David Krusell skickar en styrkekram till behövande i dagens Fredagskrönika.
Tänk dig att du flyttar till en ny stad. Du går på ICA, utanför sitter den lokala tiggaren med dubbla jackor och trött papperskopp. Du kanske slänger ett getöga åt personen samtidigt som du skickar en mental styrkekram till denne.
Du ska handla för första gången, du hittar inte riktigt i gångarna och ser ut som någon som tänker snatta. Så du försöker se ut som någon som inte snattar.
Anledningen till att du flyttat är att du fått nytt jobb. Det nya jobbet har skrivit ut papper, svart på vitt, om anställningsavtal. Däri står vilka skyldigheter du har till din nya arbetsgivare, men också vilka skyldigheter som din arbetsgivare har till dig. Ni sätter er på ett kontor för att signera alla papper. Det bjuds på kaffe och mandelkubb. Alla är glada. Någon går förbi gör pistolen och nicken. Allt känns rätt.
Och allt går bra, du jobbar på och trivs med det mesta på den nya arbetsplatsen, kollegorna är bra, lokala maten är inget du blir (jätte)magsjuk utav, och din nya arbetsgivare verkar också nöjd med dig. Men så en dag, så kommer chefen ner på lunchen och vill prata lite. Det är inte det där, ”prata lite” som när Bulten och Saxen ska prata på sin fackliga rast och planera sin kommande semester efter Viking Lines avgångstabell i sommar. Nej, det här är lite mindre allvarligt än så.
Chefen vill prata om din lön. Den lön ni skrivit under på för några månader sedan, om den lön som ni kom överens om var skälig ersättning för dina tjänster. Och fast mandelkubben knappt hunnit sköljas ner ur gommen, så vill chefen att du ska sänka din lön nu.
Sanningen är att chefen vill att du och alla andra på jobbet ska sänka era löner. Det är inte så mycket sättet chefen säger det på, lite som när föräldrar säger åt sina barn att göra som deras föräldrar säger, annars blir det ingen jävla julafton alls, och hur kul blir det för dina syskon då egentligen? Vavava!?
Nej, de är inte det värsta. Det värsta är att chefen faktiskt haft möjlighet att säga något tidigare, men valt att inte säga något förräns nu. Chefen väntar tills det är dan före dopparedan. Om du nu ska gå med på lönesänkningen, så måste du sluta köpa massa sådana där onödiga saker som typ, mat, toapapper och husförsäkringar.
Det hade kanske varit lätt om du visste att du kunde hitta jobb någon annanstans, att du kunde ställa dig och skrika ”SHOW ME THE MONEY!” på Skövdes centralstation, åt din chef? Men nu är det som så, att de flesta arbetsgivarna inom din sektor av yrkesval jobbar lite på samma sätt. Inte alla. En del kan räkna och förstå att Kommunals hantering av VISA-kort inte var en instruktionsbok för hur handbollsklubbar bör drivas.
Men så finns det de där andra 40 procenten som sitter i styrelser i Elitserien och låter lite som Homer Simpson gör när han äter munkar, när någon frågar hur siffrorna ser ut inför säsongsstarten.
Tänk om du varit så dum att du dragit med dig din partner till den här staden där du hittat ditt nya jobb. Och tänk om ni har varit så pass dumma att ni skaffat barn också, nu när ni varit så f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t dumma som faktiskt TROTT på det som stod i kontraktet.
Så nu sitter ni där. I er lägenhet med en ansökan till Lyxfällan i ena handen och en ansökan till Paradise hotel i andra, i hopp om att det ska ge er fler följare på Instagram och således lösa era problem.
Fast har du tur, så har det ekonomiska läget redan nått ut i den ankdamm som kallas handbolls-Sverige och gett vågor. Vågor åt alla andra klubbar med bristfälliga kunskaper i ”om Adam har två äpplen och sedan tappar ett, hur många har han kvar ifall du ska få lön från en handbollsklubb då?” Och då blir du kontaktad av någon utav dessa som erbjuder sig att ta dig under sina fågel Fenix-vingar. Har du ännu mera tur så får du ungefär samma lön som Django hade, och en klapp på axeln som säger ”lirar du bra den här sässen så ska vi se till att ordna något riktigt fint åt dig nästa säsong, serru”…
Har du otur så får du en ny mandelkubb och ett nytt utskrivet papper med siffror inom parantes högst upp i ena hörnet. Samtidigt som din nya chef säger ”du kan lita på oss” .
Så alla ni som har hand om kontrakt av något slag där man lovar att betala ut saker för idrottsliga tjänster, om ni bara skulle ta och…Ja, alltså, kanske inte vara sådär som hantverkare är, och säga en sak fast mena tvärtom, så kanske alla anställda skulle ha lite mer förtroende för er och idrotten ni säger er älska och brinna för…
Jag har väl inga trust issues, egentligen. Och jag säger inte att alla som äter mandelkubb eller sitter i olika styrelseuppdrag för diverse handbollsklubbar har en speciell plats i helvetet (precis bredvid alla hantverkare). Men man skulle kunna säga att förtroendet kanske fått sig (ytterligare) en törn.
Till alla de som mer eller mindre livnär sig på handboll och nu tvingas sänka sina löner (och eventuellt börja snatta på ICA?) så lovar jag att slänga ett getöga åt er nästa gång vi ses och skicka en mental styrkekram, så ska ni se att allt blir bra.
Varma styrkekramar,
David Krusell