Var står din klubb när säsongen 2021–22 närmar sig? Handbollskanalens reporter Ola Selby går igenom samtliga 14 lag i Handbollsligan. Vilka är nyckelfigurer och vad står på spel under den kommande säsongen?
Sävehof fick sin drömtränare och med Mikael Apelgren på bänken blev det SM-guld direkt. Men utan seriens bästa spelare kommer det att bli en större utmaning att försvara guldet, Jonathan Edvardsson har trots allt lämnat ett stort genomtrevlig-duktig på allt-svärmorsdrömshål bakom sig. Bortsett från att ha tappat seriens bästa spelare får Sävehof nu vänja sig vid att vara seriefavorit igen.
Hur tog sig IK Sävehof hit?
Vi tar en kort titt på hur förra säsongen såg ut för IK Sävehof.
Utropstecken:
Jonathan Edvardsson: Inledde säsongen med att göra mål på allt när Sävehof besegrade Hallby i den första omgången. Dominerade första halvan av säsongen och belönades med en plats i den svenska VM-truppen. Plats 16 i skytteligan, etta i assistligan, sexa i MEP – det är rätt starka papper. Dessutom en fantastisk pådrivare och ”visa vägen-spelare”. Att han sedan fick pris som årets stjärnskott är naturligtvis kul för ”Jonte”, men svårt att ta på allvar eftersom han debuterade 2014.
Förstaplatsen i grundserien: Få (ingen?) hade tippat Sävehof som etta i grundserien. De flesta trodde nog att det skulle ta längre tid än så att få ihop ett nytt lag och med en ny tränare. Men Sävehof blev, som mästare ofta blir, bättre och bättre ju längre säsongen gick.
Mikael Apelgren: Var otroligt smart och taktiskt driven som spelare och därför är det inte så konstigt att han håller mycket hög klass som tränare. Man måste komma ihåg att Emil Berlin, Felix Möller, Pontus Brolin och Elias Skipagötu alla utvecklades enormt under säsongen och hade stora roller i slutspelet. Där i ligger en stor del av den forne mittnians styrka som tränare – förmågan att utveckla spelare.
Frågetecken:
Starten på säsongen: Här får jag verkligen ”skohorna” in något, men starten på säsongen var lite skakig för Partillelaget. Segern i premiären mot Hallby, där Sävehof tappade lite i andra halvlek och knappast vann komfortabelt, följdes av oavgjort hemma mot Ystads IF, storförlust borta mot HK Malmö och oavgjort hemma mot Önnered.
Förväntade nyckelfigurer 2021–22
Jonathan Stenbäcken: Det finns säkert många som har höga förväntningar på Jonathan Stenbäcken – men faktum är att 33-åringen mest har spelat försvar de senaste åren i Skjern. Därför är det med en lite oviss status som Stenbäcken flyttar hem. Men ska Sävehof lyckas i år igen kommer Stenbäcken att bli viktig på flera andra plan – inte bara på handbollsplanen. Kan han ta en roll som lagpappa och samtidigt acceptera att han inte kommer att vara centralpunkten i anfallsspelet? I så fall är det ett otroligt bra nyförvärv signerat sportchef Emil Berggren.
Sebastian Karlsson: En av seriens bästa högersexor de senaste åren. Levererar alltid när det gäller som mest och har ett gäng SM-guld att visa upp som bevis för det. Säker i läget, snabb som en vessla och dessutom småful i spelet. Definitivt landslagsmässig i sina bästa stunder.
Elias Skipagötu: Sällan har jag varit så spänd på att se en spelare som jag var på att se det färöiska fenomenet förra säsongen. Om Skipagötu motsvarade mina förväntningar? Definitivt. Det finns säkert de som säger ”men han är ju inte särskilt imponerande i försvarsspelet”, men vem bryr sig? Maken till offensiv talang har jag sällan sett. I år förväntar jag mig att Skipagötu får en ännu större roll och att han kommer att vara ännu bättre. Jag gissar att han kommer att överträffa mina förväntningar, igen.
Förväntad MVP 2021–22:
Felix Möller: Mittsexan fyller 19 i september. 19! Redan förra säsongen var han en av seriens bästa på positionen och framförallt imponerade hans mognad. Kombinationen att redan vara så skicklig både bakåt och framåt i så ung ålder och dessutom spela så smart, det säger mig att Felix Möller redan är en av landets bästa mittsexor. När svenska landslaget dessutom har det tunt på positionen borde Möller, med en bra säsong, vara aktuell för en plats.
Förväntat genombrott 2021–22:
Pontus Brolin: Fick mycket speltid förra säsongen eftersom viktige försvarskuggen Vetle Eck Aga hade skadeproblem. Man kan väl lugnt säga att unge Brolin tog det på rätt sätt. Otroligt duktig i försvarsspelet. Men då har han kanske redan fått sitt genombrott, tänker ni? Jag tycker inte det. Fokus förra säsongen låg mest fokus på Skipagötu, Möller och i viss mån Emil Berlin. I år tror jag att Brolin kan få mer speltid framåt och när han dessutom kommer att fortsätta på den inslagna vägen försvarsmässigt blir det svårt att blunda för honom när det pratas genombrott.
Nytt ansikte att lära känna:
Alexander Westby: Henrik Tilsted var Handbollsligans bästa vänstersexa förra säsongen och i mitt tycke en av seriens bästa någonsin på positionen. Men eftersom dansken lämnat för Bjerringbro-Silkeborg behövde Berggren agera och valet föll på Alexander Westby, en artist ute på vänsterkanten. En stor fördel här är att Apelgren och Westby känner varandra väl efter åren i Elverum – räkna därför med en kort acklimatiseringsperiod för norrmannen.
Kommer IK Sävehof klara av att…
Ersätta Jonathan Edvardsson? Lagkaptenen kunde användas överallt på niometer och i alla lägen under en match, så det blir naturligtvis svårt. Emil Berggren har förstärkt på niometer med Olle Ek, Jonathan Stenbäcken och talangen Marcus Lennernäs och tillsammans med de andra niometersspelarna kommer de att få dela på ansvaret att ersätta landslagsspelaren. Att där skulle finnas en spelare i truppen som kan ersätta Edvardsson tror jag inte någon förväntar sig.
Klara av att hantera favorittrycket? Förra året kunde laget smyga. Givetvis hade konkurrenterna respekt för Sävehof och för Apelgren, men i år har det pratas mycket mer Sävehof under de övriga lagens försäsong. Framförallt handlar det om att lösa Sävehofs flexibla försvarsspel med aktiva tvåor. Anledningen till att jag fokuserar på det och inte på själva trycket från supportrar och media är att jag är säker på att de kan hantera den biten. Frågan i nästa skede blir om de kan hantera att de nu är laget alla vill slå.
Kombinera Handbollsligan med spel i Europa? Historiskt sett brukar svenska lag ha svårt att kombinera spel i Handbollsligan med spel i Europa. Det sliter rätt hårt med alla resor och är truppen inte den bredaste kan det bli problem i förlängningen. För Sävehofs del är det spel i European League som väntar och då blir det en hel del matcher. Samtidigt är det något som Emil Berggren, Mikael Apelgren och de andra välkomnar.
För att säsongen 2021–22 ska bli en framgång måste IK Sävehof:
- Försvara sitt SM-guld. Det är inte svårare än så. Att ta hem grundserien tror jag inte att Apelgren och gänget bryr sig särskilt mycket om, men givetvis är det ett misslyckande om Sävehof inte försvarar sitt guld från förra säsongen.
Slutord
Det känns som att det är läge för en ny Sävehof-dynasti, precis som det var 2010–2012. Seriens bästa tränare finns i klubben, en sportchef med enormt kontaktnät finns också där och det kryllar av talangfulla spelare som får chansen. Dessutom har Sävehof pengar och kan, om de vill, locka till sig hemvändare. Känslan är att Sävehof tar SM-guld i år igen och att det är deras unga garde som ligger bakom det.