God lördagsmorgon. Någon handboll på menyn? Kanske är du en av alla spelare eller ledare som ska iväg med bil, buss, tåg eller flyg? Och inte kommer hem förrän imorgon söndag? Eller har du tur och har helgmatchen på hemmaplan? Eller ska du iväg för att se ditt lag från läktarplats?
Så här dags på säsongen radar skadeproblemen upp sig. Det är något vi vant oss vid. Detta trots fysträning, uppvärmning och kännedom om den egna kroppen. I bästa fall är det en förkylning som sätter stopp. Ja om du nu inte går iväg och spelar match i alla fall förstås. Tränad att låta bli att lyssna på kroppen och tar en värktablett i stället.
Vad är det för värld idrotten har blivit? Den som för 100 år sedan var till för avkoppling och ett sätt att röra på sig tillsammans. När jag växte upp fanns det bara VM och OS inom handbollen. De spelades ungefär vartannat år. Europacuper fanns också, men enbart som hemma-borta matcher, inga gruppspel. EM och ungdomsmästerskap var i startgroparna. I stället gick vi man ur huse för att titta på division ett lagets matcher i serien, hoppades slippa se kvalspel nedåt och njöt av kvalspel uppåt. Trots att jag bodde på en liten ort med ishockey och bandy i största fokus vintertid.
År 2019 har det redan spelats ett mästerskap, VM för herrar. I den mest prestigefyllda Europacupen – Champions League är lagen inne i slutfasen av gruppspel nr 2. Sedan blir det hemma-borta matcher ända fram till finalhelgen, Final4. Seniorlandslagen ska spela träningslandskamper under våren.
Ungdomslandslagen ska träna, i vissa fall spela mästerskapskval och de något yngre är uttagna till regionala träningsdagar. Parallellt pågår USM och den vanliga serielunken med spelare som dubblerar i olika lag. Plus andra Europacuper. Många på läktarplats pratar redan om slutspelet som för första gången ska göras ”på riktigt” dvs bäst av fem i kvarts-, semi- och finalspel.
Jag skulle kunna fortsätta att rada upp alla dessa matcher. Min stilla undran är när hälsan för de individuella spelarna kommer att vara i fokus. I centrum. Hälsan och behovet av att få röra på sig som en gång var anledningen till att idrottsrörelsen växte. Har vi lite till mans glömt bort det?
I vardagslunken är det kanske svårt att höja blicken. I matcher när vinnarviljan och drivet efter medaljer från cuper, serier och mästerskap styr nuet. Hur viktiga är dessa segrar egentligen för en 30-, 40- eller 50-åring med kvarstående skador efter en intensiv idrottskarriär oavsett nivå? Ja för det är ju inte så att bara ”de bästa” spelarna får förslitningsskador. Skador som de får leva med resten av livet och ofta blir opererade för en eller flera gånger längre fram.
Forskarna varnar för att vi generellt rör oss för lite oavsett ålder. Samtidigt kommer det rön om att de som för tidigt specialiserar sig också skadas tidigare samt att alla dessa matcher ökar risken både för allvarliga skador och förslitningsskador. Hönan eller ägget? Vart är vi på väg?
Hur får vi fler människor att vilja att röra på sig och samtidigt hålla sig skadefria? Teorierna om detta är många. Tillbakablickarna till tiden före datorn och mobiltelefonen likaså. Men varför blicka bakåt? Eller fastna i olika teorier? Är det inte enklare att låta alla få vara med på sina olika premisser? Se individen och därigenom hjälpa till att skapa sammanhållning i rörelse? Å skita i att specialisera sig redan som 10-12 åring? Gå ut och lira lite boll m barnen eller kompisarna på hemmaplan bara för att det är så jäkla kul?
Ska det verkligen bli ännu fler matcher i seriespel, slutspel, turneringar och på internationell nivå? Så att allt fler spelare ser sig tvingade att tacka nej till landslagsspel pga för hög belastning både fysiskt och mentalt? Och att allt fler spelare går med ”småskador” säsongen igenom? Är det en sund utveckling? Egentligen.
Finns det några av alla dessa kostymklädda gubbar med massor av inflytande som har kurage nog att göra OS-åren mästerskapsfria? Och att växla med EM och VM för att öka intresset i stället för att göra oss trötta på alla dessa mästerskap inom handbollen? Och att minska antalet matcher i Europacuper före och efter mästerskapen? Är det pengarna som spökar? I så fall för vems skull?
Saxat från Riksidrottsförbundets dokument Idrotten Vill. ”Idrottsrörelsen är öppen för alla, oavsett fysiska, psykiska, ekonomiska och andra förutsättningar. Verksamheten ska präglas av respekt för alla människors lika värde. Barn- och ungdomsidrotten ska utgå från ett uttalat barnrättsperspektiv, med FN:s Barnkonvention som grund. Idrott är fysisk aktivitet som vi utför för att kunna ha roligt, må bra och prestera mera. Idrott består av träning och lek, tävling och uppvisning. Idrotten ger fysisk, psykisk, social och kulturell utveckling.”
Det tål att funderas över och diskuteras kring alla dessa matcher jämfört med dokumentet Idrotten vill. Ha nu en fortsatt fin lördag. Själv ska jag iväg och se en kamp mellan två topplag i en av de lägre serierna.
Mina övriga krönikor
hittar du under Mer Handboll/Krönikor
16/2 2019 Hur får du ihop ekvationen?
9/2 2019 Rastar du också din mobil?
2/2 2019 En katt bland hermelinerna
26/1 2019 Vinna till varje pris?
19/1 2019 Det intensiva spelschemat
12/1 2019 Drömmen om guld
15/12 2018 Det får mig att se rött
8/12 2018 Den underskattade glädjen
1/12 2018 De allra mest ifrågasatte
24/11 2018 Det där med skador stora som små
17/11 2018 Har du också ett handbollshjärta?
10/11 2018 På läktarplats?
3/11 2018 En handbollstränares vedermödor