Följande text är en insändare.
Förra säsongen ordnade Önnereds damlag klubbens bästa placering någonsin, plus ett brons i ATG Svenska cupen. Något jag som supporter hoppades att det skulle byggas vidare på. Så en gnutta besvikelse växte fram redan i somras när det inte kändes som om de spelare man tappade ersattes. Samtidigt förstärktes klubbens herrlag, bland annat med storstjärnan Andreas Nilsson.
Ok, kanske går det ändå. Damerna har fortfarande ett spännande lag, om än tunnare.
Då kom nästa smäll när damlaget redan i augusti (på grund av skada förmodar jag) stod med endast en målvakt. Tur att det fanns tid att värva in en ny spelare till åtminstone denna viktiga position. Men ingen ny målvakt kom.
Ok, kaaanske går det ändå. Tjejerna har visat stor moral i kritiska situationer förr. Laget fortsätter också att spela bra, trots nya otillgängliga spelare som inte ersätts. De slår Sävehof och sånär Skuru. Det ser ut att bli ett spännande slutspel i vår, trots allt. Tills nästa matta dras bort under tjejernas fötter.
Lagets tränare Kristian Berndtsson blir plötsligt omplacerad till herrlaget. Berndtsson som har gjort det så bra i damlaget, gjort dem till ett topplag. Om omplaceringen beror på att herrlaget inte nått önskade resultat eller om det beror på missnöje bland herrspelarna vet såklart inte vi som bara tittar på matcherna. Vad vi dock kan se med all oönskad tydlighet är att herrlagets behov alltid går före damlagets.
Jag har svårt att se, om det vore tvärt om, att man skulle rycka herrlagets tränare, lagets trygga punkt, mindre än två månader innan slutspel för att stötta upp damlaget. Ett slutspel som regerande silvermedaljörer. Det skulle ALDRIG ske. De skulle fått behålla sin tränare, de hade fått en ny målvakt och de fick betydligt fler nyförvärv i början av säsongen. Detta tycker jag är ett stort problem i jämställdheten mellan dam- och herridrott.
Sen väljer klubben såklart själv hur man prioriterar. Jag förstår också att man inte vill skylta utåt med hur dessa prioriteringar ser ut. Men jag hoppas fan att man har haft ryggrad nog att erkänna för sina otroliga damspelare att de offras för herrarnas skull. Av någon anledning så tvivlar jag dock på att man har haft det …
-Missnöjd damidrottssupporter