Handbollsligan herr 2023-24: Önnereds HK:s status – ska satsningen bära frukt till slut?

Var står din klubb när säsongen 2023–24 närmar sig? Handbollskanalens reporter Ola Selby går igenom samtliga 14 lag i Handbollsligan herr. Vilka är nyckelfigurer och vad står på spel under den kommande säsongen?

Förra säsongen hade Önnereds HK sin bästa trupp någonsin. Hur långt det räckte? Till en sedvanlig elfteplats. I år har man en ännu bättre trupp – en sammansättning spelare som bör ta laget till slutspel, allt annat vore ett rejält misslyckande. Men kanske slutar det trots allt med en elfteplats, i så fall sjätte (!) raka.

Hur tog sig Önnereds HK hit?

Vi tar en kort titt på hur förra säsongen såg ut för Önnereds HK.

Utropstecken:

Målskyttet: Precis som tidigare säsonger hade Önnered inga problem med att göra mål. Inte mot något lag. 774 mål fördelat på 26 matcher är starkt och ett facit som endast bräcktes av tre andra lag: IFK Kristianstad, IK Sävehof och Eskilstuna Guif. Anfallsspelet håller hög klass och jag tyckte mig se fler kombinationer och mer tanke än det varit tidigare säsonger.

Pelle Segertoft: Från ett förväntat genombrott (som jag målade upp honom som inför förra säsongen) till ett utropstecken. Pelle Segertoft tog Handbollsligan med storm och enligt mig var han lagets genomgående bästa spelare förra säsongen.

Christoffer Brännberger (när han koncentrerade sig på rätt saker): Alla som har sett Christoffer Brännberger spela handboll, och då menar jag spela och inte hålla på med all annan skit, kan ju se hur skicklig han är som spelare. Han är en duktig och rörlig försvarsspelare och framåt är han väldigt vass och effektiv. När han spelar, vilket ju tyvärr för ÖHK:s del inte är särskilt ofta, är han nästan alltid en av lagets bästa spelare.

Frågetecken:



Bristen på disciplin: Mishels Liaba hade 25 utvisningar (etta i Handbollsligan med klar marginal), Pelle Segertoft hade 14, Johan Blickhammar 13, David Sandberg elva, Andreas Berg nio. Dessutom hade Christoffer Brännberger två blåa kort på de nio matcher han spelade. ÖHK var dessutom det lag med klart flest röda kort förra säsongen. Det är en sak att grisa, det kan vara effektivt ibland, men med tanke på var Önnered hamnade i tabellen var det helt obegripligt att det spelsättet fortgick.

Försvarsspelet: Lika bra som anfallsspelet var, lika uselt var försvarsspelet, något de delade med Guif. Skillnaden mellan Guif och Önnered är att ÖHK hade betydligt bättre spelare och borde haft ett bättre försvarsspel. Men trots det fick ÖHK inte ihop det, till viss del på grund av brist på disciplin, till viss del av individuella misstag och till viss del på grund av brist på struktur.

Förväntade nyckelfigurer 2023-24

Mishels Liaba: Norrmannen vann fyra inbördes ligor i Önnered förra säsongen: skytteliga, assistliga, MEP-liga och utvisningsligan. I år kan han mycket väl vinna samtliga fyra igen (men Önnered hoppas nog att han halverar mängden utvisningar) eftersom han är en väldigt skicklig spelare. Vänsternian kunde dessutom använts mer i det offensiva spelet än han gjorde förra året, nu blir det intressant att se hur tränare Ward Wiklund ställer upp på nio meter med tanke på konkurrenssituationen som råder.

Pontus Zetterman: Senast Pontus Zetterman spelade i Sverige öste han in mål för HK Drott. Efter det har han levt proffslivet i Tyskland och Schweiz, där han varit en bärande spelare i de klubbar han tillhört. Jag har inte sett honom i en enda aktion under de här åren, men statistiken talar för att han kommer att kunna tillföra oerhört mycket till det här ÖHK-laget. En spelare som kan gå både som mittnia och högernia och beroende på vad laget främst behöver, mål eller assist, kan ”Z” leverera.

Anton Blickhammar: En av Handbollsligans mest stabilt levererande spelare under mängder av år. Nu har Blickhammar lämnat HK Malmö efter att ha gjort 110, 88, 104, 92, 128, 107 respektive 70 mål under sina år i klubben, alltså ett snitt på 99,8 mål/säsong. Och i ett redan offensivt starkt ÖHK tror jag att Blickhammar kommer att skina. Men framförallt kommer han att bidra med att vara en mogen spelare som uppför sig på rätt sätt, precis vad ÖHK behöver alltså.

Förväntad MVP 2023-24:

Pelle Segertoft: Visst, han avslutade säsongen med skadeproblem, men fram till dess var han dominant i ÖHK. Jag är helt säker på att Segertoft kommer att vara ännu bättre i år, jag hoppas bara att han får den speltid han förtjänar. För i konkurrensen på vänsternio/mittnio med Hugo Forsberg, Mishels Liaba, Anton Blickhammar och Marcus Norrbrink är det inte lätt att vara förstagubbe. Men i mitt tycke borde Segertoft vara just det.

Förväntat genombrott 2023-24:

Elias Lundstad: På tal om speltid, Lundstad borde definitivt ha fått fler chanser förra säsongen. Och inte bara fler chanser, han borde fått vara kvar på banan längre när han väl var inne. Framförallt eftersom ÖHK inte var superstarkt på den positionen. I år tror och hoppas jag att den så explosive högernian får fler chanser av Ward Wiklund.

Nytt ansikte att lära känna:

Alfred Ehn: ÖHK har redan Andreas Berg på vänstersex och det är ju en toppspelare på positionen, men frågan är om inte Ehn är ännu bättre. Har mest fått sitta bänk i IFK Kristianstad de senaste åren då han haft seriens bästa vänstersexa före sig i kön, men när Ehn fått spela har han i princip alltid levererat. Det räknar jag med fortsätter i ÖHK.

Kommer Önnereds HK klara av att…

Få ordning på disciplinen? 95, så många utvisningar åkte ÖHK på förra säsongen. Och med tanke på hur många röda och blåa kort de åkte på vill det verkligen till att de skärper till sig där. Spelarna som syndade värst är kvar i klubben och tränaren likaså, därför utgår jag ifrån att hela föreningen har rannsakat sig själv och att disciplinen och uppförandet är något helt annat i år.

Hitta bättre matchplaner anpassat till motståndet? När man möter IFK Kristianstad, seriens mest löpstarka lag som dessutom var fullpumpat med självförtroende, är det då så smart att springa med det motståndet? Kanske inte. ÖHK försökte och släppte in 40 mål. Det är bara ett av flera exempel där matchplanerna inte föll väl ut. Sen är det så klart inte mot IFK som Önnered ska ta sina tvåpoängare, men lite bättre skärpa och taktik i ”rätt” matcher och ÖHK hade spelat slutspel förra säsongen.

För att säsongen 2023-24 ska bli en framgång måste Önnered:

Sluta topp åtta: Det finns inga som helst ursäkter kvar. Önnered borde förmodligen ha löst slutspel redan förra säsongen, men med laget de har nu, och framförallt bredden på nio meter, vore missat slutspel ett misslyckade på en ny nivå för hela föreningen. ÖHK måste nå slutspel i år.

Ha fler positiva än negativa rubriker: Förra säsongen handlade det mesta om avstängningar, dåligt beteende och misstänkta ”hot” mot motståndarspelare med hjärnskakningshistorik. Så får det inte se ut i år. ÖHK måste förbättra hela sitt varumärke och rykte och där har de en lång väg att vandra.

Slutord

Det har satsat rejält nu under flera år i hela föreningen. I SHE har satsningen börjat löna sig, ÖHK tog sig trots allt till semifinal förra säsongen. På herrsidan däremot har det inte gjort mycket skillnad, Önnered har hängt i botten precis som de brukar. Men med årets trupp ska det knappt gå att missa slutspel. Andreas Berg, Alfred Ehn, Christoffer Brännberger, Markus Thorbjörn (skadad visserligen), Mishels Liaba, Pelle Segertoft, Hugo Forsberg, Pontus Zetterman, Anton Blickhammar och Marcus Norrbrink hade alla platsat i de flesta av lagen i den här serien. Nu gäller det bara för ÖHK att få ihop det här till ett lag, i så fall är slutspelsplatsen given.

Övergångar

In: Pontus Zetterman (BSV Bern, Schweiz), Anton Blickhammar (HK Malmö), Alfred Ehn (IFK Kristianstad), William Bengtsson (IFK Kristianstad), Simon Larsson (Kärra HF), Marcus Norrbrink (Mors-Thy, Danmark, lån).

Ut: Frederik Torp (Runar Topphåndball, Norge), Jonathan Wiklund (slutar), David Sandberg (IK Sävehof), Joseph Helgesson (HK Aranäs), Erik Karelius (klubb ej klar), Tobias Thorbjörnsson (klubb ej klar), Vincent Maguy (klubb ej klar), Axel Segertoft (slutar)