På fredag och söndag spelar Sverige de två sista matcherna inför EM i Frankrike. En som är otroligt taggad inför den kommande landslagssamlingen och EM är Loui Sand. Handbollskanalen har pratat med landslagsstjärnan inför landskamperna i Trollhättan och Göteborg.
– Jag har aldrig sett fram emot ett mästerskap som jag gör nu. Jag längtar efter allt: att få träffa alla tjejer, prata svenska, bo ihop. Det ska bli så otroligt kul att spela matcher hemma i Sverige och sedan åka iväg på EM i Frankrike, säger Loui Sand till Handbollskanalen.
När Handbollskanalen får tag på Loui Sand är Frankrikeproffset spelledig och umgås med flickvännen Emma. Det är så det mesta av hennes lediga tid spenderas och samtidigt orsaken till att hon stortrivs med livet i Frankrike.
– Jag trivs otroligt bra här och största anledningen till det är att det bara tar två timmar till Emma som bor i Paris. För att jag ska kunna spela bra är det viktigt att ha trygghet nära mig och det har jag nu, så det är nog den största anledningen till att jag valde att spela i Fleury.
– Och så hjälper det så klart att tjejerna i laget är sköna, precis som de var i Brest. Jag har haft tur att de accepterar mig och sådär. Men det var skönt att komma bort ifrån tränaren i Brest, han är psykstörd.
Loui Sand har aldrig varit den som hållit tillbaka med att säga vad hon tycker och tänker. En frisk fläkt inom svensk idrott och det är en jäkla styrka i att våga berätta vad man känner och stå för det. När Laurent Bezeau (hennes före detta tränare i Brest) kommer på tal är det minst sagt tydligt att Loui inte trivdes med honom och hans ledarskap.
– Han är psyksjuk, på riktigt. Han är den typen av person som klappar med ena handen och slår med den andra. Jag klarade inte av det. Jag försökte vara den här starka svensken som inte accepterar den typen av beteende och det gjorde att vi hade en del dispyter i början där jag i princip ställde frågan ’vad fan är detta’.
– Men det är svårt för det innebar att jag inte fick spela och han hade ju den makten. Jag ville ju ändå spela och därför orkade jag inte stå upp för mina värderingar, vilket gjorde att jag nästan spydde på mig själv.
Det blev bara en säsong i Brest för Loui Sand. Klubben gjorde klart för vänstersexan att de tänkte satsa på andra spelare och då valde 25-åringen att skriva på för Fleury-Loriet istället. Det var inte särskilt svårt för Sand att hitta en ny klubb, hon hade trots allt varit Brests bästa målskytt under säsongen och dessutom den med högst skottprocent.
– Det var den bästa säsongen hittills under min karriär. Men jag vill ändå vara tydlig med att det var Brest som bröt med mig, de ville inte ha mig kvar. Det tycker jag är viktigt att få fram och jag tycker inte det är jobbigt eftersom det är så med idrott ibland. Men jag hade ändå inte klarat av ett år till där så det var för båda parternas bästa.
– Jag satt och lyssnade under ett möte med klubben och tränaren berättade att han tyckte att jag var för dålig i läget. Då hade jag tagit fram statistik och visade honom att jag hade gjort flest mål och hade högst procent. Då blev han tyst.
Flyttlasset gick då till Fleury-Loiret, hur trivs du i din ”nya” klubb?
– Det är en mycket mindre och mer familjär klubb. Som jag sa innan så är brudarna i laget asgoa och även om tränaren inte är något geni på handboll är han en go gubbe och en fin människa. Han bryr sig otroligt mycket om varje individ och håller inte på med maktmissbruk eller leker filosofgubbe.
– Och efter det året jag hade innan uppskattar jag honom så mycket mer. Det finns tjejer i laget som klagat lite på hans handbollskunskaper, men om jag tvingas välja mellan en som kan svinmycket handboll men är en idiot och tvärtom, alltså en underbar människa, väljer jag mycket hellre det senare. Det är vi i laget som har lite problem med vårt spel och det måste vi rätta till.
Nu har du bott i Frankrike i lite mer än ett år, hur går det med franskan egentligen?
– Ja, hur går det med franskan egentligen? Det går betydligt bättre för Emma om jag säger så, men hon försöker att hjälpa mig.
– Jag förstår snacket inom handbollen men jag har svårt att prata själv. Om jag skulle försöka säga något kan det ta en timme och så blir det ändå fel. Det är inte många som kan engelska här så jag behöver lära mig.
Har Emma ”kurser” med dig då eller det är mer tips i vardagen?
– Det är mer om vi pratar i telefon, då kan jag be henne hjälpa mig med franskan. Men efter en stund blir jag arg på henne när jag inte förstår, skrattar Loui.
Tur då för Loui Sand att det blir mer svenska den närmsta tiden. Landslaget har redan samlats och nu väntar (om det blir succé i Frankrike) drygt en månad med landslagskompisarna.
– Jag har aldrig längtat så mycket efter landslaget som jag gör nu. När jag spelade i Sverige längtade jag inte till landslaget överhuvudtaget, dels för att vi hade så många landslagsspelare i Sävehof som jag redan umgicks med dagligen och dels för att vi hade roligare i Sävehof. Vi hade så klart roligt i landslaget också, men nu ska det bli extra kul eftersom jag inte träffar tjejerna lika ofta.
Det är dessutom en formstark Loui Sand som kommer till samlingen, även om hon själv är mer blygsam kring sin säsong så här långt.
– Det har gått upp och ner för mig. Jag har kanske haft ett kontringsläge den här säsongen, så där går jag miste om en del mål som brukar vara simpla för mig. Sen vet de inte riktigt hur de ska spela ut på kanten och därför får jag inte lika mycket bollar som tidigare. Om jag får två kantläge under en match är jag skitglad.
– Men jag får ta mer initiativ och det är utvecklande. Jag får lov att gå upp och skjuta på niometer till exempel och det är jättekul att de känner sånt förtroende för mig.
Kan du bli frustrerad av att stå där ute på kanten när ingen av niometersspelarna hittar ut med bollen till dig?
– Det är både och, med åren har jag ändå insett vilken position jag spelar på. Men ibland händer det att jag räknar upp minuter som jag fått vänta på boll (skratt). När ”Torsten” (Linnea Torstenson, reds. anm) spelade i landslaget blev jag arg en gång och sa att ’nu har jag fått vänta på bollen i 180 minuter’. Det var med glimten i ögat, men jag var ändå arg. Vissa matcher blir det så att allt spel går inåt, då får man bara acceptera det.
– Men det är svårt för oss på kanten att göra mål utan att få bollen. Dagen man klarar det är man kung, säger Loui på sitt karaktäristiska vis.
Du säger att du ser fram emot det kommande mästerskapet mer än någonsin, har det något att göra med att det ska spelas i Frankrike?
– Inte direkt, jag skiter faktiskt i var det spelas. Men det är klart att jag känner igen mig i de flesta hallarna, det kan säkert vara en trygghet. Och det är bra publik här i Frankrike, det är skoj.
Du står på 96 landskamper och om du spelar de här dubbelmatcherna mot Montenegro samt EM-premiären blir din 100:e landskamp mot Serbien, är det något du har tänkt på?
– När jag var liten visste jag inte ens vad ett landslag var, om jag ska vara ärlig. Jag förstod inte sånt. Men nu när jag kan komma upp i 100 landskamper känner jag mig både stolt och glad. Har du gjort 100 landskamper innebär det att du har spelat på en hög nivå under en längre tid, så det är ett bevis på att jag har gjort något bra.
– Det känns inte som att det var särskilt längesedan jag stod på tio landskamper och då trodde jag inte att jag skulle komma upp i 100.
Du är ju en riktig profil, kanske framförallt i Göteborg. Vilka profiler hoppas du få se på läktarna i Lisebergshallen den 25 november?
– Jag hoppas att mina föräldrar kommer att vara på plats i hallen. Och min bästa vän Ami Golestan. Och gärna lite andra barndomsvänner, de kan inte handboll alls och skiter i om jag missar eller gör mål, de är glada ändå.
Om det blir fullsatt i Trollhättan eller Göteborg, vad bjuder du då på för något kul under match?
– Först och främst måste jag fråga ”Sigge” om jag spelar, men om jag spelar och jag får ett kontringsläge lovar jag att leverera en 360.
Slutligen, varför ska man gå och se landslaget spela?
– Därför att vi är ett bra lag som kommer att jaga medalj i Frankrike. Och nu när så många i landslaget spelar utomlands är det en bra chans att få se alla på nära håll, avslutar Loui Sand.
Dubbellandskamp: Sverige – Montenegro
Fredag 23/11
19:00, Arena Älvhögsborg, Trollhättan
Söndag 25/11
16:30, Lisebergshallen, Göteborg
Biljetter: Vägen mot EM – Säkra dina biljetter här
Foto: Bildbyrån
Grafik: Handbollskanalen