Niklas Jarelind är förstekommentator på Kanal 5 under VM i Tyskland och har Linnea Tortstenson bredvid sig som expert. Handbollskanalen fick en pratstund med den populäre kommentatorn.
När Handbollskanalen slår sig ner med Niklas Jarelind har matchen mellan Polen och Tjeckien precis spelats färdigt. Tjeckien överraskade och besegrade ett Polen som inte gick att känna igen från segern mot Sverige.
– Nu helt plötsligt blir det ännu svårare att värdera Sveriges match mot Polen. Men jag har sagt att Sverige kommer att gå till kvartsfinal, så jag väl stå för det. Så länge Sverige undviker Frankrike så känns en åttondelsfinal överkomlig, säger Niklas Jarelind, som trivs bra med att mästerskapet spelas i just Tyskland.
– Tyska är världens vackraste språk och när folk pratar det omkring en hela tiden är det svårt att inte trivas. Det är alltid roligt att vara på mästerskap. Nu har det bara gått en dag, så alla intryck har inte satt sig riktigt, men bortsett från den tråkiga starten för Sverige funkar det bra.
VM i Tyskland är det fjärde mästerskapet som Niklas Jarelind bevakar. Eller femte, om man räknar VM i Sverige 2006.
– Då gjorde jag två eller tre matcher som tredjekommentator. Men årets VM är mitt fjärde ”riktiga”, säger han.
Att det är en sportkommentator med glimten i ögat visade Niklas Jarelind redan under sitt första handbollsmästerskap (herrarnas VM i Qatar) då han kommenterade en svensk spelares bortfall från en match med att ”spelaren ligger på en sjua på Bristolskalan”.
– Det finns en bakgrundshistoria till det. Ett par i vårt gäng hade blivit magsjuka, så det hade förts på tal redan på ett möte före matchen i fråga. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag sa, men jag minns att det var fler som reagerade på det.
Hur ser dina förberedelser ut nu jämfört med ditt första handbollsmästerskap?
– Under det första samlade jag in fakta på en väldigt mycket bredare front än vad jag gör nu. Jag uppdaterade mig på regler och såg matcher på ett annat sätt på tv eftersom jag försökte ta in spelet och lära känna rytmen.
– Nu är det mitt fjärde mästerskap och då har jag en trygghetskänsla som jag inte hade innan. Jag läser fortfarande på om trupper och lag men på mitt första mästerskap kunde jag vad var och varannan egyptier vägde trots att det är helt oväsentligt.
Hur ser en typisk dag ut för dig under det här mästerskapet?
– Idag hade jag sovmorgon och sedan tänkte jag träna, men allt i Tyskland är stängt på söndagar, inklusive gym. Därför blev det en promenad och sedan en lunch innan vi kom hit till arenan klockan 14:30. Då började vi prata om hur vi ska inleda sändningen och vilka ämnen vi ska ta upp.
– Sedan gör jag intervjuer med Henrik Signell och ett par spelare. Sedan är det match, efter det intervjuer igen och så gör vi även Norges matcher. Det är ingen rast och ro förrän vi kommer till hotellet vid 23-tiden.
Tidigare mästerskap har Jarelind haft Per Johansson bredvid sig och så var tanken även till det här mästerskapet. Men när Johansson hoppade på tränaruppdraget i Montenegro fick 37-åringen en ny parhäst: Linnea Torstenson.
– Per och Linnea känner varandra väl och gillar varandra. De har också vissa drag åt samma håll kan man säga. Under sändning är det ingen större skillnad, det som är annorlunda är att jag får coacha Linnea lite eftersom det är första gången för henne, medan Per har fått vana och rutin.
– Men som experter är de ganska lika tycker jag.
Hur ser din egen handbollsbakgrund ut?
– Jag gjorde en säsong i IK Bolton 1987, men det är allt. Min mammas dåvarande kille var väldigt handbollsintresserad och tränade damlag på elitjuniornivå. Han försökte locka bort mig från fotboll och tennis, men det enda minnet jag har är att vi stod och passade fram och tillbaka över en sal varje träning. Jag ville skjuta på mål men vi fick inte använda klister och jag har små händer, så det blev inget, skrattar han.
– Men jag har följt mästerskap så klart, både på damsidan och herrsidan.
Vad är det roligaste kontra svåraste med att kommentera handboll?
– När det är spännande är det så jävla spännande. Det finns ju en nerv i varje anfall och spelvändning som det inte finns i till exempel fotboll. Nerven i handboll är svårslagen, säger han och avslutar:
– Om jag jämför med fotboll så förstår jag spelet bättre där. Jag kan se vad som händer i förväg. Om bollen passas dit måste jag vara beredd på vad som kan hända i nästa skede. Där är jag inte i handboll riktigt. Utmaningen är att det ska ske ännu mer spontant, men det är svårt att förbereda sig på utan kommer när jag ser fler matcher.