Lördagskrönikan eller Vinna till varje pris?

Femma eller sexa spelar det någon roll? Foto: Petter Arvidson/Bildbyrån.

God lördagsmorgon. Såg du gårdagens semifinaler eller väntar du till dagens placeringskamp för det svenska herrlandslaget? Eller skiter du i mästerskapet för att de inte gick till final den här gången heller, bortskämd som du blev ända fram till EM 2002 då det senaste herrguldet plockades? Det gör inte jag. I stället njöt jag av två helt olika matcher och precis som i damernas EM blir det två lag från samma grupp som möts i finalen. Den här gången Danmark och Norge. Inget av dem har vunnit VM tidigare.

ANNONS
ANNONS
ANNONS

Det har knappast undgått någon att det varit ovanligt mycket skador både före och under både damernas EM och nu herrarnas VM. Trots det har den danske förbundskaptenen valt att coacha ett fåtal spelare. När han fick frågan varför han sliter hårdare på vissa spelare än andra blev det raka svaret

– Jag vill vinna matcher. Det är mitt uppdrag och ansvar inför våra supporters.

Om en svensk förbundskapten hade svarat på det sättet tror jag många fått hicka framför TV-apparaterna. Även om samma sak gäller här. Fast inte utåt. Då pratas det i stället om att ha en bred bänk och ett duktigt målvaktspar utan en uttalad förstemålvakt.

Jag har tagit upp det där med toppning/nivåanpassning i flera av mina lördagskrönikor. Det väcker känslor både hos de som blir utvalda och de som inte blir valda. En laddad fråga helt klart.

Men hur ställer vi oss egentligen till frågan om att vinna till varje pris? Innerst inne. Vem vill inte att både dam- och herrlandslaget ska vinna guldmedaljer i mästerskapen? Vem tycker att det bästa är att seniorlandslagen är med i toppen utan att ta medaljer? Handen på hjärtat.

Bengan Boys som vann så många guldmedaljer och svenska fokets hjärtan. Foto: Arkiv.

Seniorlandslagsspel går ut på att vinna medaljer. Att bästa laget ska spela och vissa spelare får nöja sig med mindre speltid och mentalt klara av att gå in och leverera på de minuter som bjuds. För att motbevisa landslagsledningen. Då är det viktigt att kunna hantera skillnaden på en ofta stor roll i sitt klubblag och en mindre i landslaget.

Men hur är det med samma resonemang på hemmaplan i seriesystem eller ungdomsturneringar? Är det vettigt för en tränare att göra likadant som landslaget? Att låta vissa individer få mycket mer speltid än andra? Det är helt klart frestande, speciellt om du får låna spelare som annars är vana vid en högre serie.

Men vänta lite nu. Vad är ditt uppdrag för just det lag du tränar? Att vinna alla matcher och ta SM-guld? Att vinna alla matcher och gå uppåt i seriesystemet? Att ta hand om klubbens juniorlag som spelar i en lägre division och fortsätta att utveckla individerna? Att få ihop ett lag så ni bara kan spela handboll för att det är kul?

Läktarglädje. Foto: Viktor Ljungström.

Och vad har klubben för grundvärderingar? Stämmer det överens med att vinna till varje pris? Eller vad står där egentligen? Pratade med en ungdomstränare för ett tag sedan. I hans förening gäller tydliga regler. I seriespelet ska alla få mycket speltid. Om laget leder stort får spelarna bland annat prova på att byta positioner. Allt för att de ska fortsätta att utvecklas. Var och en i sin takt. Medan man under USM toppar laget.

I andra dokument hos andra föreningar finns rader som denna med att attityden att vilja vinna ska inpräntas från tidig ålder. Hm. Är den viktigare än att ha kul? Det som Kim Ekdahl du Rietz är en sådan bra representant för. Han som spelar handboll för att det först och främst är ”så jäkla roligt” inte primärt för att vinna. Å då finns han i ett av världens bästa klubblag och herrlandslaget.

Det är något att ha i tankarna när du coachar ditt lag. Ska du verkligen låta ” de bästa” spela vidare trots att ni leder med +15 i paus? Eller tänkte du fel som lät bli att ge de mindre rutinerade spelarna chansen redan från början och ge ”de bästa” som ändå dubblerar en ledig kväll? Å hur roligt är det egentligen för både motståndarna och publiken om du envisas med toppningen och vinner många matcher med +15? Det tål att funderas på om man verkligen ska vinna till varje pris oavsett om spelarna har kul på plan, publiken sviker för att där aldrig blir spänning i matcherna etc.

Danmarks förbundskapten Nikolaj Jacobsen. Den fd kantliraren som fortfarande har målrekordet med 15 mål i en landslagsmatch. Foto: Fredrik Varfjell / BILDBYRÅN

Avslutar med en av mina favoritsånger i idrottssammanhang. 1986 spelade det danska herrlandslaget i fotboll in denna som en kul grej tillsammans med då okända Dodo Gad. Den heter Re-Sepp-Ten.

Som den lille grimme ælling
blir man rød og hvid på tælling
svæver som de hvide svaner
på alverdens udebaner.

Vi går frem mod fodboldstater
som de tapre tinsoldater
som den lille, store Claus
klapper vi med hatten, DAVS!

Ref: Vi er røde, vi er hvide
Vi står sammen, side om side.
Vi er røde, vi er hvide
Vi står sammen, side om side.

Selv Olé må Luk´ sit øje
når han ser en rød-hvid trøje.
Vi må kæmpe for det land,
der er boldens H.C. And.

Moder Danmark elsker alle
danske drenge, der kan knalde
bolden ud til verdens skue,
som en lille ny havfrue.

Ref: Vi er røde, vi er hvide
Vi står sammen, side om side.
Vi er røde, vi er hvide
Vi står sammen, side om side.

Vi’ humør og støvlekrudt
Vi er nederlag forbudt
Vi’ kulør og glade fans
Vi’ de danske roligans

Ref: Vi er røde, vi er hvide
Vi står sammen, side om side.
Vi er røde, vi er hvide
Vi står sammen, side om side.

Mina övriga krönikor

19/1 2019 Det intensiva spelschemat
12/1 2019 Drömmen om guld
15/12 2018 Det får mig att se rött
8/12 2018 Den underskattade glädjen
1/12 2018 De allra mest ifrågasatte
24/11 2018 Det där med skador stora som små
17/11 2018 Har du också ett handbollshjärta?
10/11 2018 På läktarplats?
3/11 2018 En handbollstränares vedermödor

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here