Sverige överraskade många i Frankrike-VM senast. Men det vägvinnande spelet från VM var som bortblåst i början mot Island. Nu måste Sverige tuffa till sig om de ska ha en chans till avancemang, menar förbundskapten Kristján Andrésson.
Serbien har även de drabbats av flera bakslag. Mot Sverige tvingas man spela utan en av sina absolut viktigaste spelare, Marko Vujin, som blir borta resten av EM med en knäskada. Och i öppningsmatchen mot grannen Kroatien förlorade serberna med tunga 22-32. Nu vill Sverige riva några sidor ur kroaternas taktikhäfte för att skaka om motståndarna.
— Det är en helt annan intensitet i Kroatiens försvarsspel där dem smäller på mer. Det måste vara måttstocken, den kraften och energin som de lägger ner i sitt försvarsspel, säger Andrésson och fortsätter.
— Serbien har ett lurigt lag. De har bra halvdistansspelare, likt Pálmarsson, och de har bra avståndsbedömning och att locka ut försvarsspelare. Så där behöver vi få till ett aggressivare försvar och sätta högre press, framförallt på serbernas niometersspelare.
Framåt för Sverige gäller det att inte tappa rytmen i anfallsspelet och växlarna. Något som hände i öppningsmatchen mot Island. Som mantra har svenskarna tre ledord.
— Djup, bredd och bollsläpp. Så länge vi jobbar med det så funkar alla starterna och då kommer vi att komma till lägen. Då spelar det ingen roll om vi kallar det rundgång, Barca eller finsk. Det ska finnas i vårt grundfundament. Där blev vi passiva när Island lyfte med sina höga tvåor. Det blev orytmiskt för oss. Så anfallsmässigt får vi fortsätta att skapa oss djup och bredd – och komma till kantlägen för där har vi väldigt skickliga spelare.
Blir det huvudfokus på träningarna innan matchen?
— Huvudfokus blir att det finns ingen magisk medicin. Det är vi som är på plats som behöver rycka upp oss i olika situationer. Från försvar till att vilja springa i kontring till att sätta dit lägena. Jag har riktigt bra handbollsspelare, så vi vet att vi kan.
— Sen är det nog skillnad på förväntansbilden i år. Jämför vi med för ett år sedan var det förhoppningar, nu är det förväntningar i våra kroppar och huvuden. Jag tycker dock att spelarna är jordnära och jag har ingenting emot att vi drömmer. Men för att vi ska chans att vinna gäller att fokusera på den matchen som kommer. Det är en kontring i taget, ett försvarsspel i taget, det finns inga genvägar.