Hotellrum, taktiska genomgångar och väntan. För Axel Månsson har EM hittills handlat minst lika mycket om tålamod som om minuter på planen.
– Det är en ny sits för mig, men jag försöker ta in så mycket som möjligt och vara redo den dagen chansen kommer, säger han till Handbollskanalen.
Att leva mästerskapsliv är något många drömmer om. För Axel Månsson har det blivit en vardag präglad av rutiner, sammanhållning, och en hel del tid på hotell.
– Nu har vi bott på hotell i snart två och en halv vecka. Jag har egentligen inget att klaga på: bra mat, bra förutsättningar och trevligt umgänge i laget, säger han när vi träffas på spelarhotellet.
Redan inför samlingen var det klart var Axel Månsson stod i hierarkin. Förbundskaptenerna hade varit öppna med förutsättningarna.
– Vi har väldigt många bra spelare i Sverige, särskilt på mina positioner. Men jag känner ändå att Micke och Falle tror på mig. Jag fick komma in i tre av fyra halvlekar på förra samlingarna, så jag vet att de tror på mig.
Samtidigt råder det ingen tvekan om konkurrenssituationen.
– Det är stenhård konkurrens på positionerna. För min del handlar det om att ta den roll jag får och göra det bästa av den.
För en spelare som i stort sett alltid varit given i sina lag är det en omställning.
– Ja, det stämmer. Jag har nästan alltid startat och varit en centralpunkt. Första året i Lugi var väl undantaget – då tog jag mest straffar. Vi hade ju spelare som Casper Käll, Theo Übelacker och Fredrik Olsson då.
Att stå vid sidan – och lära sig av det
Nu är situationen en annan. Mer väntan. Mer observation.
– Det är som du säger en ny sits. Erfarenheten i sig, att inte alltid vara i centrum eller i stundens hetta. Det är klart att det är tråkigt, jag vill väldigt gärna spela. Men jag försöker göra det bästa av situationen och ta in så mycket som möjligt.
Att acceptera läget har varit en process, men inte en kamp.
– Svårt vet jag inte om jag skulle säga. Jag rättar mig efter vad tränarna säger. Jag har accepterat situationen. Man vet aldrig vad som händer, en stukad fot eller en sjukdom kan ändra allt snabbt. Så jag försöker inte tänka för mycket på det. Får jag chansen, då tar jag den.
Extra träning och matchdagar i balans
När matchdagarna kommer, och speltiden uteblir, gäller det att hitta andra sätt att hålla sig redo.
– Jag tränar på. Spelar jag inte så måste jag få in annan träning. Det blir extra gympass och lite annan belastning.
Hösten har varit intensiv även på klubbnivå, vilket öppnar för en annan typ av balans.
– Det har varit mycket matcher med Kristianstad, så nu finns det läge att få in lite mer styrka och kondition, utan att köra slut på sig. Jag varvar konditionsträning, styrka och lite boll.
Trots att minuterna på planen är begränsade menar Månsson att utvecklingen fortsätter, varje dag.
– Det är egentligen helheten. Hela laget. Att stå i träning och möta Bergendahl eller Max, samtidigt som man har Jim, Felix och de andra niometersspelarna runt sig.
Han pausar.
– Det är en miljö som är extremt utmanande. På ett väldigt bra sätt.
Och när de individuella ögonblicken kommer, då är det lätt att dras med.
– Det är klart att det är inspirerande. Nikola och Montenovi till exempel. När Nikola drog lobben i första matchen – det var helt sjukt häftigt, säger Axel Månsson.
För Axel Månsson handlar det här mästerskapet kanske inte om rubriker eller speltid, åtminstone inte än. Men det handlar om något annat. Om lärdomar. Om tålamod. Och om att vara redo när ögonblicket väl kommer.
Och i ett mästerskap kan det ögonblicket dyka upp snabbare än man tror.