Frändesjö inför Polen: Analysen, matchvinnaren, frågetecknet, hotet, tipset

I går stod Ryssland för motståndet och idag väntar nästa utmaning för i form av Polen. Och back-to-back-match för Sverige betyder back-to-back-analys från Viaplays Martin Frändesjö.

Sändningstider fredag 21 januari:
17.00, Viaplay/TV6: Polen–Sverige
20.30, Viaplay/TV6: Tyskland–Norge
15.30, Viaplay/V sport extra: Ryssland–Spanien

Matchanalys – «Världens bästa kantspelare»

Polen är det svagaste laget i denna gruppen. Men coach Rombel har gjort ett enastående jobb sedan han tillträdde 2019. Endast 38 år ung och kom in när Polen fortfarande befann sig i ett parterrläge efter det svaga hemmamästerskapet 2016. Han har fått fart på landslaget igen, men det är ett nybygge som forfarande pågår. I detta mästerskapet gick de in med någon skada och har dessutom blivit försvagade av Covid. Polen är ett lag med både skytte och finess, men saknar en del bredd. För Sverige gäller det samma saker som igår mot Ryssland; målvakt- och försvarsspel, kontringsspel och ett varierat anfallsspel.

Igår var Palicka på den nivå som vi är vana att se honom, en vanlig dag på jobbet för Palicka med andra ord, stabil hög klass. Försvarsspelet hittade tillbaka till grunderna, det blev kanske lite för många inspel, men det kan laget leva med när laget jobbar som en enhet. Kontringen var stundtals riktigt vass med snabba fötter och fina djupledspassningar. Anfallsspelet såg också spännande ut då Sverige formerade två olika uppställningar på nio meter. Den första med Carlsbogård-Gottfridsson-Lagergren, som alltid ser bra ut, men med ett extra plus på Lagergrens insats. Den andra med Johansson-Claar-Sandell, som spelar med lite mer djup och går lite rakare på mål, var bra och har potential att bli ännu bättre.

Hampus Wanne är världens bästa kantspelare, punkt!

Valter Chrintz var helt magisk i sin comeback i landslaget, i både försvar och anfall. Ledarstaben med Glenn Solberg i spetsen hade med andra ord förberett laget på ett ypperligt sätt. Time-outerna upplevde jag som glasklara med tydliga direktiv och härlig energi.

Matchvinnaren – «Bergendahl varm i kläderna»

Mittförvaret är och förblir vår viktigaste lagdel. Bergendahl blir mer och mer varm i kläderna som högertrea, alltid lika aggressiv och alltid med lika härlig energi. Han kanske inte snackar mest, men hans handlande ger medspelarna tydliga signaler vad det är som gäller. Carlsbogård är ramstark vid sidan om, lugn, trygg och placeringssäker. Fredrik Pettersson hjälpte till emellanåt med den äran. Det blev några inspel för mycket men i det stora hela var det en gedigen och vass försvarssinsats.

Frågetecknet – «Måste vara på sin vakt»

Michal Daszek är normal sett en kantspelare, men på grund av skador har den lille trollgubben fått ta ett stort ansvar på nio meter. Han spelar numera högernia och kommer vara en besvärlig motståndare mot våra vänstertvåor, Jim Gottfridsson och Felix Claar. Han är raka motsatsen till den brutale högernian i Norge, Harald Reinkind, som Sverige kommer stöta på i den sista gruppspelsmatchen. Daszek är snabb, letar ofta skott runt sin försvarare och dessutom är han skicklig på att undvika kontakt. Här gäller det för Gotte och Claar att inte vaggas in i någon falsk säkerhet, utan hela tiden vara på sin vakt.

Största hotet – «Ge ingen yta till Moryto»

Förutom Daszek så hittar jag Polens två starkaste kort i Arkadiusz Moryto och Szymon Sicko. Moryto tycker jag är världens bästa högerkant. Han kan se loj och ointresserad ut, men när han väl får läge, ja då är en mästare att få in bollen i mål. Allting ser perfekt ut, rörelsen innan skottet, själva utförandet av skottet och landningstekniken. Ge ingen yta till Moryto tack. Szymon Sicko på vänsternio har ett fantastiskt skott. Här måste Sverige ha två händer i bröstet på Sicko när han skjuter, annars går allting för fort. Bergendahl viktigaste uppgift blir att inte ge Sicko en lugn stund. Tar Sverige udden från dessa två spelare, ja då är mycket vunnet.

Tips i procent:

75–25 till Sverige. Ovanligt stora siffror, men det är ett Sverige som känns kraftigt på uppgång och ett Polen som känns oväntat svala. I matchen igår mot Norge var det match i 12 minuter, där efter kastade Polen mer eller mindre in handduken, och det såg faktiskt ut som de väntade på slutsignalen. Norge däremot ångade på och blir farligare ju längre in i turneringen vi kommer. Sista matchen mot Sverige känns redan som en potentiell klassiker.