Lördagskrönikan eller Vaffor då då?

Camilla Hultgren-Dahlberg. Foto: BK Bilder

God lördagsmorgon! Regnar eller kanske rent av snöar det hos dig idag? Den här årstiden, precis mellan höst och vinter, när mörkret sänker sig ner över oss blir det avlånga mer tydligt i landet vi kallar Sverige. Då är det skönt att vi håller på med handboll i någon form = inomhus och varmt.

ANNONS
ANNONS
ANNONS

Annat var det i handbollens barndom i början av nittonhundratalet. Då när den här idrotten spelades utomhus på gräs. Innan man kom på att flytta in den i hallar på militärförläggningar dit kvinnor var portförbjudna. Då när damhandboll betraktades som en helt annan idrott än den manliga varianten.

Den manliga varianten var fysisk med mycket närkontakt. I mycket en liknande variant av det vi ser idag på planerna. Den kvinnliga däremot var mer som basket, alltså med så lite kroppskontakt som möjligt. Ytterst frustrerande för de kvinnliga landslagsspelare som upptäckte att utanför Sveriges gränser så var skillnaden inte särskilt stor mellan herr- och damhandboll. Där var det tillåtet med fysisk kontakt på det sätt vi ser damerna spela numera.

Finns där några skillnader som lever kvar in i år 2019? En är att en damspelare inte kan ifrågasätta ett domslut eller säga icke rumsrena saker på samma sätt som en herrspelare. Ett av skälen jag fått höra är att det kan gått hett till herrmatcher pga hormonerna (läs testosteron) och att det gäller att vara tolerant. Min motfråga till ett sådant svepskäl är såklart – varför då? Behandla alla lika i stället. Låt spelare oavsett kön få ifrågasätta utan att för den skull acceptera att någon är oförskämd.

En annan påtaglig skillnad är att det är få kvinnliga tränare högre upp i seriesystemet eller på ungdomslandslagsnivå – oavsett herr eller dam. Ja vad skulle det kunna bero på? Egentligen. Varför är kvinnor inte intresserade av att lägga den tid som krävs på handbollen? Eller ska vi kanske titta på frågan ur andra synvinklar?

Är det en bredare fråga? En som rör samhället som helhet? Att det helt enkelt är mer accepterat att en man lägger en stor del av sin fritid på en lagidrott. Handen på hjärtat – har du någonsin tänkt tanken att han är konstig eller illojal som lämnar sin familj så mycket på egen hand pga av ett handbollslag?

En annan synvinkel kan vara att det är mindre accepterat att en man tar hand om familjen. För att kvinnan i familjen vill lägga en stor del av sin fritid som tränare för ett handbollslag i en av de högre serierna. Är kvinnan mindre kvinnlig för att hon lägger så mycket av sin tid på sitt idrottsintresse i stället för på barnen? Rentav illojal?

Jag har själv varit tränare och blivit bemött som mindre kunnig just för att jag är kvinna. Det låter inte riktigt klokt eller hur? Men är tyvärr en verklighet som alldeles för många kvinnor möts av när de bryter mönster. Inte särskilt uppmuntrande. För egen del blev jag mest förvånad att den typen av resonemang fanns kvar in på 2010-talet.

Jag undrar om inte bristen på kvinnliga tränare framför allt beror på vår samhällsstruktur. På hur man traditionellt väljer inom en familj dvs att kvinnan har huvudansvaret för barnen tills de flyttat ut och mannen oftare odlar ett intresse utanför familjen som får ta en hel del tid ur den gemensamma skålen. Speciellt om han är engagerad i den konservativa idrottsvärlden.

Det kanske rentav är dags att titta på nuvarande strukturer och ifråga sätta dem. Inte tjata om att det är så få kvinnor som väljer att bli tränare högt upp i seriesystemet. Vara lite rumpnisseaktiga och ställa frågan om och om igen ”Voffor då då? Voffor gör vi på dette viset?”

 

Mina övriga lördagskrönikor
hittar du under Mer Handboll/Krönikor

12/10 2019 Låt glädjen va’ me’
5/10 2019 Tänk på vad du säger så att du inte säger vad du tänker
8/6 2019 Hur modig är du?
18/5 2019 Vem vill ha mig?
11/5 2019 Handboll året runt är det ok?
23/3 2019 Dags att byta ut gammal skåpmat?
16/3 2019 Javisst ja de ska ju också vara med!
9/3 2019 Att våga gå sin egen väg
2/3 2019 Vad väljer du?
23/2 2019 Alla dessa matcher
16/2 2019 Hur får du ihop ekvationen?
9/2 2019 Rastar du också din mobil?
2/2 2019 En katt bland hermelinerna
26/1 2019 Vinna till varje pris?
19/1 2019 Det intensiva spelschemat
12/1 2019 Drömmen om guld
15/12 2018 Det får mig att se rött
8/12 2018 Den underskattade glädjen
1/12 2018 De allra mest ifrågasatte
24/11 2018 Det där med skador stora som små
17/11 2018 Har du också ett handbollshjärta?
10/11 2018 På läktarplats?
3/11 2018 En handbollstränares vedermödor

4 Kommentarer

  1. Varför inte ställa denna fråga till våra kvinnliga utlandsproffs som lägger ner massor av tid i sitt lag och/eller i landslaget.
    Även våra hemmaspelare som också lägger ner massor av tid både i laget och/eller i landslaget.

    • Tänker du på att de skulle kunna frågas om de vill vara tränare efter avslutad karriär? Den roll som jag skriver om i min krönika.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here