Nu har vi publicerat allt material gällande Report cards och utan att bli långrandig (det har jag kanske varit tillräckligt på ämnet) så är vi väldigt nöjda med det inledande resultatet. Nu hoppas vi på förändring i föreningarna (med förhoppningen att tränare och klubbmänniskor tar till sig av spelarnas kritik).
I kölvattnet av Report cards har vi fått flera förslag och inspel om att försöka ta ett grepp om hur andra inom handbollen har det. Domare till exempel. Det blir inga Report cards på domarnas arbetsvillkor, åtminstone inte just nu, men jag kan inte låta bli att fundera lite över domarnas förutsättningar att kunna göra ett bra jobb eller hur väl de “trivs på jobbet”.
Domare är rätt unika inom svensk handboll. De är i en position där inte bara arbetsgivaren utan precis alla andra påverkar deras jobb och situation. Spelare, ledare, publik och alla andra som jag nu har glömt gör sitt för att påverka domarna. Ofta är känslan dessutom att det är alla mot en. Och hur lätt skulle du eller jag tycka att det var att känna sig glad, nöjd och peppad i den arbetsmiljön?
Ja, domarna har på sätt och vis valt att försätta sig i den situationen själva och de är nog smärtsamt medvetna om hur miljön ser ut, men det innebär inte att det är okej. För hur många hashtags och slogans man än skriver med “respect the referee” så handlar det i slutändan om hur vi agerar mot varandra, oavsett om det gäller mot domare eller mot de som är högljutt “gnälliga” på domarna. Och där kan vi alla bli bättre!
Har du frågor om report cards eller annat du vill framföra är du alltid välkommen att höra av dig. Du når mig enklast på ola.selby@handbollskanalen.se.