Har det undgått någon som följer handboll i Sverige att vi har börjat publicera resultatet av enkäten vi skickat ut? Jag tror inte det. Reaktionerna har varit många och de har varit allt ifrån fina hyllningar till rejäla sågningar.
För det första är det väldigt kul att folk bryr sig, att det här engagerar. Huvudsyftet med Report cards var att bidra till att göra det bättre för spelarna, vilket vi fortfarande tror och hoppas att publiceringen av resultatet kan bidra till.
Och man vet att man tar rätt initiativ när folk reagerar, så enkelt är det.
När det gäller kritiken mot enkäten är det, nästan uteslutande, tränare som har reagerat och ifrågasatt vår metod. Däremot säger spelarna ingenting utan de verkar nöjda med publiceringen (annars tror jag att vi hade fått höra även ifrån spelarna själva).
Det vi kan se är att frågorna kring spelarnas arbetsvillkor och allt som har med det att göra nu diskuteras på en helt annan nivå och i mycket högre omfattning. Sociala medier svämmar över av kommentarer och det har helt enkelt blivit liv i luckan.
Då har vi ändå inte tagit det till nästa steg som handlar om professionella och attraktiva arbetsgivare som lockar talangerna till vår bransch, istället för att de ”tvingas” sluta och istället ta ett välavlönat jobb inom en annan bransch.
Jag har svårt att förstå kommentarerna från tränarna om att ”fel” spelare har tyckt till. Har föreningarna ett lag eller flera grupperingar? Vad har de för kultur och sammanhållning om bara vissa spelares svar från undersökningen ska räknas? Det är också viktigt att poängtera att vi vinklar på hur stor andel av spelarna som är nöjda eller mycket nöjda – hade vi lyft fram underbetyget hade det sett ännu värre ut. Framförallt med tanke på vissa av de citat från spelarna som vi valt att inte publicera, för att skydda både spelare och föreningar.
Ledarnas förtroende för spelarna verkar vara uppseendeväckande lågt. Kan inte bra ledare med god kommunikation och ledarskap få åtminstone majoriteten av spelare 12-18 ”på sin sida”? Givetvis kommer alltid någon komma i kläm och vara kritisk eller ”bitter”, men inte alla spelare 12-18 i truppen.
Dessutom är det så att många av de kritiska kommentarerna från spelarna som riktas mot föreningarna har rimliga förklaringar bakom sig och behöver nödvändigtvis inte tolkas så negativt. Nästan all kritik som framkommer i vår enkät är problem som borde kunna lösas genom bättre kommunikation från klubbarna. Och inte borde vissa klubbar bli förvånade när en form av kritik kan vara att spelarna själva får betala för mat efter bortaresor. Det borde väl klubbarna redan känna till?
Vi hoppas så klart att vi nästa säsong får svar från 100 procent av spelarna och att vi då kan redovisa för samtliga lag och därmed ”veta” att det inte bara är missnöjda spelare 12-18 som (enligt vissa tränare) ”gnäller”.
Jag vill återigen poängtera att så här långt har inte en enda spelare har hört av sig sedan vi började publicera resultatet av enkäten. Nu har vi publicerat cirka hälften av lagen, men ett gäng föreningar återstår fortfarande. Så länge spelarna tycker såhär och tar sig tid att svara på enkäten så kommer vi att fortsätta att be om deras feedback och synpunkter – i ännu större utsträckning om klubbarna vill “förbjuda” den.
Det ska svida lite för att saker ska kunna bli bättre. Det måste svida lite för klubbarna att de får anstränga sig lite mer för spelarna, kanske för att erbjuda yoghurt efter träningen. Det ska också svida lite för oss på Handbollskanalen att lansera det här, att vi får kritik kommer bara att göra enkäten bättre till nästa år.
Har du frågor om report cards eller annat du vill framföra, oavsett om du är tränare, spelare eller annan handbollsintresserad, är du alltid välkommen att höra av dig. Utan debatt och åsikter sker ingen förändring. Du når mig enklast på ola.selby@handbollskanalen.se.
