Uppställt anfallsspel, positionsbyten & ”spanskt” samarbete – här är Ola Selbys tre punkter efter att Sverige besegrat Island med 26–24 i genrepet inför VM.
Uppställt anfallsspel
När Sverige mötte Island i Kristianstad i torsdags såg det uppställda anfallsspelet inte alls bra ut. Sverige gjorde visserligen 31 mål och det är ju bra, men det var inte många av dessa som kom i uppställt anfallsspel. Det syntes helt enkelt att Sverige har en del att jobba på där.
Hur det såg ut i returen mot Island idag? I den första halvleken såg det bättre ut, även om 14 mål inte är superstarkt. Men framförallt var Jim Gottfridsson tongivande, lite i skymundan kanske. Mittnian var bra i det egna läget, men också skicklig på att binda upp islänningar och i samma sekvens öppna upp stora och breda lägen åt sina medspelare, som till avgörande 25–23 av Albin Lagergren. I den andra hackade anfallsspelet däremot betydligt mer, lite som i den första matchen mot Island. Men ändå ett steg i rätt riktning som helhet.
Positionsbyten
Positionsbyten är ju bra ibland. Som i anfallsspel till exempel, vilket kan röra till det för motståndaren om det görs på ett effektivt sätt. Men positionsbyten i försvarsspel? Inte alltid lika bra. Utan skadade Max Darj inledde Felix Möller i mittförsvaret tillsammans med givne Jonathan Carlsbogård. Ingen skäll i sig. Däremot var det en större överraskning att Carlsbogård spelade på H3 och Möller på V3. Carlsbogård har alltid (väl?) spelat V3 i landslaget, vilket han också gjorde lite senare i matchen när Olle Forsell Schefvert bytte av Möller i mittblocket. Då hoppade Carlsbogbård över till V3 medan ”OFS” tog över platsen till höger.
Resultatet? Sveriges försvarsspel var, i stora delar av matchen åtminstone, riktigt bra. Lite problem med mittsex inledningsvis, men det blev bättre. Och dessutom var hemspringet bra, där hade Island svårt att komma till.
Sveriges försvarsspel har haft, med några undantag, en nedåtgående kurva de senaste mäterskapen efter EM-guldet 2022. Kanske var det här ett steg i rätt riktning igen. Åtminstone fanns det embryon till det.
”Spanskt” samarbete
Både Michael Apelgren och Patrik Fahlgren är gamla mittnior som kanske inte säger sig älska det typiskt spanska anfallsspelet med mycket samarbete mellan mittnio och mittsex, men de är åtminstone båda beundrare och förespråkare av den typen av anfallsspel.
Därför är det lite förvånande att Sverige inte har fått till den delen av spelet, åtminstone inte ännu. För utan Max Darj, som har sina största styrkor som försvarsspelare och pådrivare, har Sverige det bättre ställt vad gäller offensiv kraft på mittsex, med Möller och ”Stycket”.
Kanske är det en del av Sveriges spel som kommer att komma igång mer och mer, kanske la Island stort fokus på att stoppa just den delen. Oavsett är jag rätt säker på att Sverige gärna vill hitta samarbetet mellan playmaker och linjespelare i betydligt högre utstäckning än de har gjort så här långt under Apelgrens knappa tid som förbundskapten.