Handbollen gav mig styrkan som ung att avstå alkohol

De bästa kickarna hittade jag i handbollen och inte i alkoholen.

Onsdag morgon. Det är kallt och mörkt i Göteborg och jag är på väg till jobbet. Vid Brunnsparken byter jag från buss till spårvagn. Jag hoppar på längst bak i vagnen och sätter mig på närmsta lediga plats. Med musik i öronen är jag i min egen lilla värld och det tar en stund innan jag reagerar på att så många människor söker sig längst bak i vagnen. Jag tittar då upp från mobilen och ser att längre fram i gången sitter en ung kille på knä med ansiktet ner mot golvet.

Jag drar ut hörlurarna ur öronen och hör hur killen hulkar. Runt omkring honom är det tomt, alla de som tidigare satt vid honom har flyttat på sig. Jag sitter där på min plats en mörk onsdagsmorgon och vet inte vad jag ska göra. Jag borde gå fram och fråga hur han mår, eller ringa 112, eller bara på något sätt visa att jag bryr mig. Men jag sitter där medan killen nu går från att bara hulka till att kräkas över golvet i vagnen. En man säger till chauffören som vid närmsta stopp tar sig bak i spårvagnen och frågar hur det är med killen. Killen säger att han är okej men när jag en kort stund senare lämnar vagnen sitter han istället på ett säte och kräks. När jag går av mår jag illa, dels av att se honom kräkas men dels för att i en vagn av massa människor så var det ingen av oss som tog ansvar för att en person i vår närhet mådde dåligt och antagligen behövde hjälp för han druckit alldeles för mycket alkohol.

Just alkohol är ett ämne jag velat skriva om ett tag, men det är svårt att skriva om alkohol, men i onsdags morse bestämde jag mig för att det var dags. Det är svårt att skriva om alkohol då den har en naturlig plats i vårt samhälle och när man utmanar föreställningen om den naturligheten så blir man ofta en ”moraltant”, en ”tråkmåns”, en torris”. Jag var ung när jag helt valde bort alkohol, handbollen hade extremt mycket att göra med det valet. I min värld gick inte idrott och alkohol ihop och eftersom handbollen betydde så mycket för mig så var det på något sätt ett självklart val. Än idag har jag inte druckit alkohol. Jag har aldrig känt ett behov eller en längtan. Som ung fick jag mina kickar från handbollen samt en självkänsla som gjorde det enklare att säga nej. Handbollen gav mig styrkan att stå emot grupptryck som ung, även grupptrycket från mitt eget lag. Det har inte alltid varit lätt, det har ibland varit utmanande och tröttsamt, att konstant bli ifrågasatt och sedd som en ”tråkig” person. Det kan vara tröttsamt även som vuxen ska ni veta. Men att våga stå upp för mig själv och följa mitt hjärta har gett mig så mycket mer än vad alkohol någonsin hade kunnat ge mig som ung.

Idrott har generellt en god inverkan på ungdomars alkoholkonsumtion och kan vara en bidragande faktor till att många ungdomars alkoholkonsumtion senareläggs. De faktorer som påverkar är till exempel tränare och ledares förhållningssätt till alkohol samt att många ungdomar stannar kvar även i högre åldrar inom föreningsidrotten vilket innebär ett ansvar gentemot lag och förening.

Dock tror jag att många av oss som kanske framförallt hållit på med lagidrott vet att vid en viss ålder börjar alkoholen smyga in på lagfesterna, många ungdomar inom föreningsidrotten gör säkerligen sin alkoholdebut just på en lagfest. Det börjar även hända att spelare ibland kommer lite bakfulla till matchsamling en lördag eller söndag. I lagidrotter är det viktigt att passa in i gänget och precis som du ska prestera på planen så är det ett plus i kanten om du även kan prestera på sociala tillställningar. Vissa lag har en kultur där nya, ofta yngre, spelare nollas in genom olika moment där alkohol ofta spelar en viktig roll. Som ung kan det vara svårare att säga nej och en längtan efter att passa in stor, det gör unga till lätta offer för grupptryck, framförallt från grupper som generellt betyder mycket för dem.

Jag har spelat i lag som underårig där straffet på att till exempel komma försent varit att köpa alkohol till nästa lagfest. Jag har som underårig valt bort lagfester för jag visste att lagkompisar skulle pusha för att jag i alla fall skulle ta en cider fast de visste att jag inte drack alkohol. Jag har som underårig spelat matcher där alkoholen efter matchen varit viktigare samtalsämne än matchen i sig.

Hur mycket jag än önskar att ungdomsidrotten skulle vara skonad från alkohol och en fristad för ungdomar med missbruksproblematik i sin närhet så vet jag att det inte kommer bli så. Men jag hoppas att ni unga idrottare som väljer bort alkohol vågar och orkar hålla fast vid det trots påtryckningar. Jag hoppas att ni som dricker respekterar de som väljer att inte dricka och att ni i alla fall då och då (om inte alltid) har nyktra lagfester. Jag hoppas att ni som lag håller varandra om ryggen och tar hand varandra, nyktra som onyktra. Jag hoppas att ni tränare och ledare för unga är goda förebilder och att ni diskuterar alkohol med era spelare. Jag hoppas att alla ni klubbar och föreningar där ute har policys för drog- och alkoholkonsumtion för era ungdomar.

Mest av allt hoppas jag att handbollen ska ge er unga samma inre styrka som den gav mig att våga säga nej till saker ni inte vill vare sig vad det är. Jag vill dessutom att ni ska komma ihåg en sak, alkohol är inte en nödvändighet för att leva fullt ut. Mod är en nödvändighet för att leva fullt ut.

27-årig tjej med rötterna i Smålands Jerusalem som numera bor i staden där alla heter Glenn. Utbildad idrottsvetare som arbetar med friskvård och som titulerat sig som handbollsspelare i 14 år. Tror på att träning är botmedel mot mycket men även att choklad kan vara det. Vill leva utan att ångra någonting och skriver därför relativt utelämnande krönikor om mig själv om saker som ligger nära hjärtat.