Efter ett händelserikt utlandsäventyr är Josef Pujol tillbaka i Handbollsligan. Där planerar han att stanna i resten av karriären.
– Jag är glad att det kunde lösa sig, jag har längtat hem till Hammarby, förklarar speldirigenten för Handbollskanalen.
2016 blev det klart. Josef Pujol lämnade Hammarby för spel i den norska plantskolan Elverum. Därefter har det blivit spel i GOG, Elverum (igen), Gummersbach och Dunkerque. Men inför säsongen stod det klart att det blir en återkomst till Eriksdalshallen.
Där har han matchats in försiktigt i det Hammarby som har gått fram som en ångvält i toppen av Handbollsligan och som har toppaspirationer under säsongen.
– Vi har inte riktigt pratat om några tabellmässiga målsättningar, men Hammarby fick ju lite blodad tand förra säsongen där man var ganska nära att hota om SM-guldet och i cupen. Det finns några klubbar som kanske är bättre på pappret, men vi vill vara med och konkurrera, förklarar Josef Pujol.
Mjukstart på säsongen
När Handbollskanalen ringer upp Pujol sitter han i lagbussen med destination Skövde inför torsdagskvällens toppmöte med IFK Skövde. Resor som fylls med en riktig handbollsklassiker.
– Det blir alltid quiz, det är väl egentligen det enda uppstyrda. Sedan är det en del som jobbar och en del som pluggar.
Vem bär quiz-ansvaret?
– Det är Kevin Johansson Eggan. Det brukar vara en salig blandning, men i dag blev det klassiker, så lite litteratur och en del sport såklart.
Förlustmatchen mot Skövde var Hammarbys sjunde för säsongen. Under de inledande omgångarna har Pujol, som har dragits med en avsliten hälsena, matchats in försiktigt.
– I de första matcherna var det sagt att jag skulle spela 10-15 minuter per halvlek. Jag blev förvånad över hur mycket det tog i hälsenan, men nu börjar det ordna upp sig. Jag börjar bli fysiskt redo för mer spel, säger Pujol och fortsätter:
– Jag pratade med ”Falle” (Patrik Fahlgren) inför säsongen och vi kom fram till att vi skulle låta det ta lite tid. Samtidigt så har Henke (Olsson) och Viktor (Ahlstrand) gjort det väldigt bra, så det är en konkurrenssituation också.
Efterlängtad återkomst
Utlandsäventyret sträckte sig över sju år och innehöll bland annat spel i fyra olika länder, Champions League och det svenska landslaget. Men när det väl var dags att vända hemåt var det inget snack om saken var det skulle bli.
– Jag bestämde mig egentligen för tre år sedan att jag ville flytta hem nu. Jag är glad att det kunde lösa sig, jag har längtat hem till Hammarby och det var bara Hammarby för min del.
Kontraktet sträcker sig över säsongen, men om Pujol själv hade fått bestämma, hade det varit betydligt längre.
– Det är skrivet på ett år, jag ville väl egentligen ha ett femårskontrakt, men det gick inte av olika anledningar.
Sju år är en evighet i den handbollsvärld, som är i ständig rörelse. Hammarby har bland annat varit nere och vänt i allsvenskan – men har tagit sig tillbaka mot toppen. Samtidigt har de negativa rubrikerna om ekonomin bytts ut till rubriker om en välskött förening, som slussar ut talanger i handbollsvärlden.
– Förra vändan här så tror jag att spelartruppen var ganska förskonad över hur illa det egentligen var. Man hörde lite prat om konkurshot, men man insåg nog inte hur illa ställt det var. Nu är det betydligt mer framåtanda inför framtiden.
”Otroligt nöjd med utlandsvistelsen”
2021 gick flyttlasset mot Frankrike och Dunkerque. Men tiden i Frankrike kom att präglas av en axelskada och en avsliten hälsena, som gjorde att fokus fick ligga på rehab-träning. Men någon bitterhet går inte att märka hos Pujol.
– Jag är otroligt nöjd med utlandsvistelsen. Alla ställen hade sina toppar på lite olika sätt. I Elverum fick jag bära ett stort ansvar och utvecklades väldigt mycket av det. I GOG blev jag tränad av Nikolaj Krickau, som jag anser är världens bästa tränare och spela med helt fantastiska spelare. Sedan är det väldigt kul att jag fick prova på Bundesliga i Gummersbach. säger Pujol och fortsätter:
– Frankrike var lite annorlunda. Det beslutet var kanske inte rent sportsligt, jag ville även testa på ett nytt land och en ny kultur. Men det var bra där också, Dunkerque blev betydligt mer trivsamt att vara i under min tid i klubben. De fick en ny tränare och då blev det bättre enligt mig.
Landslagskonkurrensen
Trots en gedigen meritlista så har det bara blivit tre landskamper i det svenska landslaget. Något som kunde sett annorlunda ut.
– Jag kan tänka på det ibland. Det kändes som att det fanns en lucka när Kristjan Andrésson tog över och det var lite oklart vem som skulle vara tvåa bakom Jim Gottfridsson. Men jag bröt tummen i december och skulle ha gips i fyra veckor inför mästerskapet.
– Sedan gjorde Jesper Konradsson det bra där och sedan kom Linus Arnesson in och gjorde succé när han avgjorde mot Danmark och så vidare. Det hade varit kul att testa på det där mästerskapet, där var dörren eventuellt öppen, men jag är absolut inte bitter för det.
Rollen som nybliven pappa
För tre veckor sedan blev Pujol även pappa, något som har gett perspektiv på tillvaron.
– De första tre-fyra nätterna var ren tortyr. Men som pappa kan man ju inte bidra med så mycket, man är lite som en statist. Så jag får sova mer än min fru, som är den som drar det tunga lasset, förklarar Pujol innan han summerar:
– Men det ger lite nya perspektiv. Man har inte bara sig själv att tänka på längre. Man har lite andra prioriteringar innan träningar och matcher. Men samtidigt försöker jag göra det jag ska med min handboll, samtidigt som jag försöker vara en så bra pappa som möjligt.