Lördagskrönikan eller Rastar du också din mobil?

Publikhav Foto: Mats Engfors

God lördagsmorgon. Blev det en tidig frukost idag för du sitter i en bil, på en buss eller ett tåg på väg till en handbollsmatch någonstans? Minns du vad du åt och hur det smakade eller var du så fokuserad på mobiltelefonen att du egentligen har noll koll?

ANNONS
ANNONS
ANNONS

Vi har ett internt skämt i vår familj om att människor är ute och rastar sin mobiltelefon. Dem möter vi på hundpromenaderna varje dag. Några av dem är så totalt omedvetna om sin omgivning att de gått rakt på någon av oss två- eller fyrbenta. Eller för den delen hållit på att cykla på oss.

Det är både fascinerande och skrämmande hur alla blir så fokuserade på den där lilla laddningsbara telefonen att omvärlden upphör att existera. Jag har haft föräldrar som suttit på plats under träningar, men helt omedvetna om vad deras barn hållit på med. Vad ger det för signaler till barnen? Egentligen.

Tristast är alltid de småbarnsföräldrar eller hundägare som är så fokuserade att de totalt missar de kontaktförsök barnen eller hundarna tar. Resultatet blir barn som kryper in i sin egen värld eller hundar som löser olika situationer på egen hand. Mamma/pappa eller husse/matte är ju ändå inte ”där”.

För egen del tog jag ett beslut för många år sedan att lämna mobilen hemma när jag är ute och promenerar med hundarna. För mig blev det en fristad från det ständiga kravet att vara tillgänglig. Åker jag iväg med dem på ett par timmar är det inte alls säkert att jag tagit mobilen med mig. Inte ens för att fotografera eller filma, vilket upprört vissa i vårt umgänge.

Men ärligt talat. Måste du ha mobilen med dig överallt? Om ja varför då? Måste du spela spel och titta på match samtidigt? Eller hålla löpande koll på alla andra handbollsmatcher som spelas samtidigt som ditt barn spelar en match? Eller filma eller fota mer eller mindre hela tiden? Eller läsa nyheter eller vad det nu är som gör att du inte klarar av att lägga telefonen ifrån dig i väskan eller jackfickan och strunta i den under den dryga timme som en handbollsmatch pågår.

Jag har suttit på pressläktaren och jobbat med tajta spännande matcher med kollegor som haft sociala media uppe samtidigt på sin dator. Som har kravet att i princip på slutsignal leverera en matchtext. Hur närvarande är man då i det som sker på plan? Egentligen.

Multitasking är det många som är stolta över att de kan. Det betyder helt enkelt att göra flera saker samtidigt. Men forskarna har visat flera gånger att man i stället är mindre effektiv! Hjärnan klarar helt enkelt inte av att sortera på samma sätt som när man gör en sak i taget.

Så varför håller vi på med multitasking i alla fall? För att vi tror att vi kan? För att det blivit en vana att kolla efter det senaste nyheterna någonstans samtidigt som du gör två-tre andra saker? Är det en bra vana för just dig? Varför inte skapa en ny vana och låta mobilen vila en stund när din kompis dömer en match, när ditt barn är på träning eller när du cyklar hem?

Våga låta bli mobilen, surfplattan eller datorn vila i en timme?  Våga stänga av dem och se hur du reagerar? Se hur lång tid som går innan du ”bara måste” kolla?

Jag säger inte att du aldrig ska kolla, men kanske mindre ofta och i stället låta din kompis på läktarplats få din fulla uppmärksamhet. Eller ditt barn på plan. Eller den där frukosten som du brukar äta varje morgon. Hur smakar brödet, teet, juicen eller vad du nu äter? Egentligen.

Mina övriga krönikor
hittar du under Mer Handboll/Krönikor

2/2 2019 En katt bland hermelinerna
26/1 2019 Vinna till varje pris?
19/1 2019 Det intensiva spelschemat
12/1 2019 Drömmen om guld
15/12 2018 Det får mig att se rött
8/12 2018 Den underskattade glädjen
1/12 2018 De allra mest ifrågasatte
24/11 2018 Det där med skador stora som små
17/11 2018 Har du också ett handbollshjärta?
10/11 2018 På läktarplats?
3/11 2018 En handbollstränares vedermödor

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here