligt bra tillsammans och det faktum att vi alltid står tillsammans är vår allra största styrka, avslutar Glenn Solberg.