Välkommen till ännu en säsong av gemenskap

Foto: Lisa Vettebring Geidenmark

Förväntningar. Inhandlande av nya skor. Funderingar på om inte fler backintervaller egentligen skulle ha sprungits. Prov på om förra årets domarpipa även håller denna säsong. Planerande av helger för att få ihop schemat med övriga delar av familjen. Glädjen över vetskapen om att få sitta på en stol i en hall och se den idrotten man älskar medan man samtidigt håller reda på mål och protokoll.

Runt om i Sverige håller människor i olika åldrar på att förbereda sig inför handbollssäsongen 2015/2016. Spelare, funktionärer, föräldrar och alla andra handbollsentusiaster njuter av tanken av få vara en del av handbollsvärlden. En del av något stort och något varmt. För visst finns det en fin gemenskap inom idrotten handboll. För många människor är handboll mer än en bollsport, det är en livsstil.

För våra yngre är det en plats där disciplin, samarbete och glädje används för att fostra. Denna fostran ger inte bara resultat inom handbollen utan även utanför en handbollsplan. Idrott har visat sig vara en stor faktor till välmående bland barn och ungdomar och även ett sätt att hålla sig ifrån kriminalitet och dåliga livsval. Handboll och många andra idrotter lär ut hur viktigt det är med eget individansvar i ett lag, men även hur viktigt det är att gruppen har individens rygg. Handbollen visar på hur viktigt det är att aldrig ge upp, att ingen match är förlorad innan slutsignalen går och att ett nederlag snarare kan vara lärorikt än något dåligt. Det är med andra ord många lärdomar som går att applicera på det vardagliga livet.

För mig var handbollen allt när jag var yngre och hela min familj blev en del av mitt handbollsspelande, något jag är otrolig tacksam över. Det var blod, svett och tårar. Men mest glädje. Jag har lärt mig otroligt mycket av handbollen och den har format mig till den personen jag är idag. Tack vare handbollen har jag fått många vänner, kontakter och förebilder. Jag har fått resa, möta andra kulturer och fått chansen att ta ansvar. Det är det jag önskar för alla unga aktiva, att handbollen får vara en positiv upplevelse som de växer av och som de ständigt bär med sig.

Trots att jag inte spelat de senaste åren är jag fortfarande en del av handbollsvärlden i form av massör för ett lokalt lag och som funktionär på Partille Cup. För du som vill vara en del av denna magiska idrott så finns det alltid plats och du behövs.

Jag önskar alla en härlig säsong och skickar ett stort tack till alla er som engagerar er för att göra det möjligt att ha så många aktiva inom handbollen, ni är guld värda.

 

27-årig tjej med rötterna i Smålands Jerusalem som numera bor i staden där alla heter Glenn. Utbildad idrottsvetare som arbetar med friskvård och som titulerat sig som handbollsspelare i 14 år. Tror på att träning är botmedel mot mycket men även att choklad kan vara det. Vill leva utan att ångra någonting och skriver därför relativt utelämnande krönikor om mig själv om saker som ligger nära hjärtat.