Törnander: ”CK har varit en fullträff i Varberg”

OV kör över allt motstånd, IFK Karlskrona har hittat formen efter en knackig inledning och hur bra är egentligen Anderstorp? Herrallsvenskan har nu börjat sätta sig efter åtta spelade omgångar, och jag har gjort ett försök att sammanställa läget i lägen efter deras placering i tabellen.

(Ja, när denna text kommer ut har Skånela och Västerås hunnit trycka in en match i omgång 9 – det kommer jag högaktningsfullt att bortse ifrån).

OV Helsingborg

Ja, vad säger man om ett lag som tagit full pott efter åtta omgångar, och som redan enkelt avfärdat tvåan, trean och fyran i serien? Inte mycket mer än att det ser ut som att OV kommer jogga hela vägen tillbaka till Handbollsligan utan några större problem. Det stabila försvarsspelet tillsammans med en överkvalificerad Espen Christensen i målet är det ännu inget lag som konsekvent under ren hel match lyckats överlista eller forcera.

Känslan just nu är att OV är lite bättre i alla faser av spelet än alla andra lag och att de varit i full kontroll i samtliga matcher de spelat. Kanske skulle en skada på Espen Christensen kunna rubba OV lite grann, men bakom honom finns Micke Andersson som inte är någon duvunge han heller.

HK Varberg

När Hasse Karlsson inför säsongen lämnade över stafettpinnen till Christer ”CK” Karlsson efter åtta säsonger som huvudtränare för Varberg, efter en säsong där Varberg haft ekonomiska bekymmer och tvingats kapa spelarlöner mitt i säsongen, var nog frågan på mångas läppar var Varberg egentligen stod inför säsongen 2023/24?

”CK” är förmodligen Allsvenskans mest rutinerade tränare och det har visat sig att han varit en fullträff i Varberg. Med Carl Aronius i strålande form och ett lag som lyser av nytändning får man säga att Varberg överträffat förväntningarna hittills. Att man skulle vara med och slåss om kvalplatserna trodde nog de flesta inför säsongen, men i min bok har Varberg varit lite bättre än de andra fem-sex lagen jag på förhand trodde skulle befinna sig i det skiktet av tabellen.

Skånela IF

Även Skånela gick för första gången på länge in i en ny säsong med en ny huvudtränare, eller åtminstone för första gången på länge utan Jimmy Karlsson vid rodret. Spelartruppen är nästan oförändrad från förra säsongen vilket brukar vara en framgångsfaktor i Allsvenskan där spelaromsättningen är relativt hög. När Gustav Näslund bröt kontraktet med RIK innan det ens påbörjats fanns det egentligen inga anledningar till varför Skånela inte skulle vara ett topplag även denna säsong, och det rödklädda Märstagänget har hittills visat Sverige vad de kan (ni som vet, ni vet).

Ett litet frågetecken för Skånela är dock Simon Lindberg, som inte sett ut riktigt som sig själv i säsongsinledningen. Han har inte varit dålig, men det ser ut som att han är lite begränsad av något, kanske är det ljumsken som spökar igen? Kommer han igång i gammal storform samtidigt som Kenan Omerovic, nu tillbaka från skada, hållet samma nivå som förra säsongen kommer det att bli kval uppåt även denna säsong för Skånela.

HK Drott Halmstad

Trots att det blev en stjärnsmäll i omgång åtta mot OV så har Drott visat att man fortsätter gå framåt. Förra säsongen var man som jag tidigare nämnt i denna spalt seriens bästa hemmalag och seriens sämsta bortalag, men i år har Drott redan tagit lika många poäng borta (fyra) som på hela förra säsongen. Jesper Järlfors och Niclas Närenborn har tillfört mycket på niometer, både i form av spetsegenskaper men också i form av att Drott nu kan gå runt på fler niometare utan att tappa allt för mycket spelkvalité.

Det bjuds sällan på speciellt många överraskningar när Thomas Sivertssons gäng spelar handboll, men det finns en stabil grund att stå på i alla faser av spelet som spelarna ser ut att vara trygga i och som de tror på. Jag tror dock att de kan sakna den sista spetskvalitén för att ta den sista kvalplatsen som både Kungälv och Vinslöv kommer att försöka sno åt sig.

Anderstorps SK

Från en Thomas Sivertssons gäng till ”Tubbi” Sivertssons gäng – Anderstorp är det enskilt största utropstecknet hittills i herrallsvenskan. Väldigt fint målvaktsspel från HF Karlskrona-lånet William Psajd tillsammans anfallsspel som i mångt och mycket kretsar kring härföraren Leonard Gegaj placerar alltså ASK på en femteplats för tillfället. Segern mot Varberg i förra omgången visade verkligen vilken högsta nivå smålänningarna besitter. Hemma i skolådan Anderstorps Sporthall har man vunnit fyra av fem matcher, vilket också är samtliga 8 poäng man tagit i år. Drott visade förra säsongen att man kan klara sig kvar i herrallsvenskan genom att bara i princip vinna alla hemmamatcher – kanske har Thomas delat med sig av sina hemliga knep till storebror ”Tubbi”?

VästeråsIrsta HF

Att Västerås inte utnämns till det största utropstecknet beror enbart på att Anderstorp får anses ha överträffat förväntningarna ännu mer. Stora skiften i truppen, med bland annat tre nya niometare in i Arvid Boquist (05), Alex Andersson (04) och Elias Ihrsén (05) skapade vissa frågetecken inför säsongen. Alla tre har fina meriter från ungdomshandbollen och har gjort bra ifrån sig i division 1, men att detta unga Västerås kunna kliva in direkt och leverera i allsvenskan var det nog få som trodde. Isak Karlsson har varit lagets absolut viktigaste spelare hittills och har tagit ansvar när det som mest behövs. Jag tror i slutändan att det kommer bli tufft för VI att utmana om kvalplatserna uppåt, men fortsätter de på den inslagna vägen kommer de hålla sig på säker mark i mitten av tabellen.

Kungälvs HK

Innan säsongen var nog inte en sjundeplats vad Kungälv såg framför sig efter åtta spelade omgångar. Man har kvalat uppåt de två senaste säsongerna och truppen såg minst lika stark ut inför denna säsong. Tappet av Alexander Regen har dock varit tyngre än åtminstone jag trodde på förhand, hans spärrspel var en stor del av Kungälvs framgångsrika anfallsspel tidigare säsonger. Med den individuella kvalitén som finns på niometer hör Kungälv hemma i toppen.

Lite tuffare blir det om ryktet om Tobias ”Rumän” Johansson till Sävehof stämmer, då det inte finns någon riktigt naturlig ersättare i truppen just nu och det förmodligen blir tufft att hitta en högernia mitt under säsong. Rhåsson-Rybo-Hermansson är visserligen ingen dålig uppställning, men någon av dem behöver då spela högerhänt högernia och dessutom ersätta en av seriens bästa spelare på den positionen. Nu väntar ett spännande möte med Hammarby i Svenska cupen för bohuslännigarna innan klättringen uppåt i tabellen ska starta.

Vinslövs HK

Jag skulle i princip kunna göra en copy/paste på texten om Kungälv här. Vinslöv har inte levt upp till de förväntningar som fanns innan säsongen ännu, och även om man blivit bättre och bättre så gäller det att inte hamna för långt efter för att kunna hänga med i racet om kvalplatserna. Precis som Kungälv har Vinslöv ett spelarmaterial som kan kvala uppåt, men helheten har inte suttit tillräckligt bra hittills. Elias Holmström är fortfarande seriens bästa mittsexa offensivt och Dalibor Doder skojar fortfarande med vilken försvarare som helst i sina bästa stunder. Vinslöv behöver hitta en stabilare lägstanivå för att fortsätta utmana uppåt.

IFK Karlskrona

Noll poäng efter fem omgångar har blivit fyra poäng efter åtta omgångar. Danne Steen styr och ställer och precis som förra året har Karlskrona krigat sig till de poäng man nu har. Flamur Gerbeshi i målet är en stabil sista utpost som kommer rädda några poäng åt IFK, och man får hoppas att det tillsammans det fina kollektiva försvarsspelet man hade förra säsongen tillsammans med Steens briljans framåt kan säkra tillräckligt många poäng för att hänga kvar. Joshua Västerlund har fortfarande inte riktigt kommit loss – där finns sparkapital att hämta.

Redbergslids IK

Det såg inte ljust ut för RIK ett par omgångar in. Sen dess har man fått in Erik Karelius och Elias Lundstad, och nu ser det betydligt ljusare ut för de mesta mästarna. Johan Bergström har hittat formen i kassen och det finns individuella kvalitéer hos RIK som gör att man borde bli bättre och bättre ju längre säsongen går. Får man ihop det kollektiva på ett bra sätt med alla de nya pusselbitarna som kommit till så ska det bli spännande att se vad RIK kan uträtta.

HK Torslanda Elit

Stommen med Gunnar Bodin, Hugo Johansson, Alex Sundbäck och Jonas Åberg har varit i Torslanda i vad som känns som en evighet. Gunnar Bodin är numera så sammankopplad med Torslanda för mig att jag är mer eller mindre övertygad om att han spelat där sedan Jesus gick i badbyxor.

Torslanda gnetar på har en trupp som vet exakt vad som krävs för att klara sig kvar i allsvenskan. Man lever mycket på sitt halvdistansspel med Bodin-Johansson-Sirén på nio meter och med den minst sagt välvuxne Sundbäck som delar av på mittsex. Torslanda brukar nöta ner tillräckligt många lag för att åtminstone slippa direktnedflyttning, och skulle det bli en negativ kvalplats för dem så lär det väl sluta ungefär på samma sätt som förra året.

Tyresö Handboll

”Svårspelade Tyresö” måste vara en av herrallsvenskans mest nednötta klyschor. Oftast syftar de som skriver eller säger det på Tyresös frekventa användande av 7-6 samt att man spelar en lite annorlunda handboll än övriga lag i serien, men denna säsong har man uppenbarligen inte varit tillräckligt svårspelade.

Likt Torslanda så innehåller Tyresös relativt unga trupp ändå många spelare som spelat i allsvenskan ganska många säsonger och vet vad som krävs. Att Erik Borgenhäll och Simon Hjortenbo hittills har saknats efter en skador på försäsongen påverkar naturligtvis Tyresö en del, och när dessutom Lukas Rylander saknats de senaste omgångarna har Tyresö varit lite väl tunna på niometer. Efter ett tufft spelschema omgång fyra-åtta väntar nu några viktiga omgångar fram till jul, där man behöver vara tillräckligt svårspelade för att få med sig några tvåpoängare.

IFK Ystad HK

Ytterligare ett lag som inte haft den säsongsinledning man hoppats på. Tappet av Rasmus Nilsson kommer naturligtvis svida för skåningarna, även om en av deras två segrar kom dagen efter att han annonserade att han lämnar Ystad och avslutar sin handbollskarriär. Det finns dock ljuspunkter för Di Röde, och tvåa av dem är trotjänarna Axel Eriksson och Christoffer Nilsson. Framförallt Axel Eriksson är en sån spelare som aldrig får den credd han förtjänar men som är en väldigt stabil handbollsspelare. Jag tror att man hade kunnat droppa ned honom på vilken nivå som helst i handbollsvärlden, allt från division fyra till Champions League, och man hade fått exakt samma output – två-fyra mål när han rycker bakom försvarare som lyfter och ett otroligt intensivt försvarsspel.

Ystad har haft en tendens att bara spela jämna matcher hittills, och det är marginaler emot som gör att man nu parkerar på nästsista plats i serien. Kanske kommer det att jämna ut sig med marginaler över hela säsongen så att Ystad glider upp på en mittenplacering, men klart är att man behöver hitta sätt att vinna matcher för att undvika fler hedersamma förluster.

LIF Lindesberg

Det blev en seger i första omgången för Bergslagens stolthet, men sedan dess har det bara blivit en ytterligare seger för dem. Det är inte heller några lätta matcher som väntar för Lindesberg, utan matcherna mot Tyresö och RIK kommer bli nycklarna för att slippa gå på julledighet som jumbo. Spelet har sett helt okej ut, men känslan har varit att man saknar en x-faktorspelare som kan kliva in och ta över matcher. Tobias Warvne och Jesper Nilsson skulle kunna vara sådana, men har inte varit det tillräckligt ofta hittills.

Nu får man tillbaka Jesper Jakobsson från Hallby, och kanske är det vad man behöver för att ta nästa kliv. Det är tufft att vara nykomlingar och extra mycket så när det denna säsong inte finns någon klar jumbo som räddningsplanka vilket nästan alltid varit fallet i herrallsvenskan tidigare. Jag tror inte att Lindesberg kommer att bli det, men just nu ser det ut som att man kommer behöva kriga ordentligt för att undvika att studsa tillbaka ner i division 1 direkt.

Johan Törnander