Richard Hanisch om slutet på en 20-årig resa: ”Jag har nog inte riktigt fattat det än”

Efter två decennier i handbollens absoluta strålkastarljus är resan slut. Richard Hanisch lägger skorna på hyllan med ett cv som få kan matcha: SM-guld, utlandsäventyr och tunga titlar. Men bakom framgångarna finns också en historia om en kropp som tagit stryk, en kontroversiell avstängning och en längtan efter att bara få vara pappa.

Det är en vardagsmorgon i Skövde och Richard Hanisch har precis påbörjat sin arbetsdag på SveRob, ett företag inom robotindustrin. Kontrasten mot de kokande arenorna i Champions League eller de avgörande slutspelsmatcherna i Kristianstad är total. Men för Richard är det precis så här han vill ha det nu.

– Jag har nog inte riktigt fattat det än, säger han om beslutet att sluta.

– Det är klart att det är tråkigt när säsongen tar slut genom att man åker ut, men samtidigt finns en enorm lättnad i att vara ledig. Jag tror att den riktiga smällen kommer i augusti när alla andra drar igång försäsongen och man själv står utanför, då kommer det nog kännas märkligt.

En resa genom handbolls-Europa

Richard har varit en konstant i svensk elit-handboll under 20 år. När han ser tillbaka på karriären är det inte de över 1000-målen i Handbollsligan som står i fokus, utan de upplevelser sporten har gett honom. Han har vunnit guld i Sverige med Kristianstad, i Norge med Elverum och spelat stora matcher nere på kontinenten.

– Jag har fått göra det som många drömmer om. Jag har spelat i Champions League och fått känna på de stora arenorna i Europa. Jag var med och tog tillbaka Skövde till den övre halvan efter några knackiga år och jag fick uppleva den osannika hemmasviten i Kristianstad där vi inte förlorade en hemmamatch på två hela säsonger. Det är svårt att greppa allt nu direkt.

Den mörka perioden: Avstängningen och dess pris

Mitt i framgångssagan i Skövde 2021 slog bomben ner som kom att förändra Richards karriär för alltid. Efter en semifinalmatch mot just Kristianstad testades han positivt för substansen metylhexanamin. Domen blev stenhård: två års avstängning från all organiserad idrott.

Händelsen väckte stor debatt. För Richard var det ett ödesdigert misstag snarare än ett medvetet fusk. Substansen fanns i ett kosttillskott (PWO) som han tagit inför matchen – en produkt som enligt innehållsförteckningen skulle vara säker.

Trots motgången bestämde han sig för att komma tillbaka. Drivkraften var enkel: Han var inte klar. Men priset för att hålla igång på egen hand, utan lagträning och daglig handbollskontakt, blev högt.

– Systemet är märkligt – att man efter två års avstängning bara får träna med laget i två månader innan man ska spela igen. Det är omöjligt att hämta hem två år på åtta veckor.

– Det sliter mer än man tror. Efter att jag kom tillbaka har jag haft mycket mer småskador, förslitningar och muskelbristningar som jag aldrig led av tidigare. Det är priset jag fick betala för de där åren.

Ska spela sista match för Barncancerfonden

Innan skorna hamnar på hyllan för gott ska en sista match genomföras. Det sker i Skövde, i form av en välgörenhetsmatch för Barncancerfonden. För Richard är det ett perfekt sätt att sätta punkt.

– Det blir en sista jippomatch, en välgörenhetsgrej. Det känns jättebra att kunna ställa upp på det. Men efter det är det slut.

Det blir alltså inget Trim-SM för dig?

– Nej, jag har inget behov av att spela det alls faktiskt. Jag vill inte riskera några skador, likt min tränare Zoran [Roganovic] gjorde när han spelade, säger Hanisch och skrattar. Nu är det familjen som prioriteras.

Framtiden: Robotar och familjepussel

När handbollskontraktet löper ut i juni väntar en heltidstjänst som servicetekniker och kablagetillverkare. Richard har redan tjuvstartat på deltid under de senaste tre åren, och han uppskattar enkelheten i sitt nya yrkesliv.

– Mina kollegor är väldigt sportintresserade och har haft stor förståelse för min situation. Det har varit långa dagar, där man lämnat barnen vid förskolan, jobbat fram till lunch och sedan satt sig i bilen mot Stockholm för att inte vara hemma förrän sent på kvällen.

Nu ser han fram emot en tillvaro där han kan vara den stöttande maken och pappan fullt ut.

– Det ska bli skönt med normala rutiner. Att kunna hjälpa min fru mer så att hon slipper dra hela lastet själv. Vi ska åka till Albanien på midsommar och sen blir det Astrid Lindgrens Värld med barnen. Det är de sakerna som betyder något nu.

Handbollen har fått 20 år av Richard Hanisch liv. Nu får familjen och robotindustrin resten. Men minnena från de kokande arenorna och de 80 raka hemmasegrarna, de kommer alltid att finnas kvar.