Handbollsligan herr 2026-27: Alingsås HK:s status – pånyttfött AHK mot toppen?

Den där tråkiga tiden utan ligahandboll är snart över och Handbollsligan tillbaka. Men var står de olika lagen i Handbollsligan herr? Vilka saker stack ut positivt respektive negativt förra säsongen? Och vilka blir nyckelfigurerna under årets säsong? Det och en hel del annat går Handbollskanalens reporter chefredaktör Ola Selby igenom i varje lag i ligan. Det har blivit dags för Alingsås HK.

Alingsås var ett lag när säsongen började och ett helt annat när den var slut. Vad som hände där emellan, mer än att Mattias Flodman och Dennis Sandberg uppenbarligen kompletterade varandra perfekt, vet jag inte. Men AHK gick från att vara svajigt till att dels hitta en högre lägstanivå och dels kunna hota suveränen IFK Kristianstad i slutspelet. Nu då? Jag tycker vi kan förvänta oss ett riktigt starkt Alingsås från start.

Hur tog sig Alingsås HK hit?

Vi tar en kort titt på hur förra säsongen såg ut för Alingsås HK.

Utropstecken:

Vårsäsongen: AHK:s facit efter EM-uppehållet? Sex segrar, en oavgjord och två förluster (borta mot YIF i den första matchen och sen borta mot ligatvåan HK Malmö). Addera till det att de slog ut IFK Skövde med 3–1 i matcher i kvartsfinalserien och att de pressade blivande mästaren IFK Kristianstad till fem matcher i semifinal.

Laget: Hos IFK Kristianstad och HK Malmö, för att nämna två gäng, var det framförallt två utespelare som bar sina lag framåt. I AHK var så klart August Wiger enormt viktig, men den stora styrkan var enligt mig att det var olika spelare som klev fram.

Arvid Boquists försvarsspel: Han dominerade inte anfallsspelet, den unge Boquist, men han spelade ett otroligt fint försvarsspel, och framförallt blev han bättre ju längre säsongen led. Bara det att han hade 23 bollstölder under säsongen, endast slagen i den statistiken av Emil Frend Öfors och Liam Hultberg.

Frågetecken:

Hösten: Nio segrar, åtta förluster. Det är inte superimponerande. Men då är det viktigt att komma ihåg att AHK på de inledande elva matcherna bara vann fyra. Då såg det verkligen inte bra ut.

Publiksnittet: AHK hamnade på sjundeplats till slut i publikligan. Om det betyder något? Ja och nej. Var de hamnar i ligan spelar ju ingen roll, men att de hade ett lägre snitt än vad de hade trott, det spelar roll. Faktum är att 1240 personer i snitt var klubbens lägsta på flera år.

Förväntade nyckelfigurer 2026-27

Niklas Kraft: Senast Niklas Kraft spelade i Handbollsligan var för Ystads IF säsongen 2022/23, efter det har den erfarne målvakten spelat i den danska ligan – där han gjort flera fina säsonger. Att Alingsås tappat Emil Holmberg Schatzl kunde svidit rejält, men inte med Kraft i klubben. Det skulle förvåna mig om Kraft inte tillhör toppskiktet bland målvakter i Handbollsligan.

Arvid Boquist: Jag har nämnt det tidigare, men SOM Arvid Boquist spelade försvarsspel förra säsongen. Det såg absolut inte ut som att han var 20 år gammal och spelade sin första säsong i Handbollsligan. Han blev också framröstad till ligans bästa försvarsspelare. Kan Boquist bli en ännu bättre försvarsspelare i år? Jag tror det. Kan han dessutom utvecklas till en tvåvägsspelare är han per automatik en av seriens bästa spelare.

Petter Donaldson: Vänsternian var AHK:s bästa målskytt förra säsongen med 110 mål på 21 matcher. I år hoppas och tror jag att Donaldson tar ytterligare kliv och blir en toppspelare på riktigt i ligan. Känner ni igen de orden? Det är för att jag skrev något liknande för ett år sedan. Det är dags nu, Petter.

Förväntad MVP:

August Wiger: Faktum är att mittnian hade lekstuga långa stunder förra säsongen. Och Wiger blev bara bättre och bättre, mer och mer utslagsgivande för sitt AHK. Har det mesta som krävs för att kunna leda ett topplag i Handbollsligan och får han vara skadefri i år (Wiger missade sju matcher förra säsongen) kommer AHK vinna fler matcher. Så enkelt är det.

Nytt ansikte att lära känna:

Carl Rydén: Det finns ett Johan Nilsson-stort tomrum att fylla på högernio i Alingsås. Visst kommer det se konstigt ut att se AHK spela handboll utan Nilsson på högernio? Men med Calle Rydén har AHK hittat en riktigt intressant ersättare. Förra säsongen gjorde han 146 mål för Redbergslid i Allsvenskan, ett imponerande facit med tanke på att det var noll straffmål. Det verkar vara en person som hela tiden vill utvecklas, och i AHK-miljön tror jag att han kommer att göra precis det.

Förväntat genombrott:

Arvid Andreasson: Sveriges mest intressanta mittsexa just nu och en spelare som många kommer att hålla ögonen på den här säsongen, inte bara vi som älskar handboll utan säkerligen även större klubbar utomlands. Är redan väldigt bra både framåt och bakåt och även om han fick ett mindre genombrott förra säsongen tror jag att Andreasson kommer att slå igenom på allvar i år. Han har allt som krävs för att kunna göra det.

Kommer AHK klara av att…

Vara bra från start i år? Det tror jag. Det finns en annan stabilitet nu och, gissar jag, ett helt annat självförtroende. Det finns egentligen inget som tyder på en lika svag start i år som för ett år sedan.

Hantera högt ställda förväntningar? Det förväntas mer av AHK i år. ”Stocken” har redan tippat AHK som vinnare av grundserien och det finns fler där ute som räknar med att Flodmans och Sandbergs lag ska vara ett topplag från start till slut i år. Visst, de har tappat kulturbäraren Johan Nilsson, men jag tycker ändå det finns tillräckligt med mental styrka i det här laget för att de ska klara av de höga förväntningarna utifrån (framförallt eftersom de säkert har höga förväntningar på sig själva).

Hålla nere frånvaron på nyckelspelare? Wiger och Lindberg missade sju matcher vardera, Donaldson missade fem, Andreasson nio, Helander fyra och Hagvall tre. Och Gzim Salihi spelade bara sju matcher. Ska AHK hitta en jämnare nivå år behöver antalet missade matcher från nyckelspelarna minska.

För att säsongen 2026-27 ska bli en framgång måste AHK:

Hjälpa Arvid Boquist att bli en tvåvägsspelare i Handbollsligan: Det var varken Arvid Boquists eller Alingsås HK:s fel att den unge vänsternian bitvis slet i offensiven sitt första år i ligan. Det ÄR ett stort steg från Allsvenskan till Handbollsligan och när Boquist dessutom hade lite problem med skador var det logiskt att han inte direkt öste in poäng (även om 48 mål och 50 assist är helt okej). Nu är det dags för Boquist att bli en (åtminstone nästan) lika bra anfallsspelare i ligan som han är försvarsspelare. Och AHK, med så skickliga tränare, borde kunna hjälpa honom på vägen.

Nå minst semifinal: Det är svårt att se framför sig att AHK ska ta ett steg bakåt i år och missa semifinal. Visst, Johan Nilsson är borta, men på övriga positioner är det samma lag bortsett från att Niklas Kraft kommer göra laget bättre på målvaktssidan. Semifinal är minimum för AHK.

Slutord
Efter att ha trott stenhårt på AHK för två år sedan var jag, så här i efterhand konstigt nog, inte lika positiv inför förra säsongen. Kanske eftersom jag hade tappat tron på ett ständigt underpresterande Alingsås. Och inledningsvis såg det ju ut som att jag skulle få rätt. Men det fick jag (som vanligt, kanske) inte. AHK vände på säsongen och var riktigt imponerande de sista månaderna. Kan de fortsätta på den inslagna vägen? Jag tror det. Det kan mycket väl bli final i år, men i så fall måste mycket stämma, som det gjorde under våren.

Övergångar
IN: Calle Rydén (Redbergslids IK), Oskar Dahlin (uppflyttad), Hjalmar Jansson (uppflyttad), Max Hurtig (uppflyttad), Niklas Kraft (Ribe-Esbjerg), Max Sellstedt (HK Aranäs).
UT: Emil Holmberg Schatzl (TTH Holstebro, Danmark), Simon Roos (Amo HK), Gustav Jönne (Runar Håndball, Norge), Markus Thorbjörn (ny klubb ej klar), Emil Douglas Andersson (HK Drott Halmstad), Gzim Salihi (slutar), Johan Nilsson (slutar), Adam Svantesson (Torslanda HK, lån), Albin Hägglund Junler (KRS Topphåndball, Norge, lån).