Efter tre skadefyllda år är Mikael Appelgren äntligen tillbaka i landslaget. För Handbollskanalen berättar han om vägen tillbaka, den nya rollen och betydelsen av att få spela ett hemma-VM.
Först var det ett finger, sedan en axel och slutligen en broskskada i knät. Skadorna följde på varandra och höll Mikael Appelgren borta från spel i nästan tre år. Ett tag funderade han över om han fortfarande kunde identifiera sig som handbollsspelare.
– Jag har alltid haft målet och motivationen att komma tillbaka och spela för ett svenskt landslag igen, men någonstans hinner man ju tvivla däremellan. Men det har funnits en underliggande motivation hos mig, säger han och fortsätter:
– Nu är det en sådan härlig lättnad och en väldig glädje för mig personligen att lyckas komma tillbaka.
Har du haft kontakt med Glenn Solberg under de här åren?
– Ja absolut. Vi har haft en dialog och det har jag uppskattat väldigt mycket, för då har jag känt mig aktuell på något sätt även när jag har varit skadad. Han har checkat av med mig hur läget är och också gett mig stöttning via läkare och fysioterapeuter med landslaget. Så jag är oerhört tacksam över att det har varit så bra kommunikation.
Var var du när Sverige vann EM-finalen mot Spanien?
– Var var jag… jag var på en soffa. Jag tror lite att jag har förträngt exakt var jag var och matchen kommer jag inte heller ihåg som helhet. Men jag vet att jag var väldigt glad och sedan så blev jag lite sorgsen över att jag inte kunde vara med, säger han med ett litet skratt.
– Men jag tyckte att det var fantastiskt att se det. Jag hade haft lite videosamtal med spelare som jag spelat med tidigare, så det unnar jag dem. Framför allt känns det viktigt att visa att man kan vinna en final. Det är en viktig psykologisk faktor.
När började du tro på att du skulle komma med i VM-truppen?
– Oj, en bra fråga. Hoppet har funnits länge, men det var nog först när jag fick samtalet från Glenn som jag vågade tro på det. Jag vet ju att om jag inte hade kommit med så hade det också varit väldigt tufft med tanke på att det har varit mitt mål under en så lång tid.
– Sedan vill man ju göra det under rätt förutsättningar och nu känner jag att jag kan bidraga till landslaget.
Vad betyder det för dig att få spela ett VM på hemmaplan?
– Det som betyder mycket är att kunna få dela det på ett annat sätt än när man spelar på bortaplan. Man har säkert publiken med sig. Man har familjen, flickvän, nära och kära och vänner på läktaren. Att kunna ha närheten till dem och känna att man har det stödet runt om och få med den euforin – och att känna att vi får representera vår sport inför det svenska folket.
– Någonstans tror jag att det viktigaste blir att känna att det finns en möjlighet att uppnå något fantastiskt och att kunna njuta av det här. För oss handbollsspelare är det här det största man kan göra, att spela ett mästerskap på hemmaplan.
Hur har din roll i laget förändrats jämfört med tidigare?
– Det som är skönt är att det här laget är väldigt lätt att komma in i. Tidigare hade jag en mer uttalad roll och nu går jag kanske in med lite mer nyfikenhet kring vilken roll jag behöver ta. Jag försöker sprida glädje och vara positiv, men känner att jag inte behöver jaga någon roll.
Det låter som en lite friare roll?
– Exakt.
Tror du att det kan påverka dig på planen också?
– Ja men det tror jag. Jag tror att det har speglat det här laget också. Det är en skön del med den här rolldynamiken, att alla känner sig bekväma.
Sverige spelar mot Brasilien i Scandinavium i kväll (torsdag) klockan 20:20. Matchen sänds på TV6.