Avslutningen på Eric Johanssons EM blev inte som han hade tänkt sig. På morgonen samma dag som Sverige skulle spela semifinal fick han testsvar som visade att han var smittad med coronaviruset. Det betydde att han inte skulle få spela mer under turneringen och finalen fick han se i karantän på ett hotellrum tillsammans med sjukgymnasten Johanna Seve.
EM-finalen var en rejäl pärs för Eric Johansson. Från att ha varit på planen fram till semifinalen – då han testade positivt för corona – till en TV på ett hotellrum tillsammans med sjukgymnasten Johanna Seve, som också var smittad.
– Det var skönt att inte behöva se den ensam. Det var såklart jävligt annorlunda än att vara på planen och den värsta matchen någonsin i mitt liv. Men det var så otroligt roligt att se dem vinna till slut, säger han till Handbollskanalen när vi når honom.
När Ekberg gick fram för att ta den avgörande straffen med matchens sista kast, var Johansson nervös, men precis som resten av laget hävdar så var han ganska säker på att det skulle bli mål.
– Om det är någon som ska kliva fram så är det Ekberg. Han är en toppspelare, så jag hade en känsla av att han skulle sätta dit den, säger Johansson och fortsätter:
– Det är sjukt häftigt. Fast jag inte var med i de två sista matcherna så är det det absolut största som hänt i mitt liv. Jag är så glad och stolt över att jag varit med på den här resan.
”Var bara så jäkla glad”
Men det var inte helt lätt för Eric Johansson att ta in – genom en TV-skärm – att han hade vunnit EM-guld.
– Det var jävligt konstigt. Det är fortfarande lite svårt att tänka att jag är Europamästare. Det tar ett tag att processa hur stort det är. Men jag tänkte inte så mycket på det då, jag var bara så jäkla glad när han satte straffen, säger han.
När resten av laget firade guldet i omklädningsrummet fanns Eric Johansson och Johanna Seve med på Facetime och de gick upp på taket för att ta emot spelarna när de kom tillbaka med bussen till hotellet.
– Men det är klart att det känns skittrist att man inte fick vara med och fira med de andra. Man vill spela de där matcherna och när man såg alla lyfta bucklan och fira… klart att man vill vara där. Det hade varit något man hade kommit ihåg för resten av livet. Men samtidigt var man bara glad över att vi vann, säger han.
Vaknade och såg det på mobilen
Beskedet om att han testat positivt fick han när han vaknade under semifinaldagen och såg att han hade massor av meddelande från läkarna på mobilen – då förstod han direkt.
– Det var såklart jävligt surt och trist. Det tog ett tag att invänta ny information men jag förstod ganska snabbt att jag inte skulle kunna spela mer. Det var tydliga värden.
Trots att spelarna levt med hotet under hela turneringen kom beskedet oväntat.
– Jag mådde precis som vanligt och hade inga symtom. Sen hade jag skämtat lite om att jag var immun. Det fick jag ju äta upp, säger han.
Trots det hårda öde som drabbade Eric Johansson under finalhelgen, så finns det såklart mycket positivt att se tillbaka på från hans första mästerskap. Det bästa minnet tar han med sig från Sveriges sista match i huvudrundan.
– Det måste vara Norge-matchen. Den andra halvleken som vi spelade och det försvarsspelet som vi spelade där, det var helt magiskt. Sen att vi lyckas ta in fem eller sex mål och vända den matchen. Det gjorde ju att vi lyckades ta oss vidare till semifinal, säger han.
Vill inte kommentera framtiden
Nu är Eric Johansson hemma i Elverum igen och han genomförde sin första träning med laget under gårdagen. Mottagandet i Norge har varit varmt, trots att han var med och slog ut dem.
– Det har varit jättebra. Jag fick ett jättebra välkomnande. Sen känns det lite extra kul att spela i Norge nu, säger han.
Men frågan är hur länge Eric Johansson blir kvar i Elverum. Ryktena om en flytt till den tyska storklubben Kiel – klubben som han tackade nej till för ungefär ett år sedan – är ihärdiga.
– Det kan jag inte kommentera just nu, svarar han föga förvånande.
