Final förra året – bättre trupp i år. Hammarby får leva med en del favoritskap den här säsongen. Men vad var det som var bra förra året? Och vilka blir nyckelfigurerna i år? Det går Handbollskanalens reporter Ola Selby igenom här.
Hammarby blandade och gav under grundseriesäsongen, det går till och med att argumentera för att de underpresterade sett till truppen. Viktor Ahlstrand nådde inte upp till samma höga nivå som den föregående säsongen och på högernio saknades Edwin Aspenbäck, även om Marcus Lennernäs gjorde det bra. Men alla tvivel blev som bortblåsta i slutspelet då Hammarby tog sig hela vägen till final, där de dessutom pressade Ystads IF. I år tvingas de klara sig utan Vasco Costa, men har å andra sidan fått tillbaka en toppspelare i Handbollsligan i Gustav Davidsson. Mycket talar för ett ännu starkare Bajen i år – kanske till och med guldfavorit.
Hur tog sig Hammarby hit?
Vi tar en kort titt på hur förra säsongen såg ut för Hammarby.
Utropstecken:
Linus Berghs utveckling: Från att ha varit något av ett osäkert kort till att bli en av de mest stabila och pålitliga målvakterna i Handbollsligan – där ska både Linus Bergh och målvaktstränaren Thomas Forsberg ha beröm. Bergh hade 34 i räddningsprocent, ett facit som endast slogs av Marcus Holmén.
Oliver Wigmarks explosion: Vilken otrolig säsong han gjorde, Oliver Wigmark. 146 mål och en målmaskin ute på högerkanten, som motståndarna i viss mån tvingades anpassa sina matchplaner efter.
Slutspelet: På tal om explosioner – satan vad Bajen hittade spelet när det gällde som mest under avslutningen på säsongen. Målvaktsspel, försvarsspel, kontringsspel, sju mot sex-spel, anfallsspel – allt stämde i slutspelet.
Frågetecken:
Ojämnheten i grundserien: Hammarby hade förtvivlat svårt att hitta jämnheten under grundserien. Spelet kunde se riktigt bra ut i vissa matcher, bara för att totalt fallera i matchen därefter. Vad det beror på är svårt att säga, men i det läget var det nog få som trodde att Bajen skulle spela SM-final senare under säsongen.
Bortaspelet: Bara fem segrar på bortaplan och Bajen fortsätter att ha det tungt när de inte spelar i Jerkahallen. De har varit sämre på bortaplan än de var förra säsongen, men de behöver fortfarande bli bättre utanför Jerka om de ska nå den verkliga toppen i grundserien och skapa sig bättre förutsättningar för ett fint slutspel.
Förväntade nyckelfigurer 2025-26
Henrik Momats Norén: Han gör så mycket i det tysta, Henrik Momats Norén (tidigare Olsson). De stora rubrikerna handlar sällan om honom, men han bidrar med så mycket i Hammarbys spel. En tvåvägsspelare av rang utan några direkta svagheter i sitt spel.
Linus Bergh: Kan Bergh vara ännu vassare i år? Det tror jag. Med fortsatt samarbete med ”Foppa” tror jag att Bergh etablerar sig som en toppmålvakt i Handbollsligan. Och tillsammans med Arvid Skoog bildar Bergh ett av ligans bästa målvaktspar.
Foto: Sara Damne / BILDBYRÅN
Max Gugolz: En nästan kriminellt underskattad (försvars)spelare. Får inte mycket speltid framåt i Bajen men bakåt är han numera den stora ledaren och viktigaste spelaren. Var en av lagets bästa spelare förra säsongen, men likt Henrik Olsson var det knappt något som märktes utanför Jerkahallen.
Foto: Emma Wallskog / BILDBYRÅN
Förväntad MVP:
Gustav Davidsson: Tiden i Bundesliga blev kanske inte riktigt som Gustav Davidsson hade tänkt sig, men oftast när jag såg honom spela gjorde han det bra med den knappa speltiden. Och kommer så klart hem till Sverige och Jerka som en bättre spelare. Alltså en bättre spelare än den spelare som var en av seriens bästa innan han blev proffs för ett par år sedan. Dessutom en pådrivare, lagspelare och ledare av rang.
Foto: Andreas Sandström / BILDBYRÅN.
Förväntat genombrott:
Johan Ericsson: Fick mer speltid förra säsongen när Alexander Morsten slet med skador på mittsex. Har mycket spel i sig, vilket han visat tidigare i Aranäs. Kanske kommer genombrottet i år, även om det så klart kommer vara tufft med speltid när Morsten är hel igen.
Kommer Hammarby klara av att…
Rida vidare på slutspelsvågen? Slutspel med allt vad det innebär är en sak, serielunk är en annan. Utmaningen för Bajen blir att höja lägstanivån och hitta samma eld i spelet som de hade i slutspelet även en novembertisdag i typ Jönköping. Kan de göra det är topplaceringen hemma.
Ersätta Costas X-faktor? Det blir svårt, för jäklar vilken högstanivå portugisen hade. Bara en viss färöing i Sävehof hade högre toppar i sitt spel förra säsongen än den unga portugisen. Nu är Costa ett minne blott, och Bajen tappar därmed en stor X-faktor som kunde göra det mesta. Å andra sidan är Gustav Davidsson tillbaka och det innebär poänggaranti, så det ska nog lösa sig i Jerka trots allt.
För att säsongen 2025-26 ska bli en framgång måste Hammarby:
Spela SM-final igen: Truppen är inte sämre i år än den var förra året, så varför skulle Bajen inte sikta mot ny final? Davidsson är som helhet en bättre spelare än Costa och rimligtvis fortsätter spelartruppen att utvecklas under mästerlige Patrik Fahlgren. Det går att föra argument för att allt annat än guld vore ett misslyckande, men riktigt så hård tänkte jag inte vara.
Slutord
Jag trodde inte att Hammarby skulle ta sig till SM-final, varken före säsongen eller under densamma. I ärlighetens namn gav de inte mig särskilt många anledningar att tro på en fin säsong. Men så hittade de något under slutspelet. I år bör Bajen vara bättre än förra året och i en på förhand väldigt öppen serie kan det innebära jackpot för ett samspelt lag med en skicklig tränare.
Övergångar
IN: Gustav Davidsson (Rhein-Neckar Löwen, Tyskland).
UT: Vasco Costa (Porto, Portugal, avslutat lån), Nils Pettersson (slutar), Mikael Mäkelä (klubb ej klar), Olle Söderqvist (IFK Tumba, lån).
Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!